Barnuppfostran och tankar runt mat!
Ett litet inlägg om barnuppfostran allra först....
Inte ett lätt ämne även om jag som tur var fick otroligt lätta, rolig, trevliga och skötsamma barn och inte borde ha några bryderier.
Egentligen är det inget som jag tänker speciellt ofta på men det är klart, man kanske inte är världens mest koncekventa vuxen alltid...
Det beror mycket på min dagsform.
Som oftast har jag så jättetrevligt med barnen men någon gång ibland är de ute och knallar på mina nerver så jag tror att jag ska gå upp i limningen...men det är sällan.
Egentligen tror jag det säger mer om mig än om dem.
De dagar då jag upplever barnen som påfrestande nötiga är ofta de dagar då jag själv är sliten och inte står ut med mig själv.
Det jag tänkte skriva om är ändå vad vi gjorde häromdagen.
Jag tycker mina barn har ganska bra bordsskick och de vet hur frustrerad jag blir när till exempel deras kompisar sitter med armbågarna på bordet och ligger över tallriken när de äter hemma hos oss....eller inte kan skära maten utan stoppar in hela pannkakan i munnen i en tugga...
Jag blir oerhört frustrerad!
För att inte tala om när man barn lägger upp ett berg av mat och sedan bara lämnar!
Mina kids vet mina tankar om det här och de kan läsa mina tankar när de ser kompisar som äter hos oss som inte riktigt drillats i samma hårda skola!
När N åt hos oss härom dagen, bara vanlig lunch så började vi skojja om bordsskick och plötsligt bestämde vi oss alla för att äta med så förskräckligt bordskick vi kunde i 5 minuter!
Barnen undrade verkligen på sjutton men jag måste ändå säga att jag och N vann!
Barnen kunde inte grisa så mycket som jag och N kunde när vi satte den sidan till!
Tror att barnen verkligen fick en tankeställare att det är av vikt att ha ett fint bordsskick och vi skrattade alla väldigt mycket under proceduren!
Får man göra på det här viset?
Ingen kan säga något annat än att jag erbjuder mina barn rikligt med ämnen från sin barndom de kan ta upp och grotta i med sina teraputer när de skall genomgå sina fyrtioårskriser.... :-D
Marsvinen äter i varje fall fint men de har andra äckligheter för sig som att tex bajsa i matskålen....grrr....
Jag tycker helt enkelt det är viktigt i denna snabba värld att man sitter ned tillsammans och äter så ofta man får chansen.
Trevligast blir det om alla runt bordet äter på ett trevligt sätt och försöker prova av allt.
Jag trycker också hårt på att man inte står och äter.
Man tar inte en macka vid bänken utan sätter sig ned för att hjärnan skall begripa att man genomgått en måltid.
Jag läste någonstans att mkt kraftiga personer t ex inte anser att de äter speciellt mycket för det visade sig att mycket de stoppade i sig åt det utan att tänka på det genom att stoppa i sig det i farten.
Det de ansåg att de åt, som kanske faktiskt var riktiga hälsosamma måltider var det som de intog sittande vid bordet.
Alltså, lätt att förtränga 3 kokta korvar med bröd eller 2 nattmackor... som man stoppade i sig på stående fot...
Vad anser du om det jag funderat kring i dag?
Att äta tillsammans är en av vår (och andras) kulturs stora ritualhändelser. Man äter tillsammans inte bara för att bli mätt, det är omgärdat med mängder av rituella betydelser. Bröllopsmiddag, dopkalas, examen och födelsedag och alla våra olika högtider inte minst.
Det du pekar på att man ska samlas vid maten för att umgås, utbya tankar och vara tillsammans är mer betydelsefullt än vad man kanske tror vid första anblicken.
Bordsskick och andra normer för umgänge är viktigt ur fler än ett perspektiv. Det ger ramar och tillhörighet, både i den egna kretsen och i det kulturella sammanhanget i stort.
Jag har nog aldrig uppfostrat min son varken hur man ska uppföra sig, klä sig eller äta. Jag tror på att vara en förebild! Det har visat sig vara rätt strategi, i alla fall när det gäller just honom.
Sen kan jag väl vara "a pain i the ass" ibland när jag påpekar att han måste följa etiketten. Då väser han till mig att han minsan VET hur man ska uppföra sig (och tillägger att det har han inte kunnat undgå att lära sig av mig).
Men till vardags äter jag vid datorn ihop med katterna och för det mesta äter jag "något på stan". Men jag sitter i alla fall ner för det mesta... :-)
Jag ska nog iallafall anamma marsvinens bordsskick :)
Tack för igår ( från en som mest satt med arbogarna på matbordet och jäspade..)
Hej på dig :-)
Härligt att du är noga med barnens bordskick. Jag önskar att det var fler som försökte lära sina barn hur man ska bete sig, för det är många som inte alls kan sköta sig vid ett matbord. De barnen riskerar att göra bort sig och verka ohyfsade, fast de helt enkelt inte har fått lära sig om vett och etikett.
Du är en klok kvinna! Vi försöker också hålla på det här att sitta ner tillsammans och umgås en stund när vi äter. Dock sitter inte alla kvar till alla är klara....vi vuxna brukar tycka det är skönt att få en liten stund för oss själva också=) Tyvärr har 50 % av mina barn en just nu tråkig inställning till mat och är väldigt rädda för att testa nya saker....men det löser väl sig det också. 50 % äter trots allt det mesta och provar på allt får fokusera på dem=)
kram
