Skapa en egen nedräknare gratis - Countdown.se

Att ge barnen rötter och vingar!


Det tycker jag var jättefint beskrivet! Jag vet inte vem som myntat det men maken sa det igår kväll då vi satt och åt middag...om  och till barnen, att föräldrarars ansvar är att orka ge starka rötter och våga ge vingar till sina barn! Vår stora  pojke har beslutat sig för att gå ifrån sin fina klass och börja inne i stan på Adolf Fredrik. Jo, han har kommit in, sökt på eget initiativ och eget önskemål och sjungit sig igenom konkurensen av tusen till att bli en av de få utvalda! Vi är så stolta! Vi pratade lite löst om allt kul som det skulle innebära att få en helt ny klass där man inte känner någon (jo en) och  att han har allt vårt stöd och förtroende!

Kommentarer
Postat av: Monika

Va kul att han kommit in! Hälsa till honom och önska lycka till.

2007-05-05 @ 09:48:58
URL: http://blogg.aftonbladet.se/53
Postat av: jag

grattis till bra barn!
jag har också lyckats med mina barn och det känns bra, men det kostade mig mitt liv,

2007-05-05 @ 10:07:24
Postat av: Borthy till Monika och jag.

Tack för era lyckönskningar och grattis.
Till Jag. Försök att se allt bra du gjort och se i backspegeln varför du har fått så bra barn. Du kommer se mycket fint som du ska ta åt dig äran av! Det är ibland svårt att se allt ljust. Jag bloggar för att se de små glädjeämnena i vardagen, framhäva det possitiva. Kanske det kan vara något som kan stärka dig om du känner du förlorar livet? Monika. Vad kan du säga till jag?

2007-05-05 @ 11:06:15
Postat av: Borthy till jag

Tänker på det du skrev. Man ger ju efter sin förmåga allt till sina barn eftersom de är det viktigaste som finns för en! Det kostar naturligtvis på krafter och man har stora krav på sig själv att vara bra på allt annat också, att räcka till för allt men av barn blir man så otroligt rikt belönad, håller du inte med? Barn kostar en inte livet, det är andra felprioriteringar som gör att man kan uppleva så. Har jag fel? Vänd på dina tankar!

2007-05-05 @ 13:52:22
Postat av: jag

det är lätt att säga i ett lyckligt förhållande men jag och min man stannade tillsammans för barnens skull. nu är de stora och jag är gammal och ensam,, var det värt det att inte få ha en vuxen kärlek?
nej det var det inte. barnen hade nog klarat sig men han hade tillgångarna och jag värderade det högt.

2007-05-05 @ 15:46:00
Postat av: Monika till jag

Livet har ju sina "ups nad downs" och ibland tänker man på hur kort livet är och hur lite av allt man drömde om som man verkligen hunnit förverkliga.
Men tiden med med barnen är ändå en kort bit av livet förutsatt att man får leva ett normallångt liv. Kvinnors livslängd är numera en bra bit över 80 år.
Under de 18 år som det tar från baby till vuxen har man ju en hel del gyllene stunder också, stunder då man bygger den relation som sedan ger belöning på olika sätt. Kanske med gemenskap på vuxen nivå med det vuxna barnet, kanske barnbarn.
Jag vet ju inte hur gammal du är, men inte så gammal gissar jag. Mitt råd till dig är att, precis som Borthy säger, fokusera på det positiva i livet. Slösa inte bort den tid du har kvar på att vara bitter och tycka att barnen kostat dig ditt liv. Du är ju trots allt mitt uppe i livet och har barn, barn som vad jag kan tolka det som du är stolt över.
Se framåt nu och ta tag i gamla drömmar. Det är hög tid att förverkliga dem nu.

2007-05-05 @ 16:02:34
URL: http://blogg.aftonbladet.se/53
Postat av: Monika till jag (kommentar 2)

Vem som är lycklig eller inte vet vi så lite om. Vi ser varann och ändå "ser" vi inte.
Jag var ensam med min son till han var 10 år och sedan levde jag i ett, speciellt för honom, destruktivt förhållande. Vi har lyckats reparera relationsskadorna från den tiden och min son är numera den som står mig närmast. Inte bara rent teoretiskt utifrån släktskap och blodsband, utan rent faktiskt. Vi har en nära relation som bygger på respekt mellan två vuxna individer.
Hur man prioriterar i livet är ju alltid upp till var och en. Men jag kan inte låta bli att reagera över att du skyller på barnen för ditt dåliga val. Du valde det materiella hos en man som inte kändes rätt. Materialism är en av de stora ondskorna i världen, mammon talar man om i relionerna. Du offrade din egen lycka på kapitalismens altare. Försök att inte offra även relationen till dina barn på samma altare! Det finns bara en vettig tolkning av begreppet "synd" och det är den jag lärde mig här om kvällen på en föreläsning av Helene Egnell och det är tolkningen att synd = dåliga relationer, dåligt omhändertagna relationer och att vi inte vårdar relationen till varann och våra närmaste.
Barn är en del av oss själva och den relation som är, och alltid borde vara, viktigast i livet.
Var rädd om dig och unna dig och dina barn en kärleksfull gemenskap.

2007-05-05 @ 17:39:29
URL: http://blogg.aftonbladet.se/53
Postat av: Borthy till Monika.

Tack monika för dina långa och bra svar! Jag har funderat på "jag" under dagen och tänkt det du skrivit ovan. Jag reagerar också på att "jag" skyller sina dåliga val på barnen...jag förstår det helt enkelt inte! Jag kan förstå att man gör felprioriteringar och att livet är svårt i bland, att man inte alltid väljer rätt av olika anledningar men man får inte skylla vuxenansvar på sina barn.

2007-05-05 @ 21:35:24
Postat av: Borthy till jag.

Hur gammal är du? Hur gamla är dina barn? Vad kan du göra för att ditt liv ska bli värdefullt och du kan slippa känna dig bitter?
Så ofta jag kan och speciellt i min blogg tänker jag och är possitiv. Försök du också!

2007-05-05 @ 21:38:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0