Resfeber.
Tidigt i morgon bitti, närmare bestämt kl 04.45 bär det i väg till Afrika, för det är det ju faktiskt, Egypten!
Känns långt bort och annorlunda, skall bli så spännande att åka till Kairo och se pyramiderna bland annat.
Skall ju naturligtvis också bli härligt att bara lata sig och ha det härligt i vatten och sol.
Tro det eller ej men vi har träningskläder med också då det erbjuds dagliga yogapass och dylika aktiviteter.
I dag lyckas jag med konststycket att inte få så mycket gjort. Har betalat räkningarna och börjat lite ostrukturerat att lägga saker som skall med på sängen.
I går kväll kom J med barnen till mig.
Han var så snäll och gick lös med borrmaskinen i de väggarna där jag och N gått bet, borrmaskinen verkar gilla manlig fägring.
Där vi trodde det låg armeringsjärn bakom borrade han lätt som en plätt...
J och jag hade också ett långt och bra samtal privat om barnen, känns så bra att vi har en så bra relation och att båda tycker om och mår bra av att det funkar så bra trots att vi valde att gå isär.
När man nu har skilt sig måste vår situation vara den optimala.
När han hade gått gick N som för övrigt drabbats av en "borr- och skruvpsykos" lös på att snabbt som ögat skruva upp mina hallkrokar i hålen J borrat klart!
Hon är grymt händig och jag är så tacksam att hon hanterar verktygen så bra, hon är en riktig kvinna hon!
Min gitarr åkte också upp på väggen och lika så ett par sänglampor som jag haft liggande men inte borrat upp.
(oj vad prydligt bäddat ser jag nu...vi satt i sängen när vi borrade upp lamporna!)
När grovjobbet för kvällen var klart åt vi ett par plåtar med kantarell-varma-mackor och ett glas vin...och några Piggilin-glassar var :-D ...går verkligen bra med bantningen...
Avslutade kvällen med några avsnitt av "Sex and the city"!
Just nu sitter grabbarna och sniffar lacknafta, lim och färg eftersom de målar små modellgubbar.
Barnen blir så lugna och fina av sådana lekar ... ;-)
Jag ska ut och köpa pengar och hämta ett par reseböcker som jag fått. Nu drar det i hop sig!
Undantag.
Det gick inte att blogga den här videon på ordinarie sätt men jag har länkat bilden och den här texten till den på Youtube om du klickar.
Du kan "lägga ned den" och lyssna på den när du läser här hos mig för att kanske få min känsla.
Sköna toner vem man är tror jag.
När Darr var och hälsade på mig förra helgen plockade hon lite med mina skivor och fann att jag hade 3 skivor med Bo kaspers orkester.
Jag hade ingen aning om det. Vi lyssnade på "I centrum" när vi lagade maten.
Tillsammans med de levande ljusen, välmåendet och lite rödvin letade sig de varma tonerna innanför skinnet på mig och skivan har suttit kvar i cd-spelaren och nu sjunger jag till texterna och värmen och välmåendet finns kvar under huden.
Jag vill dansa.
Jag har jobbat natten som varit och jag har nyss vaknat.
Det var en natt som gick fort eftersom jag hade mycket att göra. Egentligen är sådana nätter bäst eftersom man aldrig då funderar på om man är trött eller annat.
Sitter och dricker te och försöker få in i min skalle att min semester faktiskt har börjat nu. Min hud är röd som en kräftas efter de 12,5 minutrarna i solariet igår. Folk skrattade muntert när de såg min hudfärg på jobbet i natt...jag fullkomligt brinner!
Alla konstaterar också samma sak: Hur kan du som är så mörk totalt sakna pigment människa?
"Vi är ett tåg utan nån räls, som åker liksom hur som helst"
Bättre gröt tillsammans....
...än fläskotlett ensam som det gamla ordspråket lyder :-D!
...Gröt är ju till och med riktigt vackert diskuterar de i filmen "Tillsammans".
Jag håller fullständigt med! 
Det blev några dagar utan dator för mig.
Den störast och käraste överraskningen när jag idag öppnar datorn är att min syster Maria fått inspirationen tillbaka och har startat sin blogg igen!
Hjärtligt välkommen tillbaka, jag har saknat den dagliga kontakten med dig här! Blev så glad!
Fredagen var en slapp dag för mig. Jag borde ha gjort en massa "borden" men det gjorde jag inte, jag var trött.
Fram emot kvällen ringde N och vi tog oss en spontan utryckning till IKEA för att....ja, göra det vanliga, bli av med lite pengar.
Jag köpte en del julpynt eftersom jag lämnade allt vårt gamla till J eftersom jag av hela mitt hjärta vill att han skall julpynta hemma hos sig...och jag tror att jag är mest intresserad av att shoppa nytt av oss två.
När vi kom hem tog N och jag oss en 3 rätters middag med videofilm och vin.
3 rätters....kanske man kan ha invändningar mot om man är fin i kanten men det var gott!.
Till förrätt åt vi stekt potatis, ägg och prinskorvar med julmust light till.
Till huvudrätt: Glass med kakor i och rödvin i soffan under filmen.
Till efterrätt, det godaste av allt: Resterna från härom dagen, det gyllengula guldet, det gudomliga rotmoset! 
Filmen vi såg...(halva)...var "What happens in Vegas" med Cameron Diaz och Ashton Kutcher.
När vi tröttnade på den gick vi in på bättre film, den sköna filmen "Tillsammans".
Ur den filmen valde jag att "lära mig och detaljgranska Shanti Roney.
Efter den här filmen var det ånyå mitt i natten och jag travade hem över gården till mitt.
Kl 09.45 ringde klockan på lördagsmorgonen. Det var dax för föreningens gårdsstädning. 
Ush vad hemskt det kändes, att gå ut och ansluta sig till den hurtiga gruppen.
N dök inte upp, jäkla svikare!
Jag tvättade trapphusets fönster och smet sedan in till mig fram emot lunchtid.
N vaknade nog till i den vevan för när det var fritt fram att smita ut på gården igen så gick vi en långpromenad runt sjön. Därefter gjorde vi en helt otrolig förändring och transformerades från normala kvinnor till riktiga monsterkvinnor.
Nu djävlar var det "kan själv" och "kvinnor kan" som gällde! 
Vi hämtade den stora tunga betongborrmaskinen och sticksågen hemma hos J sedan satte vi borren i mina väggar!
Först borrade vi upp rullgardinen i mitt sovrum och sedan gick vi lös på krokar i min hall.
Man måste nog erkänna att vi var lite nervösa men det funkade! Vi kunde...gansak bra!
Efter det grovarbetet åt vi råstekt potatis med vitlök, pepparsås och pepparbiff...och julmust.
N gick till jobbet och jag kollade på Stjärnor på is.
Sedan var min tanke att jag skulle se film men jag blev trött och somnade.
..Fast jag glömde att jag faktiskt själv borrade upp 2 små lampor ovanpå min bokhylla innan jag somnade.
Mitt i natten vaknade jag och var pigg naturligtvis och då såg jag i stället filmen "Brokeback mountain".
Mycket vacker och bra film. I denna film lärde jag känna Heath Ledger och Jake Gyllenhaal .
Sedan somnade jag och sov långt in på söndag förmiddagen.
Under denna natt har det blivit vintertid men jag har inte ställt om alla mina klockor än.
Idag har jag tagit en liten promenad, köpt lite nya borrar och skruvar men framför allt lyckats slänga mig in i grannhusets solarium 12,5 minuter för att vänja huden som snart skall exponeras för Egyptens sol.
Min hud är vit som snö...men kommer inom kort att bli röd som blod.... ja ni vet snövit med svart hår fast i annan tappning, det är jag det!
Vardagen i ett nötskal...
Klockan ringde på tok för tidigt iförrgår, redan vid 14.00.
Jag visste att jag skulle vara förvirrad och seg och att jag skulle behöva god tid på mig.
Mitt första mål var att plocka ihop träningskläder, halloweenfestkläder, snygga till mig och sedan handla mat till kvällens knytkalas. Till synes enkla uppgifter men inte för mig när det kändes som mitt i natten...fast det var på dagen.
Jag gick i mål till kl 15.30 så lilla grabben och jag kunde sätta oss i bilen och köra in till stan där vi skulle spela badmintin kl 16.00 med en grupp i stora grabbens klass och deras föräldrarar.
Det blev trevligt och faktiskt lite motion på kuppen, badminton skulle jag kunna tänka mig att ha till träningsform då och då faktiskt.
Efter dusch klädde vi om till häxor och vampyrer och åkte över till Adolf Fredriks skola där vi dukade upp till klassfest för hela klassen och alla syskon och föräldrar. 
Sakta börjar man lära känna lite fler föräldrar medan barnen blir större och större och drar sig i väg från oss vuxna för att leka Ryska posten och så där. Tidens gång :-D
Något riktigt häftigt fick vi vara med om också.
Det fanns en 6-årig lillebror där på festen som nyligen visat sig vara ett underbarn på riktigt.
Han hade i februari för första gången satt sig vid ett piano....ja vad ska man säga?
Han var musikalisk utöver det extrema eller hur man ska utttrycka det. 
Pojkens fingrar dansade i klassiska tunga stycken över tangenterna och där stod vi och såg ut som fågelholkar.
Sällan har man sett något liknande.
hans mamma och jag bestämde dessutom mycket trevligt nog att vi ska gå på värme-yoga framöver, Ashtanga som utförs i 40-gradig värme. Det skall bli spännande att prova.
Sen åkte vi hem.
Barnen o J släppte av mig så jag gick ensam hem till en mörk lägenhet. Inte alltid högsta hip-faktorn på det.
Satte mig vid datorn för ett ögonblick...som blev länge.
Läste och reflekterade. Kände.
Jag gick tillslut och tog ett bad och bara låg och tänkte tills vattnet blev kallt och natten sen.
Släckte lampan vid 02-tiden och somnade.
Vaknade ånyo av klockan vid 06.00 igår.
Det är galet hur man lever, kroppen har ingen frisk dygnsrytm och jag vet inte vilken dag det är.
Gjorde mig i ordning och tog tåget till jobbet.
Denna dag bjöd heldagsövning med simulatorövning.
Det är så nyttigt och jobbigt. Känns underligt att man i en övningssituation utan att man begriper det plötsligt ramlar ned i stresskonen för att man inte följer koncepten som vi övar på eller att man inte kan förlja kocepten för att man blir blockerad när det man trodde skulle inträffa inte inträffar.
Dock skönt att vara i en trygg grupp där man får snubbla och göra fel och så sakterliga bli bättre och dessutom känner de flästa lika dant.
Vad som händer under dessa övningar stannar inom gruppen utom det som videofilmas och hamnar i forskningen.... och på youtube :-D.....NOT!
Öva rollspel med sina arbetsuppgifter inblandade men med framför allt kommunikation och teamarbete i fokus är inga enkla saker.
Kommunikation måste vara livets svåraste och viktigaste. Det går igen i allt.
Någon som tycker kommunikation är enkelt?
När jag kom hem vid 17-tiden gick N och jag en långpromenad i skogen. Hon var mycket upprörd över mina filmkunskaper och framförallt mina obefintliga kunskaper om filmstjärnor. Nu har jag fått fått i läxa att se en film i veckan och lära mig utseende och namn på stjärnorna i just denna film.
Sedan gick jag hem och tog ett bad för att en halvtimme senare ramla över till henne för att bli bjuden på Raggmunkar och bacon. Till det rödvin och en videofilm. Vi såg en rulle som hette Dumpad.
Fodralet och titeln gav alla vibbar om att det skulle vara en total kalkon men det var helt okay.
Synd bara att jag var så trött att ögonen åkte igen lite då och då och jag missade vad stjärnorna hette.
Nu är det morgon igen och klockan och telefon ringde halvsju.
Gick ned till J och väckte barnen eftersom han behövde hjälp med det då han var tvungen att resa hemifrån tidigt i morse.
Nu sitter jag och väntar på att jag ska åka och möta mor och far i en söderförort där jag ska få tillbaka min Saab nu så fint nyskodd med vinterdojjor!
Tack snälla mamma och pappa för att ni hjälper mig så mycket! Ovärderligt!
Känns som det är "rattmuff på" som gäller snart också. I dag riktigt höstblåser det ute. Jag är ledig och skall bara vara hemma och softa.
Det är så man ryser så att stubben på tårna reser sig! :-D
Jobbar natt. Funderar på vad som faktiskt händer när inget händer i livet!
En del saker lämpar sig inte alls att skriva om av olika anledningar, så är det ju alltid för oss "öppna" bloggare även om man skulle vilja skriva av sig en del.
En del saker som poppar upp som ämnen i skallen är säkert väldigt "på gränsen" för att de inte är så seriösa...känsliga läsare varnas redan här och nu! :-D
I går var ett riktigt piss-dygn. Sov dåligt och oroligt på dagen efter nattjobbet och jag var tilltagande så ledsen.
I morse somnade jag av total utmattning och sov stenhårt trots många väckningar då telefonen ringde i ett.
Till er som ringde: Sorry om jag inte var så trevlig i telefonen, jag sov men jag vet inte hur väl det framgick...
Jag analyserar min sömn som om hårddisken var tvungen att defragmenteras.
Att uppvakningarna var ställen i processen då jag aktivt var tvungen att trycka på deleat-knappen på sådant som måste raderas.
Vaknade vid 17.30 av klockan som ringde och mådde bättre.
Såg mig själv med skal på igen, avgränsad med gränser. Möblerna på rätt plats. Jag känner igen mig.
Tog ett kortare bad med bok och steg upp vid 18-tiden för att trilla över till N som bjöd på Rotmos och fläsk! Så förbannat gott att vi tokåt!
Jag har de senaste dagarna inte kommit så långt i städningen men jag har däremot tvättat massor, till och med madrass-skydd och sådant så tvätt har hängt överallt på tork.
När jag kom hem från N började jag plocka ihop ren tvätt, bädda om sängar och städade klart gossarnas rum.
Nu är det mitt i natten och allt är lugnt och fridfullt på firman.
Mitt mål jag arbetar aktivt med i natt är att tömma mina mailboxar på gammalt.
Det har blivit så att jag inte ens orkar öppna t ex jobbets mail för den är så äckligt full att jag inte vet var jag ska börja. Har svårt att slänga och gå vidare.
Nu har jag fått till utvecklingsmål av chefen att börja läsa mailen...
(Tur man bara har sådana områden i sitt yrke man måste o kan förbättras på, kunde ju vara betydligt värre :-D).
Jag utlovade ju en del äckligheter här....
I bland när man jobbar på nätterna blir det en del oseriösheter...
Förra natten var inget undantag och vi som jobbade var kanske inte det mest rumsrena i gänget.
Just denna natt började vi leta bilder på snygga kändisar på nätet att pryda våra omklädningsrums-skåp med.
Det skulle vara någon hunk man verkligen tyckte var toppen!
Eftersom jag inte kan ett dugg om film och filmstjärnor letade jag mig fram i minnet till någon som alltid stått mig varmt om hjärtat...sedan tidiga 70-talet! Cleas Elfsberg!
Mumma, vilken goding, han ville jag ha på mitt skåp leende mot mig när jag står naken i omklädningsrummet!
Han som så troget genom alla år prydligt funnits vid min sida i tv-rutan!
Mina kollegor protesterad högljutt!
NEJ!!!! Inte han, han är ju för f...n tv-mannen!
Vet du inte det?
Vi har hört det.....och det...och det...om honom...och avslutningsvis dödade Veronique all min beundran för den mannen genom att säga att hon hört han borstar tänderna med bajs och man kan läsa om hans förehavanden om man googlar på "Bajs-Elvis"!!
Känns kanske inte helt sant och troligt dessa historier om honom men jag omvärderade ganska rakt och i stället åkte enrgiknippet och härligheten Bruce Dickinson som ulv i fårakläder upp på mitt skåp.
Känns faktiskt helt okay om inte rejält mycket ännu bättre att klä av sig inför honom!
Bajs-Elvis känns som om han nu efter dessa sanningar passerat bäst-före-datum!
(Tro nu för Guds skull inte att jag tänder på män i uniformer eller kostymer, nej, det är inte min grej.)
Nästa ämne som kom upp på agendan var kroppsbehåringens vara eller inte vara.
Ett kärt och väldebatterat ämne.
Majoriteten av oss kvinnor i arbetsgruppen anser det vara av yttersta vikt att vara smootha och välskötta all over.
Vi delger varandra alla trix och våldsamma metoder att få bort hår på.
N berättade i ett svagt ögonblick i natt att hon för några år sedan gjort ett vetenskapligt exprement genom att under 2 månader låta allt växa helt fritt för att se hur hon egentligen såg ut i orginalutförande.
Hemska tanke....alltså om mig själv! Det här skrämde mig!
Hon sade hon var villig att göra om exprimentet och utmanade oss andra att hänga på!
Vad ska man säga? Jag vet inte om jag klara det?
Jag får rysningar! 2 månader? Jag är mörk!
Förstå, jag kommer att ha ögonbryn i hela ansiktet......de kanske växer ihop med bikinilinjen!
Viss tröst att man fick klippa naglarna och fila hälarna!
Kasta BHn gör jag dock aldrig, jag gillar den uppfinningen för mycket!
Fler som är sugna att hänga på :-D?
(Alla bilder googlade och lånade från nätet.)
Tidigt men regelrätt Halloweenfirande!
Vacker som en dag :-D
Hon och hennes barn kom till oss i fredags kväll och vi hade spökhelg trots att det var lite tidigt.
Jättetrevligt var det.
På fredagskvällen hade jag gjort kyckling,pepparsås och klyftpotatis (som alternativ till den förbaskat trista Tacosen) som vi åt tillsammans när de anlänt med tåget från Annanstad.
Sedan härjade barnen till sent och jag och Darr drog upp benen under oss i soffan, smuttade på varsin Cosmopolitan och pratade bästis-snack om livet som det ser ut just nu.
Sedan sov vi nog till dryga 9-tiden nästa morgon och efter frukost gick vi ut en promenad i det vackra höstvädret.
Jag hade stora kameran med mig och det blev otroligt fina bilder på hennes barn, mina hade som vanligt ingen lust att vara med på bild....men de på hennes barn blev riktigt fina om jag får säga det själv!
Jag kom faktiskt också med på några bilder som Darr tog.
När vi kom hem gröpte vi ur apelsiner och fyllde med apelsinsmaksatt vaniljglas och stoppade in i frysen för att ha till efterätt på kvällens spökmiddag.
Vi gröpte också ur en pumpa och gjorde till en sedvanlig skräck-gubbe med ljus innuti. Vi hade den tänd på balkongen när mörkret föll.
Sedan gick nog några timmar åt då vi "drog ut" foton (som jag tagit under promenaden) och fixade...det är så kul när det blir fint och bra och jag vet att när jag nästa gång besöker henne så hänger dessa kort i ramar i hennes hem.
Då blir jag både glad och stolt!
Till lunch åt vi fingrar doppade i blod och gift-pasta. (Prinskorvar i ketchup....grön pasta).
Sedan började vi med middagen. Det blev skilett-spjäll som marinerats i dagarna 2 och potatisgratäng.
Riktigt gott kan jag säga!
Visst, utklädningen tog en liten stund också....men det går ganska fort att göra mig till häxa :-D!
Jag tycker Darr fick till någon form av Kizz-imitation i år.
Förra året såg jag mer ut som en trollunge....det blir lite olika från år till år...men i år höll jag på så mycket med maten att jag inte kom mig för att gå lös så hårt med sminket.
...Jag kanske inte ska säga här vad min mor trodde jag hade i ansiktet men den konversationen kan ni läsa under kommentarer på föregånde inlägg....
Lördagskvällen slutade som fredagskvällen.
Barnen lekte och jag och Darr satt och pratade kvinnoprat i soffan till ganska sent.
På söndagsmorgonen skjutsade jag dem till tåget och sedan gick dagen på något underligt sätt fort.
Det var träningar hit och dit att skjutsa till och jag började också den stora uppstädningen efter helgen och veckan som varit.
N hade skickat efter fler böcker till oss och jag hann med att ligga i badkaret och läsa 73 sidor i en jätterolig bok som handlade om skillnader i manligt och kvinnligt tänk...!
Nu i kväll Söndag har jag lämnat över barnen till J efter att de varit hos mig i 10 dagar. Mina fina älskade pojkar. Blir tomt och tyst hemma men det går bra, vet att de har det fint hos J.
Nu är det jobba och slappna av som gäller för mig den kommande veckan.
Motionen denna vecka har inte varit super men jag har ändå börjat.
Ett gym-pass och ett Yogapass har det blivit.
Har gått mellan 10.000-13.000 steg varje dag men jag har missat att skriva upp det här.
Ska skärpa till mig i dokumentationen.
Svårstartat!
T ex i morse...jag försov mig!
Jag hade haft det lite svårt att sova under natten så när klockan ringde 05.30 tänkte jag snooza en kvart men ...klockan ville inte utan jag vaknade av min egen kvävningssnarkning vid 06.33!
Jag slängde mig ur sängen, väckte ungarna och dök in i en snabbdusch.
...Jo, sen dök det upp lite mer problem men jag kanske ska ta det från början!
I Onsdags när jag kom hem från Yogan så körde jag barnen till Scouterna.
På vägen hem slog jag en pling till vänninnan E. Hon tyckte jag skulle komma hem till henne en stund, prata och dricka te innan det var dax att hämta barnen från scouterna igen!
Sagt och gjort, så blev det och vi hade jättetrevligt. Vi lade till varandra på msn så vi kan chatta lite nu när vi inte ses så ofta.
Sedan blev det torsdag.
Jag var ledig så när jag hade skickat barnen till skolan slängde jag mig i säng och sov 2 timmar till innan Je ringde och sade han var på väg hem till mig då vi bestämt vi skullle åka tillsammans till firmans gym och träna.
Vi värmde upp inför gymmet med kaffe, bullar och några timmars prat.
Vid lunch lyckades vi dock ta oss in i gymmet.
Hela jag var så svårstartad. Det satt helt och hållet mellan öronen, att jag fortfarande var förkyld och så slut i kroppen.
Jag försökte att springa på löpbandet men efter 1 km hade jag blodsmak i munnen och yrsel och kunde inte andas.
Je sprang sä lätt och fint brevid och han hade minsann inga andningsproblem!
Jag surade runt lite i gymmet, kände mig allmät värdelös....försökte mig på lite träning men det var ett lågbottenmärke.
Sen fick jag djävulen i kroppen.
Jag tog kommandot över hjärnan och gick upp på löpbandet i gen.
Rattade upp hastigheten till 10 km/h , högsta volym på Iron Maiden i lurarna och sedan bara sprang jag! Plötskigt gick det att springa igen.
Jag passerade spärren.
När jag passerat 1 km nr 2 så fanns inte längre några andningsproblem och yrsel, endorfinerna rann till och jag sprang 3 km till helt problemfritt.
Sedan tänkte jag att jag inte skulle ta livet av mig 1:a gången utan ge mig där.
Kändes så bra att jag vann över hjärnan och gick därifrån i positiva tankar.
Jag åkte jag hem och duschade och åkte till Willys och storhandlade inför att min vänninna Darr och hennes barn kommer till oss o helgen. Nu ligger både kyckling och revbenspjäll i sina marinader.
Vi skall fira en lite för tidig Halloweenhelg.
Sen blev det torsdagskväll och jag skulle åka med grabbarna till sina instrumentspelningar.
1:a stoppet blev stora sonens el-gitarrlektion.
Ingen lärare dök upp och jag kände hur jag blev lite arg eftersom det var 3:e gången på raken som han inte dök upp!
Jag klev ur bilen och började härja med personalen på ABF att det var dåligt skött!
Synden straffar sig tydligen själv att jag blev lite ilsk och otrevlig (fast det var jag egentligen inte..) för när jag kom ut därifrån så hade det blivit totalt el-fel på bilen.
Den var helt död förutom fönsterrutorna som spontanöppnade sig och spontanstängde sig och då fick in ett halvt träd i bilen på kuppen.
(Det var inte min bil utan jag hade fått låna mor och fars andrabil eftersom de så snällt förbarmat sig över min Saab så att den skulle få på vinterdäcken).
I ren panik springer vi till yngsta grabbens klarinettlektion och under tiden han spelar (20 min) hinner jag och äldsta grabben handla lite kläder till honom, få tag i revbenspjällen som inte fanns på willys och gå på systemet.
Sen går vi tillsammans tillbaka till vår trasiga bil i mörkret.
Vi ringer J som hur snällt som helst alltid ställer upp och åker från sitt jobb för att hjälpa oss.
Vid 18.30 kommer han och han lyckas på ett oförklarlihgt sätt att få igång bilen genom nedförsbackekörning...
(ska väl tilläggas att spaken för att få upp motorhuven också var trasig så det gick inte att få upp motorhuven!)
Vi kom hem.....men i morse var den ånyo helt död...när jag försovit mig och allt och skulle till jobbet...så det bliv till att ta tåget.
Svårstartat kan man väl påstå?
Nu börjar snart helgen. Ska städa upp lite om jag hinner sedan kommer våra helggäster!
Fått livet tillbaka...den här månaden också :-D !
Fattar inte, man tror när det drar i hop sig till att livet är i det närmaste slut och spegeln är inte nådig, man ser ut som ett vrak med köttkjol!!
(Inget ont om kött...sånt gillar ju jag men inte som kjol!)
Som sagt, livet faller så fort på plats igen och trots att jag egentligen inte sovit alls i natt så känner jag mig helt okay.
I går var jag med på Yogan 1 timme.
Kändes som jag hade ont överallt...och är svag..och stel... och det är helt sant men nu har jag tagit tag i det igen!
I morgon ska jag träna på gymet!
Om det så bara blir 1x2 km på löpbandet och sedan apparater så ska jag vara nöjd att jag gjort det värsta: Börjat, gjort det!
I dag har jag tapetserat om firman.
Jag ska vara lite hjälp-reseledare på Firmans stora årliga skidresa, lag syds representant för att sprida informationen.
I dag fixade jag och satte upp affischer och intresseanmälningslappar precis överallt!
Det blev ett bra mottagande, vi är många som längtat!
Ord skrivna av någon som inte vill skriva...
Försiktigt, varligt och långsamt.
Mycket händer runt mig. Mycket tankar.
Ibland kan man skriva sina innersta tankar och i bland har man inte ens förmågan att helt ytligt skriva om sin dag.
Just nu känns det som inga ord vill komma ut här, åtminstone inte ord som kan läsas.
Jag jobbade natt i helgen. J var på älgjakt så pojkarna var hos mej.
Syrran sov hos oss när jag jobbade på lördagsnatten och så sov pojkarna hos kompisar på söndagsnatten.
Jag har sovit bra på dagarna trots en del marktjäst för kidsen och igår måndag lyckades jag sova bort nästan hela dygnet.
Jag var ju vaken från 15-tiden till 23-tiden men bara dessa timmar.
Jag kände mig ganska pigg och började städa, tvätta och laga mat.
Det blev kycklingklubbor, klyftpotatis och Zatziki till middag. 2 matlådor till på köpet och allt för under 100 kronor.
Det känns bra när man tänker så. Jag försöker att verkligen att ha med mig matlådor varje dag.
Jag har varit duktig på det hela den här hösten. Det är som en sport!
I dag är det studiedag p firman. Jag har kläder för gymet med mig till efteråt....
Vi får se.
Jag känner mig helt låst att skriva här och nu, alla ord och tankar vill vara kvar inom mig.
Lyckan är ...
Så skrev Kraka till mig i dag mitt i en diskussion vi hade på MSN om livet i stort.
Jag kunde inte annat än ta med mig de orden, andas in dem och försöka ta till mig innebörden.
Känner att jag börjar må bättre efter förkylningen även om jag inte är helt bra än.
I dag beslutade jag mig för att den rent formellt är över och jag klädde mig i springkläder och gav mig ut i kvällen bara för att ha få det överstökat.
Jag var klen...hade svårt att känna min ryggrad stolt och kaxig, den ville sjunka ihop, jag var utan driv och musklerna kändes som äppelmos, splash!
Gick inte att sparka igång mig ens med stark musik. Endorfinerna uteblev.
Har ändå bestämt mig för att nu är det stegräknare på igen som gäller. Nu är det aktivt fokus på hälsan och börja träna som gäller.
Sakta ska det bli bättre dag för dag, jag var verkligen på gång där innan förkylningen.
Eftersom jag jobbat natt denna helg har jag inte följt med så mycket vad som händer och sker i världen.
Jag vet inte om jag har drömt det eller...men jag tror det hände på riktigt...
"Farmor" ringde idag när jag sov och han sade att AC/DC koncerten vi fick biljetter till hade sålt slut på 11 minuter och att det efter ytterligare 20 minuter hade sålt slut till en extrakonsert!
Ganska coolt att ha plåtarna faktiskt!
...11 minuter...det kan vara olika långt det...
Ska bli kul att träffa mina gamla vänner igen för jag antar att det lutar åt AC/DC-party innan konserten.
Nu till en jobbig sak.
Jag har börjat höra som en kratta.
Jag får skäll av alla för att jag frågar va? hela tiden. Det är inte av lathet, jag hör inte.
Märker själv att jag läser på läppar allt mer och lyssnar högre och högre på tvn och på musik.
Dax att göra något.
Måste beställa tid på vårdcentralen. Allra svårast är det att uppfatta vad folk säger i telefonen.Det känns faktiskt riktigt jobbigt att fråga va hela tiden.
I natt på jobbet har jag lyckats komma i flera trevliga konversationer med mina kollegor.
Vi har pratat om Gud och religioner men också om relationer och etiska funderingar i vardagen.
4 biljetter i handen.
Ödet brukar göra att mitt liv alltid är händelsrikt och bra, jag har stor tilltro till det eftersom det brukar visa vägen till allt det bästa.
Av en händelse så slog jag på datorn strax innan kl 10.00 idag för att titta i Google-almanackan om det var något speciellt som barnen skulle på. Hittade diverse...
Hur som, det som var intressant var att jag hade 57 nya mail i inkorgen, som bara poppade upp när jag startade datorn.
Jag tittade in i inkorgen och det var inte en minut för tidigt, det visade sig att jag fått massbrev från mina vänner om att AC/DC-biljetterna släpptes kl 10.00 så jag ilade ned till mitt ATG-ombud, gav snubben i kassan de koder (som inte fanns i några officiella kataloger) han behövde och 1 minut över 10.00 stod jag med 4 biljetter i handen!
Helt otroligt för de är nog slutsålda nu!
Globen 20:e Februari. Ståplats!
Det senaste dygnet har också varit händelserikt. Vi var ett stort gäng från jobbet som var på Siljas Sweden Rock-kryssning till Åbo.
Man får säga vad man vill men det var verkligen en utflykt i en annan värld för oss skulle jag vilja säga...som ett studiebesök...
Vi hade jättekul men folket som var med ansåg nog oss som ganska "Svensson" skulle jag tro :-D
Båten var fullsatt och dånade av rock i alla former. Säkert var 99% av båtgästerna tatuerade på 25% eller mer av kroppen skulle jag gissa, inte för att vi gjorde några närstudier men det är en uppskattning som säkert är tilltagen i underkant!
Ja, det var sannerligen en annan värld.
Shoppingutmaning...
Camilla hade den här utmaningen hos sig i dag och den som kände sig manad fick gärna anta utmaningen...
1. Hur mycket slösar du ungefär i månaden på kläder, smink och skor?
Jag är verkligen urkass på att handla allt det där, smink, skor och kläder.
Egentligen gillar jag det men har liksom kommit av mig...
Känns som om jag inte har något i garderoben... och då vet jag inte var jag ska börja.
Någon månad kan jag ju köpa för 3000 om det blir några jeans och så men en annan månad vilket händer oftare 0 kronor.
Skulle vilja köpa lite lagom, någon trevlig topp någon gång då och då men det blir sällan bara lite lagom utan bara att jag måste handla kläder eftersom man inte bör eller vill gå naken.
Underkläder är jag riktigt kass på att handla, orkar inte stå i provhytten för sådant.
Jag köper utan att prova min storlek och tar bara hem det.
Smink...? Jag är mycket billig i drift där...en svart mascara...
2. Dyraste plagget/skorna du köpt?
Kanske är några skidkläder eller så, eller skinnjacka? Köpte en skidjacka i vintras som ännu är oanvänd, en 8848, kommer inte ihåg vad den kostade men jag minns att jag tyckte den var dyr till och med på halva priset som jag köpte den på.
3. Bästa fynd i år?
Jag köpte ett par skaljackor för halva priset i sommras på sportaffär. De är flitigt använda.
4. Ett köp som fortfarande finns i garderoben med prislappen kvar?
Ett par shorts som jag absolut inte förstår varför jag köpte i somras...
Grrr....varför köpte jag dessa? Kanske få försöka klämma mig i dem i Egypten...
5. Hur många par skor har du hittills köpt under 2008?
Två par scholl-sandaler.
Ett par jobbskor, Cammoflage. Var det i år? Kanske förra...
Ett pat Foppakopior för typ 50 spänn.
Ett par högklackade korta stövlar.
Ett pat lågklackade boots, (se nedan).
Ett par svarta promenadgympadojjor
Ett par slalompjäxor.
Kanske var det i år en högklackad svart sko också...?
Shit, det blev ju en hel del?
6. Om jag gav dig 1000 kronor, vad skulle du köpa för dem?
Ett par skidbyxor bör jag nog köpa....
7. Hur mycket pengar är du villig att spendera på en vinterjacka?
Jag nog sträcka mig en del om det är en drömjacka men det händer ju aldrig...hittar aldrig min ultimata dunjacka.
8. Brukar du dölja dina påsar när du kommer hem efter en shoppingrunda, för att slippa höra klagomål över ditt sätt att spendera pengar?
Nej. Jag handlar om jag har pengar till det och behov av det annars inte.
Jag jobbar mycket och då väljer jag på vad jag vill lägga pengarna när jag har möjlihet.
Jag har hellre ett par snygga jeans jag trivs i även om de kostar lite mer än en massa skräpkläder längst in i garderoben.
... Hoppas faktiskt aldrig behöva försvara min inköp inför någon för då är jag nog illa ute i relationen, jag är en väldigt ansvarsfull person vad det gäller pengar.
J köpte dyrare kläder än jag generellt men ingen av oss kunde anses oansvariga.
Han köpte färre plagg men till bra kvalitet.
9. Spara eller slösa?
Vad skall jag svara?
Jag är generös när jag kan men duktig på att spara och vara ansvarsfull.
Avskyr uttalad snålhet, draget som sådant, högaktar och respekterar dock eftertanke och varsamhet då behov finns.
Det visste ni inte om mig men jag är en rackare på att pruta, jag gör det för att jag tycker det är spännande och roligt ibland, för att se hur långt man kan gå när man inte tror det.
10. Dina fem senaste köp?
♥ I Ett par Nudiejeans (igår, de åkte med hem av bara farten...).
♥ Ett par Crockerjeans (igår, äntligen ett par ljusa, som jag har letat....).
♥ En svart shal med silverbroderi från Indiska. (Igår, den blir fin under skinjackan).
♥ En svart tröjja från Vero Moda (Igår, den fick följa med hem bara för att jag aldrig köper tröjjor...).
♥ Ett par svarat stövlar.
Nu utmanar jag:
och alla andra shoppingglada bloggisar, som känner sig manade... :)
Bokutmaningen.
Den börjar fylla på sig men jag kan inte säga att den är representativ för mej alls än.
Jag har just börjat läsa igen efter att mitt nya liv börjat.
Kunde inte läsa när mit liv var i krisläge, hade ingen koncentrationsförmåga ens till pekböcker.
Vilken bok läste du senat?
"Elva minuter" av Paulo Coelho.
Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Har aldrig tänkt på det, är inte en sådan person som räknar kvinnligt och manligt, utan jag läser helt enkelt böcker av författare.
När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel kvar", "en tredjedel", "hurra bara hälften kvar"?
Nej, så tänker jag aldrig...möjligen då, förr i tiden när man läste läxor men aldrig med skönlitteratur.
Kan känna mig sorgsen när jag känner att en bra bok går mot sitt slut.
Hur väljer du böcker du vill läsa?
Jag snappar upp tips när vänner berättar om böcker de läst som varit spännande, gripande eller bara väldigt givande.
Ibland tar jag bara de 3 översta på pocket-topp-listan utan att tänka så mycket...
När blir en bok för lång?
När jag är för kort i huvudet och tankarna far i väg, om jag inte vet vilken sida jag är på....
Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Nej...inte på engelska, då blir jag garanterat för kort i huvudet hur bra boken än är.
Vilken bok blev du senast berörd av?
Lyckan, kärleken och meningen med livet. Elisabeth Gilbert. Känns som hon skrivit ur mitt huvud.
En annan bok som verkligen berörde mig som jag gick förbi i min bokhylla nyss är Ulla-Carins sista tid med sjukdomen ALS
"Ro utan åror" Det var ganska länge sedan jag läste den.
Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?
Det brukar ge sig självt....ja, det kan jag, jag brukar aldrig komma igång.
Vilken bok lämnade du senast?
Jag lämnade "Tusen strålande solar" för attt slänga mig in i Paulo Coelhos samling böcker.
Jag lämnade den inte för att den var dålig utan för att återkomma till den, hade bara börjat.
Sedan lånade jag ut den.
Nu har jag fått tillbaka den och nu läser jag den med glädje.
En jädrans trist bok jag lämnade en gång...eller i varje fall tyckte jag den var trist just då var Salman Rushdies "Satansverserna".
Kanske den hade varit bra om mann läst mer, sannorligt men jag tröttnade efter att ha läst om 2 män som ramlar ur ett sprängt plan.
I 50 sidor föll de!!!!
Någon som läst och kan rekomendera mig en nystart?
Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du ofta?
Deckare och sådana där lite lättlästa pocket för att roa mig. Där i mellan en och annan lite känsligare sak.
Rekommendera fem författare!
Paulo Coelho, Herrbjörg Wassmo, Marianne Fredriksson, Marian Keyes, Mankell mf mf
Nu utmanar jag Amonym, Socrate, Tierra och Anne.
Kom igen nu! :) Även ni andra får självklart haka på!
Ejmis har förresten en tävling i sin blogg där man kan vinna böcker!
Gå hit och kolla!
Du har fram till den 15:e oktober på dig.
Barns funderingar och vuxnas svar..
Jag verkar i varje fall ha lärt mina barn någonting....
Positivt tänkande!
J och jag har en gemensam Google-kallender för barnen, det är sveränt och vi båda kan lägga in och bevaka den enkelt och bekvämt, vi har superkoll på kidsens aktiviteter....så länge den andre inte skriver in fel!
Jo, det var säkert inte medvetet utan i går stod det att jag skulle vara på Bowlorama med yngsta grabben på kalas kl 14.20.
Jag hade supermycket att stå i, träningar hit och träningar dit, skjutsa fram och tillbaka...som det anstår en curlingmorsa... man vill ju göra sitt bästa och man kan ibland inte komma på bättre lösningar än att suporta kidsen!
Lyckades i varje fall hitta till Årsta partihallar och skickade in barnen på utsatt tid.... det var bara det att det var drygt en timme för tidigt!
Regnet öste ned och jag var småstressad eftersom den andra grabben i stort sätt samtidigt skulle vara i Vårby.
Då säger någon av mina söner: " Mamma, det är i varje fall mycket mycket bättre att vara 1 timme för tidig till något än 1 timme för sen!" ...och då kan man ju inte annat än skratta!
För den fadäsen fick J laga middag till även mej på kvällen...efter att jag stått i regnet i fotbollsklubbens kiosk.
Inte en kotte syntes till mer än en farbror som gick förbi och köpte godis för 6 hela kronor!
Barnen ger en mycket att fundera på, saker som man bara tar för givet och inte grunnar så mycket på. När vi satt i bilen på väg ut till Vårby och träningen där så säger stora grabben plötsligt: Mamma, hur många föds det på en dag?
Hmmm... ja, hur många kan det vara?
I runda slängar lika många som dör av???
Sedan började jag fundera på hur många i Sverige som föds och dör i Sverige på en dag?
Hur många förlossningar har klinikerna på ett dygn? Hur många dödsannonser?
I mina tankar rundade jag av det till ca ett hundratal? Kan det vara rimligt?
Tänkte att det kanske föds ca 30 barn i Stockholm på ett dygn? Nä det kanske blir för många....?
I dag vid middagsbordet vred vi TVn så att nyheterna stod på när vi käkade. ( Kanske inte optimalt men så gjorde vi idag)
Det var abortfrågor i USA som debaterades.
I mina ögon rena idioter som satt och talade om att kvinnor som blivit gravida av våldtäktsmän och under incest redan hade varit med om ett trauma och av den anledningen inte skulle behöva vara med om ett trauma till vilket då en abort skulle vara.
Hur tänker sådana människor?
Jag kan inte förstå det.
Hur som helst så frågar stora sonen vad en abort är.
Man tror liksom att barnen vet vad saker är men det vet de ju inte.
Jag försökte förklara att i bland kan en mamma och en pappa inte ta hand om ett barn av t ex ekonomiska möjligheter eller så....det var ju inte helt enkelt att förklara, att mamman och pappan kanske inte ens känner varandra....han tänker ju inte så mycket på hur barn kan bli till gissar jag.
Hur som helst så kunde han faktiskt inte förstå varför en mamma och pappa kunde välja abort och det är ganska skönt att han ännu är så oförstörd.
Att barnen får lyssna på nyheter och se värdens även trista inslag tror jag är av godo även om man måste förklara en del. Vad anser du?
Gjort sen sist?
Jag var ledig i går fredag.
Jag hade de bästa av avsikter att städa riktigt fint.... men nu för tiden verkar jag inte ha samma drivkraft för sådan aktivitet, det blev lite halvhjärtat samtidigt som jag pysslat med allt annat.
Det är väl inte så att det är stökigt hos mig generellt men det är inte heller kliniskt rent!
Låg länge i badkaret och läste böcker sedan stack jag i väg till IKEA där jag käkade lunch och köpte 2 madrasser som jag behöver till sönernas rum, som extrasängar när vi har vänner som sover över.
När jag kom hem ramlade grabbarna hem och det blev fredagseftermiddag. Jag pysslade lite och gick sedan en promenad och pratade i telefon.
När det började bli kväller gjorde vi Tacos och lilla grabben gjorde en stor laddning med Guaccamole som jag för övrigt är väldigt väldigt svag för...
Efter maten, en skön lugn kravlös fredagskväll framför tvn.
Klockan ringde lördag morgon 08.00 och tvingade mig helt emot min natur att glatt och njutningsfullt stiga upp och väcka barnen för frukost och sedan sätta oss i bilen för att åka på innebandymatch.
Det är sådant man älskar att göra på lediga lördagsmorgnar!
När vi väl kommit upp och kommit dit var det bara roligt och sonen gjorde mål!
Därifrån åkte vi till Kungens Kurva där vi köpte present till en av yngsta sonens kompisar som skall ha kalas i morgon.
När vi kom hem bakade jag kanelbullar eftersom det är kanelbullens dag.
Jag brukar vara riktigt bra på det men i dag gick det ganska illa....
Jag gjorde deg på 1 liter och den första satsen deg hade jag för lite mjöl i så de bullarna flöt ut för mycket och den andra som blev bättre i konsistensen blev kanske aningen brända...
Syrran var hos mig samtidigt och vi snackade hennes framtidsplaner och annat trevligt så jag hade nog inte hela närvaron i bullbaket.
Hur som helst, kidsen verkar inte ha märkt av att bullarna inte var av världsklass, de smskade glatt i sig av resultat vilket ju var huvudsaken.
Till kvällen fick yngsta sonen oplanerat en liten kompis som sover över hos oss.
Vi åt biff, pommes och grönpepparsås och till efterätt lördagsgodis.
Jag tycker om att barnen gillar att vara hemma här och att deras kompisar tycker om att sova över, det tar jag som ett bra betyg.
Jag tittade på "Stjärnor på is" eller vad nya lördagsunderhållningen nu hette.
Nu dax att sova efter lite läsa bok.
Mer spännande än så här blir inte en helg när man har barnen men det är skönt, kravlöst och härligt att få ha dem nära.
Hårresande tankar.
Det kommer i olika etapper i livet.
Nu pratar jag normalt håravfall, sådant som känns onormalt i bland men är normalt, inte håravfall pga att man är sjuk och får cellgifter eller så...
Jag pratar troligtvis om friska halvhyggligt yngre kvinnor...eller vilken kategori det nu är jag kvalar in i?
Vet faktiskt inte om män känner av samma sak?
Antar de känner sorg och åldersnojja när håret faller men de är ju som oftast hur snygga och läckra som helst om de rakar sig skalliga när det glesnat för mycket vilket är svårare och mer sällsynt hos oss tjejer.
Det går liksom i skov.
Det börjar ju faktiskt med att man någonstans i 1-års-åldern tappar det dunigt mjuka babyhåret och ut växer vanligt, kanske till och med hår i en helt annan färg än det man föddes med? (Kanske var förlossningen babyns trauma här?)
Om man som kvinna går igenom en graviditet eller någon form av fysiskt och psykisk tung tid i livet eller så då tjocknar håret och inte ett strå faller.
Undrar om kroppen vill att man skall ha tjockt vackert hår för att vara vacker och behaga och hålla kvar sin hanne genom graviditeten när man för övrigt inte är så läcker?
Det verkar ju också som naturen vill att man ska ha kvar håret även på benen genom graviditeter eftersom det är omöjligt att nå ned på slutet och raka dem....
Eller hur kan högre makter ha tänkt här?
Måste ändå vara spara för strid som gäller?
Sedan skall man amma eller hämta sig från en vidrig period och håret sitter fast även då....tills...kroppen fattar att faran är över....då faller det.
Stora tesar ligger på kudden, som små slumrande kattungar eller som mjukgörande vaddering i badkaret under badet.... så fruktansvärt mycket och man får en skrämmande föraning av att nu är slutet nära, snart blirt jag skallig som är van att ha ett långt hår....måste finna nya värden i att vara kvinna utan hår....
Dagarna går och paniskt tittar man på hårborsten...rensar bort flera hundra strån ur den dagligen....(ska det aldrig sluta snart?)
Man tror sig se håret glesna men på något konstigt vis upphör det precis innan det får allvarliga konsekvenser.
Några månader senare ser man hur man har en sky av 3 cm långa strån som sticker ut från hela skallen...
Varför blir det på det här viset?
Jag är i hårtapparfas just nu som ni förstår.
Min kropp verkar fatta att striden är över efter min skiljsmässa och kroppen gör sig beredd på normalstatus.
Det är alltid en viss, ganska lång närmare ett års fördröjning på när håravfallet kommer.
Kroppen måste hinna i kapp.
Jag tror det är därför man inte fattar det, varför man börjar tappa hår, man tror sig vara långt bortom krisen.
Vad anser du om det här?
Nu till annat. Har varit körigt nu en tid på jobbet.
Alla känner av det och det är ganska jobbigt.
Jag känner ändå att det är kul att jobba och att åter igen ha själen och närvaron med mig på jobbet och jag känner att jag börjar återfå tävlingsmänniskan i mig, jag tävlar mot och med mig själv att göra jobb snabbt och bra....
Gillar att vara tillbaka och att jag inte behöver eller vill köra på autopilot längre!
I dag har jag hostat fult, låtit som en gammal rökare men nu i kväll återkom ändå krafterna lite lite...inte så att jag är frisk så jag kan motionera än men jag kände ändå att livsandarna varpå väg tillbaka.
Jag har gått 10.000 steg i dag i jobbet och suttit en timme på balansbollen i kväll när jag tittade på TV efter att jag under tidiga kvällen varit med kidsen på deras musikaktiviteteter.
Lilla grabben spelar nu klarinett och stora elgitarr.
Glömde att säga att jag efter jobbet också varit på yngsta sonens utvecklingssamtal. Han är bra duktig den grabben men har egna höga krav på sig.
Vill våga välja glädje!
Innuti var jag lite inbunden och tänkande , kanske tilll och med sluten men det kom att bli en bra jobbdag.
Fick sjunga i hela registret och rösten höll tror jag.
Jag kom i samspråk med någon som jag inte pratat med förut. Hoppas hon såg positivt på det som vi pratade om fast jag trängde mig på.
Jag vill vara ditt stöd om jag kan tjejen!
Vi ska prata mer om det! Du kan fixa det!
Arbetet erbjöd annars sjävständigt viktigt arbete och jag var betrodd, en sådan där dag som känns meningsfull.
Samtal med en kollega som ingav hopp om att saker jag ser fram emot skall komma att bli bra även om det inte är lätt.
När jag åkte hem öste regnet ned och gula löv fick spolas bort av vindrutetorkarna. Hösten vågade visa sig kaxigt och bestämt. Första dagen på länge man inte vill gå ut.
Fick en känsla av att snart ...om någon månad kan det komma snö.
De vakraste första snöflingorna att fånga på tungan :-D Då vill man gå ut om det så är mitt i natten och bara uppleva!
Värdefull kommunikation när jag kom hem.
Barnen skickades till scouterna.
Hade fått en gåva. Boken "Energitjuvar" av min väninna N.
Började läsa den i badkaret.
I boken låg ett urklipp med föreläsningstid för Kaj Pollack om "Att välja glädje" Hon och jag skall gå.
Sedan målade jag tånaglarna röda och kollade på TV:
