Live and let die!
Jag sov som en stock och väktes av väckarklockan alldeles för tidigt i morse, kl 07.00.
Steg upp och tog en dusch och gjorde en snabb undersökning i garderoben vad jag kunde tänkas ha på mig på begravning som inte var mörk.
Hittade min diskret bruna kostym (heter det så för tjejer?) och en vit skjortblus med ljusbruna ränder. Fan vad fult det låter men det är inte så illa som det låter, ganska milt och diskret tycker jag.
Jag strök på kläderna och rullade ner dem i en ryggsäck och klädde mig i vardag och gick i väg med ryggsäcken till Pendeln. Mötte syrran på centralen.
Vi frukosterade på Mc Donalds, köpte reselektyr i pressbyrån och bänkade oss sedan på morgontåget till Gävle.
Möttes upp av mor och far och vi åkte till morfars sjukhem som vi skulle städa ut. Det mesta var gjort men mor och far drog i väg med en del saker till "hedna mission" och jag och Majjanw städade sjukrummet.
Jag anser det lite konstigt faktiskt att vi skall ta med damsugare och Ajax och städa badrum och rum på ett sjukhem. Borde det inte ingå i konceptet för vård av äldre att när man dör så hämtar anhöriga privata ägodelar men behöva städa? Kändes väldigt konstigt när vårdbiträderna stod och tittade på. Skit samma. Det var en enkel match och snabbt gjort!
Sedan hade vi en del tid över innan begravningen så vi åkte ut til IKEA och åt lunch.
Helt diskret bytte familjen om till begravningsutstyrsel bakom bilen på kyrkogården (en syn för gudarna....).
Sedan mötte oss nästa syn för gudarna: Prästen! Vi kom fram till efteråt att han troligen sommarjobbade i kyrkan nu under semestertider för han var i det närmaste årsbarn med vår 91-åriga morfar som skulle begravas!
Han utgjorde en lustig syn och mor kunde inte ta ögonen från hans näsa med vårtor på men han visade sig vara den allra finaste av gamla män som man genast fattade tycke för. Han pratade så fint om livet och döden för att inte tala om hur vackert han sjöng! Han hade dock väldigt darrande händer och en ytterst nött bok han bläddrade i när han talade och sidorna satt i bland fast i varandra och delar av sidor seglade ner till golvet när han stod och läste ur boken, således mycket välanvänd och han får deffenitivt högsta betyg!
Begravningen var en mycket fin cermoni, ett fint avsked.
Mor och far körde oss sedan hem till stan igen. Jag var trött men bestämde mig ändå för att sticka ut och springa.
Äldsta Sonen A ville följa med på cyckel och de fick han så han klockade mig och med sin hastighetsmätare och såg till att jag sprang i 10 km/h hela tiden. Jämt och bra tämpo men det blev bara 5,5km idag.
Väl hemma serverade maken fisk till middag och nu ska vi snart dra i gång dagens Bond-rulle!
91 år och jobba som präst??
Man får väl hoppas de att han var "semstervikarie".
Dessa orginal finns lite var stans.
byta om bakom bilen ja det hade ju varit kul att se ,bra att det blev ett fint avsked ...jag har bloggat många ggr idag *L* ännu en lista bla ha nu en trevlig kväll med familjen kram från crue Annika
Varför är jag den som
alltid får "förkylningen" mitt i begravning, bröllop och dop??!!
Det var ett fint och fridfullt farväl av vår morfar!
Jag var också förvånad över att vi var tvungna att städa rummet men hon som sade det åt mej sa att hyr Du en vanlig lägenhet så vet Du ju att Du måste städa den efter dej när Du flyttar,men jag trodde också i min enfald att städningen ingick i detta fall i pappas hyra!!!? Vi har ju inte behövt städa i veckorna? Jag orkade inte tjafsa om detta så jag tog städsaker med upp och du och syrran städade. Det var ju inte någon stor "lägenhet" och jag och pappa A. tackar er för att ni hjälpte oss. T A CK!!
Håller med om att jag TYCKTE OM PRÄSTEN.Han kunde sin sak vad jag förstår.
"Boken" som han hade sina anteckningar i och som han bläddrade i liknande den gamla sortens anteckningsböcker som våra far-och mormödrar hade och antecknade sin kakresept i. Dom sidorna blev med tiden väldigt hopklistrade med smör och socker och blev svåra att bläddra. Ja ni vet.Han sjöng så vackert också! VERKLIGEN!
Nu är Pensionären faderslös och det känns konstigt enär hon aldrig tidigare i livet varit det.
Ombyte utanför kyrkan känner vi ju igen från filmen Änglagård! En filmscen som etsats sig fast i mitt minne när de kommer åkande på sin motorcykel och när Helena Bergström drar på sig sina svarta, tunna strumpor.
Bra att det blev ett fint avsked av morfar.
BARA 5,5km... jag skulle bara springa så långt om jag blev jagad :) Jag hatar verkligen att springa.
Promenera eller träning på gym går bra men icke springa.
Live and let die e ju helt klart den bästa bond filmen tycker jag.
Ha en finfin helg.
Kram.
Jag tycker att det verkar som om morfar-gubben fick en fin sorti. Uppskattar verkligen att livet går vidare i samma jargong, trits att en nära anhörig fällt ihop vingarna. Begravningar som är mer en svart modevisning med snyftande människor som knappast vet vem som ligger i lådan är det värsta som finns. Men bara 5,5 km *s*? Det är ju nästan så att en annan lönnfet åldring kan hänga med.
Kram
Skall kolla JB-rullen i kväll, han inte med den igår. Åt räkor istället.
önskar dej en trevlig semester vi hörs kramar från ett regnit norrland
