Framtidshopp och avskedsförtvivlan.
Det var en väldigt emotionell förmiddag igår. Jag vet inte hur jag skall kunna förmedla detta i bloggen för att göra det rättvisa.
Så starka känslor, så vackert men så sjukt tunga tårar.
Det var skolavslutning för äldsta grabben.
1:a året i Adolfredriks musikklasser.
Vilket underbart år, en daglig fest som blivit en självklar vardag. Man vänjer sig snbbt med det bästa.
Kyrkan fylldes till bredden. Aldrig har "Den blomstertid" och "Sommarpsalm" (heter den va? En vänlig grönska...) ljudit vackrare.
Tänk att få höra och sjunga den i en fylld kyrka med bara personer som har röster som änglar! Tårarna rann redan här. Barnen framförde också andra vackra sånger.
Jag vet inte om man ser vem det är på bilden ovan eftersom jag tog på så långt håll....Det är i varje fall en präst som jag tror heter Collmar, rätta mig om jag har fel?
Vilken otrolig ordkonstnär, vilken retorikmästare! Vilken föreställning!
Hans tal kommer jag sent att glömma!
En monolog som fångade gammal som ung, om framtidstro och närvaro i livet.
Om att förstå att uppskatta enkelheten.."less is more"... även om det gäller aktiviteter på ett sommarlov.
Att hitta harmoni i närvaro.
Han talade så begripligt för alla och rev ned skrattsalvor mitt i starkt allvar!
Så otroligt skön inställning som ingav sådant hopp!
Om jag ser fler ställen där han skall tala kommer jag att gå dit och lyssna!
Klassen efteråt.
Hur mycket kramar som helst i klassrummet.
Klassen har det här året haft en i det närmaste helt nyexaminerad fröken (bilden ovan tillsammans med min son).
Jag är djupt imponerad av henne.
Så glad att en så intelligent och duktig människa valt att bli lärare. Hennes kvalitéer inom yrket har överstigit alla våra förväntningar, hon är en gåva till Sveriges barn som hon kommer undervisa. Hon är så tydlig, stark och självklar!
Nu är det så att hon bara haft ett vikariat detta år och denna dag var avskedets stund inne.
Just denna bild ser de glada ut men...
Hon fick ett berg av presenter och blommor och ett hav av tårar.
Här framför barnen efter flera andra underbara uppträdanden tillsammans avslutningsvis en egenskriven sång till henne.
De sjunger ut det svåra avskedet i den finstämda sången som går rakt från deras hjärtan rakt till henne och tar omvägen via oss föräldrar som fyller på med kärlek och maktlöshet. Tårar.
Jag vill egentligen inte blogga tårarna och lämna ut någon i sorg men jag vill förmedla den stora starka känslan, maktlösheten och sorgen.
Alla barnen grät, alla föräldrar grät. Fröken grät.
Här pratar jag inte en tår på kinden utan öppen ljudlig gråt över avskedet.
Saknaden.
Ett avsked som inte är naturligt och inte borde komma nu.
(Kanske låter som för starka känslor efter bara ett vikariat men... svårt att beskriva!)
Hoppet har ändå inte helt övergivit oss än, vi har en gnista hopp att det kanske ändå kan ordnas att fröken får ny anställning men ännu finns bara ...ett hopp.
När vi kom hem ville grabben lägga detta bakom sig. släppa det. Hos mig hängde känslan kvar hela dagen.
Jag åkte en sväng till IKEA och bytte skrivbordet jag köpte häromdagen.....jag brukar prisa IKEA men just detta skrivbord var ett riktigt måndagsexemplar utan möjlighet att bli ett skrivbord!
Fanns inget som stämde med beskrivningen hur det skulle monteras!
När det började bli kväller åkte stora grabben till en kompis som han senare också övernattade hos.
Jag och lillgrabben E stack till ICA och köpte fika innan vi gick på fotbollsavslutning med picknick! Det skulle också vara föräldrar mot barnen-match och jag var taggad. Här ovan som målis! E tog kortet.
Rent fikamässigt drog jag vinstlotten av E och mig. Han valde Festis och Winerbröd medan jag valde Ramlösa skogshallon med en vaniljmunk!
Man kan kanske tycka... väldigt trist...men jag tog ju hälsosamt och helt utan kalorier vattnet och ohälsosamt munken....det borde ta ut varandra rent hälsomässigt och sluta i plus minus noll! :-D ....tycker jag...alltså att jag egentligen inte ätit något alls!
Den stora vinsten förstod jag först senare, vid 23-tiden då lillgrabben fick svåra magsmärtor och började kräkas våldsamt under resten av natten, han måste ha blivit matförgiftad av Winerbrödet, allt annat under dagen hade vi ju ätit samma.
Eftersom jag ändå inte fick sova då han behövde mig och mådde så dåligt började jag att skruva skrivbord i natten i stället.
Jag vet inte hur jag ska se det... men jag tror jag väljer att se det positivt det här med skrivbordsköpet!
...Jag hade sådan tur att 2 av 3 delar till skrivbordet Hannes fanns i lager att köpa...alltså hutshen och överdelen, själva bordet skulle komma in om några dagar så det lär bli en omväg om IKEA snart igen.
Skall bli skönt att få en arbetsplats som är bara min.
Längtar efter att få lite ordning efter allt med papper och livsplanering. Jag har fortfarande en bedrövligt kass vardagskontroll. Nu skall det snart vara slut med det!
Jag har inte riktigt hunnit blogga som jag vill den senaste tiden... hoppas snars vara på bloggbanan igen! Har när jag gjort olika saker skrivit inlägg i huvudet men tankarna kom aldrig så långt som till transformation via tangenterna och in i datorn.
Ännu mindre har jag hunnit läsa bloggar som jag vill. Nu är det nattjobb som gäller för mig så då kommer jag kunna läsa ikapp!
Kors vilken dag! Blev blank i ygat bara av att läsa och titta på bilder! Sådana där avslutningar klarar inte jag av längre.Det blir bara för mycket och sjunger dom sen som änglar oxo......
Vi har INGEN båtmotor ännu! Den gick inte så bra....
Lars Collmar är en fantastiskt vis präst/ människa/ filosof som jag lyssnar ofta på i tv eller radio.
Usch magsjuka :( hoppas du inte får det!
SVAR: Tänk- Vänner är ovänner man blir vänner med !! :)
Sov gott!
Hej! :) Ja, det har varit lite ont om tid här, men nu är det lugnare igen. :) Hade supermysig och välbehövlig kompiskväll i går, fick ösa ur en massa nödvändigt. I dag känner jag mig normal igen. :)
Men vilken mysig dag, jag kan tänka mig att det är som att lyssna på en änglakör att höra duktiga barnen sjunga i kyrkan. Jag skulle också storgråta.
Hoppas lillsonen piggar på sig och att det inte är något som smittar. Usch och fy för magsjuka.
Kramar från mig, som redan börjat smutta på lite rött inför denna Fobollskväll med stort F. :)
Ha det så bra och hoppas det går bra med allt.
Att avsked ska vara så himla jobbiga...
Förstår precis era känslor.
....men Du Borthy! Jag som trodde att jag hade ALL TIME HIGH i långt blogginlägg??? Nu är man slagen med 13 hästlängder men helt okaj. Sköna bilder.
HA'T BÄST ----- Socrate
Fina bilder. en av mina favoritkyrkor. Lars Collmar är en jättefin predikant, hade gärna hört hans tal.
I dag har jag kört fram och tillbaka till Ulricehamn och hämtat från ridläger. Puh. En fin paus i Gränna och en avstickare från motorvägen för att köra invid Vätterns strand gjorde att det kändes som en minisemester.
Det du skrev om skolavslutning och ert sorgliga avsked, det fick mej att sitta här och gråta också, så fint skrivet och så skrivet så alla tror jag förstod hur ni kände det...precis så har det varit i min dotters klass, hon är också precis ny...24 år och fick ett vik i en klass bland förståndshandikappade barn...de behöver verkligen sin trygghet och det fick de verkligen av henne. Hennes vik gick ut nu men de andra lärarna ville att hon skulle vara kvar för de såg va eleverna blev piggare av Lina...men det finns en rektor på denna skola som inte tycker att de behöver mer hjälp än andra "friska barn" så därför fick lina gå...gissa vad det gräts och en del barn blev tom sjuka...nu har Lina fått ett nytt jobb, hon skall sköta en blind flicka som vill gå i en vanlig klass, så det finns de som får hennes fina hjälp ändå....lina är kurator i botten så hon har ett stort hjärta åt alla....inte bara för att det är min dotter....
Hoppas nu din son blivit piggare och att dina ungar får ett underbar sommarlov. Kramen på dej...
Hoppas, hoppas, hoppas att din son får ha sin fröken i höst igen. Det är så viktigt att personkemin stämmer. Allt i skolan blir så mycket roligare.
Schysst att du är målvakt. Kan du inte stötta vår landslagstrupp vid behov?
Det verkar ha varit en bra skolavslutning och vilken otroligt vacker kyrka. Vår präst malde på i evigheter igår. Jag trodde aldrig att hon skulle sluta...
