Varför bloggar du?
Fick den frågan igår och det kändes inte som det var läge att svara avsnoppande helt enkelt....
Eftersom jag är lite feg skriver jag nog man i stället för jag och generaliserar lite med mina funderingar i det här inlägget och hoppas att ha er mina bloggkompisar som stöd...kanske....
Eller så är kanske man fel ord, ingen intensiv bloggare känner som jag utan det ska stå rätt och slätt jag?
Man kan komma ur den här frågan mer eller mindre lättvindigt....
Många människor är vi som har ett hål som behöver fyllas, ett tomrum...
Man kanske inte alltid ser det så tydligt alla gånger bara accepterarar ett betende som det är.
En del fyller hålet med det naturliga och handfasta :MAT.
Det känns bra en stund för dem tror jag. Sen kommer några av dem på att de fyllt hålet med maten och tömmer hålet, kräks - mår ännu sämre.
En del fyller hålet med alkohol och blir då bedövade, känner inte av sitt hål i själen ett tag.
Som ni vet finns det tusen sätt att fylla hålet..... Ulrika Jonsson (Svennis gamla flamma) hon fyllde ett annat hål handgripligen i samma syfte, trodde att det var det tomma hålet....
Ja, varför bloggar man? Klart att en del av svaret måste vara att jag har ett tomrum att fylla.
I så fall skulle ju blogga vara något negativt enbart och man borde lösa bakomliggande problem i stället.
Jo visst, så är det ju men bloggen är faktiskt något väldigt possitivt för mig!
Här har jag börjat skriva, ord jag inte visste fanns, att jag kunde skriva och reda ut mina tankar lite även om det är på ett ganska ytligt plan eftersom jag inte alla dagar vill lämna ut mig så här fullständigt här.
Bloggen har givit mig lite annan kontakt som jag verkligen uppskattar med både människor från mitt verkliga liv och nya likasinnade här i cyberrymden.
Det allra enklaste svaret på frågan är ändå det som jag ger till många och som många nöjjer sig med i varje fall som de säger.... det som jag själv trodde var anledningen när jag började med bloggen:
Att se vardagen och inte rusa förbi.
Att se mina dagar ur en possitiv synvinkel.
Jag tycker jag blivit så väldigt mycket bättre på det faktiskt och det är mycket possitivt.
Du kanske inte orkat eller haft tid att läsa så här långt ned i det här långa inlägget men om du har det....
Har jag svarat rätt på den här frågan?
Till dig som bloggar ochså? Vad är ditt svar?
Kram och tack för att du är varsam med mina förtroenden du som läser, jag är trots allt en människa som väldigt sällan pratar om något som verkligen är jag och betydelsefullt, även om man kan tro att jag gör det....
Always look at the bright side of life!
Alla har en historia att berätta och bloggen är ett verktyg att kunna nå ut med den historien. Jag tycker som du att bloggen har hjälpt mig att på ett tydligare sätt se vardagens underverk. Livet är alldeles för kort för att slösas bort. Kram
Tack för ditt besök och din kommentar hos mig!
Vad roligt det är när det kommer en ny människa på besök i ens blogg!
Jag blir verkligen jätteglad när det är en seriös bloggare som hittar hit (alltså inte någon som bara skriver: "Kom till min blog och kolla min outfit", sådant är jag allergisk mot)!
Än har jag bara läst din profil och i ett snabbt överslag skulle allt det stämma in på mig. Har dock försökt att träna mig av från mitt stora mobiltelefonberoende...men hamnade med kraschlandning i bloggen i stället :-D
Kommer tillbaka och läser hos dig lite senare , ska utfodra kidsen först! Trevlig kväll/ Borthy
Hej! Kom till min blo.....Nääää, bara skojar, vill inte att du ska bli allergisk, juuu :-)
Läste just ditt inlägg hos Ulla och kände att jag ville se vem du är.
Inlägget ovan tycker jag var otroligt bra skrivet och stämmer ganska bra in på mig och mitt bloggande. Från början så var det ett nyfiket sätt att se hur andra skulle reagera på en "dagbok" mer eller mindre, men så småningom har det kommit lite mer allvarsamma tankar och "bekännelser", inte alltid men ibland... På sätt och vis är det skönt att skriva sånt när man inte känner (är riktigt bekant med) personerna som läser det, det blir liksom lite anonymt, det kan kännas tryggt, konstigt nog..Nä, nu har jag vimsat klart, ha det så gott!
Jag tycker om att blogga därför det är kul att få svar på vissa frågor och det är skönt att skriva av sig.
Jag har faktiskt en såndär hemlig blogg. En blogg som handlar om alla dom där sidorna och tankarna man inte kan låta dom som känner en se och veta om. Egentligen fel kanske. Jag har börjat inse med tiden att många tankar finns kvar just för att dom är hemliga. Därför har jag också försökt börja med att vara mer ärlig i den blogg som inte är hemlig. Det är ingen lätt sak men jag försöker.
Anledningen till att jag bloggar överhuvudtaget är nog också att jag söker likasinnade. Hur man än vrider och vänder på det så finns det alltid en känsla av ensamhet som bor i bröstet. Att få uppmuntran och tänkvärda ord av människor man inte känner som man inte har en relation till är ibland lättare och mer värmande än av folk från ens omgivning. Att sätta sig vid bloggen gör på nått sätt att man inte känner sig så ensam längre.
Antar att det finna många anledningar och det här var bara några. Kram
Hej! Och hjärtligt välkommen! På tiden att vi lär känna varandra, har sett dig hos många bloggkompisar men av någon outgrundlig anledning inte kommit till dig ännu. Ska jag göra alldeles snart! Blev verkligen jätteglad för dina ord och ditt besök.
Kom du i håg i början när man kom in i bloggvärlden, man kände att man tjuvläste andra människors dagböcker...jag käde verkligen så! Nu känner jag att mäniskan som skriver vill ha mitt sällskap och vill göra mig delaktig! Kram, jag återkomer för inläsning i din blogg.
Din blogg är så rackarns offentlig att jag förstår att du behöver vara lite försiktig med orden ibland. Funderar i bland hur dina tankar var i början, när du började blogga och inte visste att du skulle vara på listan varje dag??
Kände du som jag?
Jag gillar din blogg och dig och besöker din blogg dagligen!
I bland tror jag du har en hemlig blogg och skriver av dig i...Är det så? :-D Du behöver inte svara! Kram
Vad fint du skriver! Glad jag ramlade över din Andreas så att jag hittade dig! (Han skriver också väldigt trevligt och det är kul att läsa hans men han skriver så sällan.)
Min hemliga som jag startade kändes så hemlig att jag själv inte ens vågar gå in där :-D
Tror vi får väl lära oss att våga stå för våra funderingar i vår öppna blogg, det är nog inte så farligt att ge av sig själv...
Man får ju en hel del tillbaka när man ger av sig själv.
Själva grejjen är att jag inte är van med det!
Bloggen har sin plats i att lära känna och tycka om sig själv, eller hur? Kram på dig och jättemycket tack för dina ord!
Intressant fundering faktiskt... jag vet inte varför jag började blogga. Blev övertalad av en kompis och då jag väl börjat kunde jag inte sluta. Jag ser det som min vardagsventil i kombination med mötet med både nya och gamla bekantskaper. Mycket mer givande än att sitta vid TV:n tycker jag.
Kram från mig (som är jätteglad att jag hittat din blogg).
