Tung morgon.
Man kan nog ganska lätt konstatera att denna morgon inte varit en av de ljusare....snarare tung på många sätt.
För personliga detaljer uteslutna..men det fattar ju alla....
Vid halv sju upptäckte jag att lilla grabben hade friluftsdag och skulle ha matsäck med sig, fasen att jag inte har bättre koll nu! Irriterande!
Bara att dra igång och steka pannkakor, sådant man gärna gör klockan halv sju på morgonen!
J och jag tjatade unisont i enad front på barnen vid frukosten om att de måste skriva mer i sina skrivläxor, eller i varje fall lägga ned mer själ i läxorna och den sura stämningen kom igång ordentligt då barnen var trötta och....inte sugna på tjat.
Sen hittade jag inte stora grabbens gympakläder, han hade troligen glömt gympapåsen på pendeln men han sade den fanns i min lägenhet så vi åkte dit där den naturligtvis inte var....ja, aningen stressad sur stämning var ett faktum....fick ta reservgympakläder.
Kände ändå sedan att det bara var att skaka bort den här känslan och hoppas även barnen kommer kunna göra detta idag.
Det var helt enkelt så grinigt att jag gick till almanackan och började fundera om jag hade någon del i det här? (PMS...) men jag tror jag borde vara oskyldig än så länge....fast kanske inte... det drar väl i hop sig? Eller så är jag bara trött och vill ha tankarna på annat håll.
Sen när barnen var lämnade blev det utan bedövning ett viktigt men svårt telefonsamtal med någon som står mig mycket nära men som jag ändå ganska omedvetet trängt bort ett tag eftersom mitt liv sett ut som det sett ut. Vi pratade nästan 1 timme. Tankar nödvändiga att ventileras.
Kändes ändå bättre efteråt, jag har försökt att klargöra var jag står och hur min världsbild ser ut...och det är ju ingen lätt beskrivning när man knappt vet själv!
Kände mig sedan ganska utpumpad men okay när jag slog mig ned vid datorn.
Tittade lite på bilder jag tycker om innan jag slog på bloggen.
Där mötte jag mig själv i dagens första högljudande skratt när jag läste Amonyms sköna kommenatar på mitt förra inlägg, om hur man får ut gubb-lukt ur gardrober:
"Bläh så läskigt! Hoppas du blir av med gubblukten! Prova att "perkla" kraftigt rätt i garderoben följt av en rejäl Koskenkorva....=)
kram"
Visst var det ett kanon-tips, just att "perkla" skulle kunna liva upp mig lite just nu känner jag och jag tror faktiskt att jag måste gå och göra det direkt! :-D
Sådana här inlägg gillar inte jag.... när jag kräks galla över min vardagskänsla, jag vill egentligen bara alltid förstärka allt som jag har runt mig som gör mig stark och lycklig men i bland svackar det helt enkelt lite bara...men tunga stunder finns ju i allas liv, även i mitt även om jag är en ordentligt lyckligt lottad människa med så mycket fint att gjädjas över... vilket jag gör också nästan jämt....och så har jag ju min "tur" :-D!
Jag måste gå ock lägga mig en stund för jag har sovit alldeles för lite i natt vilket i och för sig bara var mysigt då jag var ensam i min lägenhet och bara myste fram till drygt midnatt innan jag promenerade tillbaka till villan men nu måste jag vara vaken i ett dygn då jag går på nattskift i kväll.
...måste sova lite idag....måste... vill...
Bomull, ta mig i din trygga sköna famn, låt mig drömma härligt och vakna utvilad och med de känslor som gör mig glad.
Muntra upp mig, vill släppa sned-starten NU!
Du skriver vad du själ vill i din egen blogg eller hur. Vi andra läser eller bläddrar vidare.
Jag hör till gruppen som läser för även om du "kräks" i ditt inlägg som du utrycker det så känner jag igen mig och du skriver med inlevelse och en gnutta skämtsam ironi vilket gör att man inte vill låta bli att läsa.
Så fortsätt du att "kräkas" bättre att få ur sig här än på någon annan stackare. Vi kan ju som sagt bläddra vidare.
Jag brukar också "kräkas"
Vad illa det låter men sant ;o)
Kram kram
