Han var helt salig!
En av de första sakerna han sade var: Vet du mamma, vi fick sjunga!
Han berättade: Hela klassen fick gå iväg 20 minuter medan föräldrarna fick vänta i ett rum. Sedan fick de sjunga "Vem kan segla" tillsammans och öva in den och sedan framföra för föräldrarna.
Han sade att det var sådan stor skillnad......
Han sade det lät helt rent och fantastiskt vackert och att det var jättekul att få stå bland dessa barn och sjunga och att fröken fick tårar i ögonen!
Yes, vilken lycka!
Senare bad jag honom sjunga "Vem kan segla" för mig.
Han började på en sanslöst hög ton och jag tänkte att det här kommer att skita sig och skära sig rätt snart. Men icke sa Nicke, klart som korvspad!
Jag har närt en goss-sopran vid min barm!
Antagligen hade han med sig start-tonen hem från skolan eftersom hans öron kan sådant där!
Hoppas att han inte läser det här...då får jag nog mej en ordentlig omgång att jag är töntig...men jag är ju glad och stolt!
Det är mammors uppgift i livet att vara töntiga. Så det så!
Vad kul att din son är så duktig på att sjunga!!! Carola har också gått på Adolf Fredriks musikskola.
Svar till Borthy: Om du klickar på bokens länk, så får du reda på vad författarna heter. Jag gillar böckerna, eftersom de är så lätt skrivna på något sätt. De känns vardagliga. Vad konstigt att du inte kunde komma in på Gullefjuns blogg. Det kan jag.
Det är oxå underbart att få vara så stolt över sina barn!
Sov gott idag med!
Underbart att läsa det Du skrivit. Jag funderade verkligen på hur han hade det igår.Att vara "skitnervös" är nämligen ingen höjdare.
Jag får ALLTID ståpäls och tåriga ögon när jag hör barn sjunga.
Du ska se mej på skolavslutningar *snyft*
Ha en bra torsdag.
Kramis
