Helt naturell!
Nu vaknat efter en så tung och skön sömn.
I går vaknade jag med det värsta som kan hända mig, när det sprutar näsblod ur båda näsborrarna och åker bak och ut genom munnen!
Jag bara klarar det inte. Äldsta sonen fick hjälpa mig!
I dag är allt bra igen! Skönt.
Näsblod är min akilleshäl....
Just ätit frukost och nu ska jag, J och barnen åka och sälja vår gamla bil. Äntligen är det någon som vill förbarama sig över den.
Nu gör jag det...lägger ut första bilden som förhoppningsvis skänker er lite skönt nöjje!
Ps. jag vill bara betona att bilden inte är retusherad eller vad det heter.... den är helt naturell!
Bloggpaus....
Låter väl som en riktigt tråkig ursäkt men just så var det.
I påskas jobbade jag natt. Sen kom pojkarna till mig. Veckan gick snabbt med aktiviteter och jobb.
Torsdagen började som en bra dag men blev riktigt pestig. Sen kom Darr och hennes barn på kvällen och rätade upp hemskheterna. Helgen var trevlig och fullt hus. Nu är det måndag och den här veckan blir det mycket nattjobb.
Kalla mig gärna mallig!
Det känns alltid när det drar ihop sig, folk önskar varandra trevlig påsk eller när det är nyår, gott nytt.
Okay, jag önskar också folk gott nytt men påsk....näe...den helgen finns inte.
Då jobbar jag nätter.
Det blir tomt i husen hemma, bara i mina fönster lyser det. Folk är väl hos mormorar och vänner.
Så fort helgen är igång och folk har rest då bllir det stilla och lugnt.
Gatorna tomma från trafik när man åker hem på morgnarna.
Nu till något mycket ballare! Riktigt supercoolt faktiskt!
På mitt omklädningskåp på jobbet har jag ju en bild av Bruce Dickinson, sångare i Iron Maiden.
En kollega till mig vars make är någon typ av Sverigeansvarig för bandet har nu berättat för Dickinsons fru att jag har hans bild på mitt skåp!
Frugan har berättat det för sin gubbe!
Enligt min kollega blev självaste Bruce lite till sig i trasorna att en svensk kvinna i mogen ålder tilllika sjuksköterska var så pass förtjust i honom att han får sitta i flygkostym på hennes skåp!
Japp, då kan man väl säga att man nästan har halva inne där va?
Förra helgen var jag så otroligt duktig!
Alla fönster och gardiner blev tvättade.
Jag torkade ovanpå alla skåp där jag normalt inte kommer åt dagligen med vare sig ögon eller händer och jag oljade trallen på balkongen och alla balkongmöblerna!
(....ollade allt på ballen som barnen så glatt påpekade!...)
Jag var superduktig!
...Det var bara det att vardagsstädningen blev lidande och det har tagit mig nästan hela veckan att komma ikapp med den och att storhandla och att sköta tvätten.
Nu är det ordning hemma.
Penséer är planterade...och tyst det är i husen...bara grannen ovanpå är hemma och han verkar ha fått ett trumset av påskharen vilket inte uppskattas av mig när jag ska dagsova!
Lägg till lite fågelkvitter...
Det är inte direkt så att jag har brist på ord men jag tycker att denna gång får bilderna bara förklara att våren är här!
Det var riktigt kul att gå ut med kamran igen, man har ju inte varit sugen tidigare när allt bara varit grått...
Nu exploderar snart grönskan runt omkring oss!
(Alla bilder i denna inlägg är tagna av och tillhör Borthy.)
Bok jag läst ut och motion v 13 och 14!
Nu har jag sedan en tid läst ut uppföljaren till "En sorts kärlek" Av Ray Kluun.
Den heter "Änklingen".
Egentlikgen kan man inte säga att handlingen är bra eftersom han skildrar sitt eländiga liv.
Jag gillar dock att läsa det eftersom det är så mänskligt och ganska fult och ett sökande efter det som vi nästan alla söker och längtar efter i varierande grad: Inre harmoni med förmåga att älska.
Just den här killen har en hel del att jobba med och han beskriver det naket.
Jag rekomenderar dessa 2 böcker av Ray Kluun.
Fick uppföljaren av gulliga A i födelsedagspresent!
Motion vecka: 13! (Inte mycket att hänga i julgranen...)
Måndag: 24.937 steg inkl 2,5 timmes välgörande RYN-promenad i underkylt regn.
Tisdag: 17.158 steg.
Onsdag: 15.805 steg inkl en lång kvällspromenad innan jobbet.
Torsdag: 15.136 steg. (Sovdag)
Fredag:15.027 steg.
Lördag:20.035 steg.
Söndag:10.422 steg.
(Har försökt att hålla mig över 15.000 steg varje dag.)
Motion vecka 14! (Inte heller något att vara stolt över.)
Måndag: 20.941 steg.
Tisdag: 7.765 steg.
Onsdag:10.019 steg.
Torsdag: 25.890 steg. (Ett varv runt sjön och en timmes promenad på kvällen)
Fredag:13.911 steg.
Lördag: 15.800 steg. (Jag var faktiskt ute och sprang en halvtimme i den härliga vårsolen! Premiärturen.)
Söndag: 15.096 steg. (Gick till granncentrumet med N)
Känns som det börjar bli dax för en nystart i motivationen och koncentrationen.....
Börjar i huvudet ladda upp hur jag ska gå vidare nu.
Vår ute, vår inne!
Det här trodde jag inte om mig...att jag skulle bli en sådan morgonmänniska....NOT!
Det kommer jag aldrig att bli men idag lördag ringde klockan 07.30 då det var dax att fixa iväg lilla grabben på fotbollscup, årets första utomhus.
Min stora son och hans kompis sitter här bredvid mig nu och äter frukost och solen skiner in genom de....superskitiga fönstren.
Knallblå himmel!
Även om fönstren är katastrofala så syns det plötsligt att det är vår ute och dammigt och vinter inne.
Därför är det idag dax för mig att göra vår inne!
Först av allt åkte soffdynan i hallen ned på ett tufft bad i badkaret för att återfå sin forna chockrosa lyster.
Direkt efter det så slet jag (innan jag hann ångra mig) ned alla 10 st heter det panelgardiner? Sådana där stela saker som hänger lite omlott och ser stramt sofistikeratde ut.
Nu ser de i varje fall inte sofistikerade ut för de ligger alla som små slamsor och badar i Vanish Oxi Action + Via i badkaret för att bli pånyttfödda som odammigt strålande vår-vita!
Just nu har jag energi på topp (den är säkert högst tillfällig) så då ska jag dra igång operation tvätta fönster.
Ut ska jag också idag, jag ska promenera, jag ska titta på solen och ta in ljuset!
Om eftermiddagen fortfarande bjuder på underbart väder så har jag en dröm...fast jag kanske inte kommer dit, det kanske blir för mycket att jag ska olja balkongkolvet för första gången för året också....
Som ni hör kan dagen gå riktigt fort för mig och i värstsa fall händer inte ett smack men i bästa blir det fint här hemma.
I går kväll hade grabbarna översovande kompis här så efter Pepparbiff med klyftpotatis drog de sig tillbaka och jag satt för mig själv med ett glas rödvin och såg en film.
Vicky Christina Barcelona.
Den var en vacker hyllning till Barcelona.
Jag har varit i Barcelona flera gånger och varje gång har det regnat och jag har då verkligen inte sett något av det som visades i filmen. I filmen framstod det som pitoreskt och lantligt vackert. I verkligheten i mina ögon är det en storstad.
Filmen var i varjefall lite konstnärligt filmad i en varm gul-skala och allt var vackert. Miljöerna underbara.
Sen tycker jag filmen i sig.... nja...en 3:a av en 5:a kanske....men så är ju inte jag direkt känd som filmkännare :-)
Jag kommer inte komma ihåg den om en månad.
Ett tecken!
Jag tror att jag är en dum-snäll människa.
Tror alla om gott.
Slänger inte ens på luren när telefonförsäljare ringer.
I dag pratade jag 6 minuter och 40 sekunder med en kille som vill sälja ännu mer Comhem till mig fast jag hade allt man kan köpa från dem.
Han gav sig inte och jag konverserade honom artigt till och med om hans getingallergi!
Slutligen blev jag tvungen att vara övertydlig att han skulle ägna sin arbetstid åt sina arbetsuppgifter, att jag var en dead end!
...men jag var aldrig otrevlig!
Just nu känns det som jag måste få tanka.
Jag tror att jag blöder energi.
Jag har tänkt att jag inte vet var jag förlorar den men det är klart att jag vet.
I dag har jag varit ledig.
Jag har promenerat och sovit bort hela dagen.
Jag har tänkt mycket.
Jag skulle vilja ha mer kraft att ge till vänner som behöver stöd och kraft från mig men jag känner mig lite tom och fattig själv och har då oförmåga att ge.
Den här veckan har 3 vänner pratat med mig om meningen med livet eller alternativet inte leva vidare.
Meningslösheten med livet.
Hur ska man egentligen motivera sig att stiga upp och leva?
Själv ser jag tusen och åter tusen skäl som gör att jag vill leva.
Jag behöver bara tänka en sekund på Sabinas kamp mot cancern.
Dö ska man ju göra så småning om ändå och död ska man ju vara länge medans livet är så otroligt kort.
Jag vill leva och ta vara på varje ögonblick.
Egentligen är det väldigt svårt att sätta fingret på vad som är vår drivkraft att vilja leva när man har den.
När man älskar livet så tänker man inte så mycket på det.
Kanske måste man vara lite korkad för att vilja leva?
Lite guldfiskmentalitet....
Hur ser man annars den självklara glädjen att följa med i livets svårigheter och en alldeles vanlig vardag.
Människor som tänker på livet och på existensiella frågor brukar rätt raskt komma fram till att det är svårt att motivera sig till maskineriet livet.
Det som varit svårt är att jag inte kunnat hitta bra svar att övertyga de som pratat med mig.
Det är inte direkt lätt att säga till någon som tänker djupt att: "ge fan i det där grubleriet, häng på mig och var guldfisk i stället, det är skitbra!"
Hur motiverar man andra människor att hitta sin styrka och livslust?
Hur får man någon som ser döden som ett alternativ att se det positiva med livet?
Hur kan våren trigga igång depressioner hos människor? Vanligt är det ju hur som helst.
Jag önskar så mycket att jag kunde vara stark och klarsynt intelligent så jag kunde motivera och stärka personer till att se det underbara i livet men i bland är det ju svårt när man inte själv egentligen vet vad det är med varje dag som är det man vill leva för.
Jag älskar livet även om det är rätt pissigt mellan varven.
Mitt i min promenad idag så snubblade jag till för jag såg något på backen.
Något som fick mitt ansikte att spricka upp i ett leende, några kilo bördor från mina axlar att ramla av och solen att stråla från himlen.
Årets första Tussilago.
Jag såg bara en men han stod där så söt och ingav så mycket hopp.
Så suddig och så liten men den står där!
Detta är mitt vårtecken från Stockholm som Evans letar efter.
