Dagarna som kom och gick.. inte förstod jag att det var livet??
Tänk att vakna en dag med paniken i kroppen och känna så? Dagarna som kom och gick... inte förstod jag att det var livet?
Jo, men det kan ju vara väldigt lätt hänt tror jag! Man jagar runt och stressar, planerar för om 3 veckor och framtiden för att få allt att snurra nästa dag och nästa och nästa... ja ni vet, det är så jäkla lätt att glömma att se dagen som är och dessutom uppskatta den!
Det här med min blogg har faktiskt fått upp ögonen för det lilla i livet, det som är MIN vardag och MITT liv!
Nu när jag vardagsbloggskriver ser jag faktiskt vardagen och tänker också lite på mer vad jag ser runt omkring mig, det är helt enkelt väldigt nyttigt för mig! ( Och mitt liv har blivit lite mer MITT liv!)
Kan ni tänka så någon gång? Att ni är rädda för att missa att ni lever bara för ni inte varit tillräckligt uppmärksam och uppskattat, ja jäktat igenom helt enkelt och levt för fort och slarvigt?
Jag är helt klart dålig på att ta det lugn och njuta för stunden, här och nu lovar jag mig själv att bli bättre!
FÖRE 
EFTER I går kväll pimpade jag mitt/vårt badrumskåp.... jo, det är hela familjens men bara jag har grejjer där av någon anledning.
Vän av ordning kunde se att det behövde pimpas, låg hur mycket konstiga saker där som helst! (och dubletter men det gör det fortfarande)
T ex har jag undrat var köks-saxarna emigrerat? Nu vet jag! 3 stycken låg vid mitt smink utan uppehållstillstånd!
Vad skall ha permanent uppehållstillstånd i ett badrumsskåp?
Linsvätska och linserna, hårpray, hudkräm, topps, smink som inte är mer än 2 år gammalt... ja lite sådant helt enkelt?
Stor-pack WC-blått hör väl inte direkt hemma där va men det låg där...
Förr i tiden hade jag en svag böjjelse för att titta i andra människors badrumsskåp men det har gått över faktiskt.
Är det bara jag som har/haft denna böjjelse? Här får ni i varje fall se mitt badrumsskåp före och efter utan att tjuvkika!
Ja det är faktiskt så att man tänker lite mer efter vad man gör hela dagen när man skriver blogg. Det är ju bra att man gör det.
Hade inte alls någon gång "tvången" att kika i andras badrumskåp... :)
Ha ha... tror du tittat i några badrumskåp i ditt liv du också! Snart kommer min mammas (pensionären) kommentar om det här ämnet, hon kommer verkligen gå i gång på ämnet tror jag eftersom det är hon som gjorde mig uppmärksam på att jag hade det här beteendet så att jag kunde träna bort det! Förstod i din blogg att du var ledsen igår av någon anledning? ...hoppas att det är bättre idag? Jag ska ta med blomstertobak till dig!
Har aldrig vågat titta i andras badrumsskåp, det klickar till lite högt när man öppnar det.
Fast ditt har jag sett borthy, det brukar vara öppen ridå med dom dörrarna. Har till ock med lånat din pincett!!!
Du går som barn i mitt badrumsskåp, det vet du!
Det är bara att spola vatten ordentligt så hör inget. Klart man ska kolla i badrumsskåpen, vill folk ha hemligheter får dom ha det i sovrummet. Så det så!
Visst funderar man på om det man gör är ett meningsfullt innehåll i "alla dessa dagar". Som du kanske minns så använde jag mig också av det kända citatet av Stig Johansson för ett tag sen. Minns att du kommenterade att jag lät ledsen.
Ibland känns det som att livsadministrationen tar alldeles för mycket tid. Det ska tvättas, diskas, handlas, städas osv. Som jag också skrev då så är det ett enormt privilegium att ha ett arbete som känns utvecklande och meningsfullt. Att vantrivas på jobbet måste ju vara hemskt. Tänk vilken stor del av livet vi tillbringar där!
För den som är intresserad är direktlänk till mitt blogginlägg på samma tema http://blogg.aftonbladet.se/53/perma/371802/ (kopiera och lägg in, det blir väl inga klickbara länkar i kommentarena om jag minns rätt.)
Alltså: ONT FÖRTAL ! ;-)) Kan inte komma på att JAG skulle ha kommenterat att Du tittar i andras badrumsskåp! Eller har jag blivit så himla gaggig att jag helt förträngt detta? Nu blev jag RIKTIGT orolig.Vad jag däremot ofta har tänkt på och undrat över hur länge i livet orkar man hålla den där riktigt hög farten dag ut och dag in?
För ca 20 år sedan förstod jag att man INTE kunde det.Då drabbats man av den otäcka upplevelsen:PANIKEN. Det var en varning som jag tog fasta på.Numera är det lugnt men den ligger ständigt på lur när man känner sej MYCKET stressad.
Egentligen funderar jag inte på så mycket om jag fyller dagarna med bra saker, jag funderar mer på att jag slarvar med att se och uppleva det jag fyller dagarna med! Jag är så otroligt priviligierad och skulle vilja uppskatta mer. Jag är som du otrolgt glad för yrkesvalet och vår arbetsplats som är mycket betydelsefull, kan inte ens föreställa mig hur det känns att inte tycka om sitt jobb eller ännu värre, att inte ha ett jobb!
Din bloggs ord måste ha fastnat kvar i mitt huvud eftersom de dök upp igår hos mig i min. Jag trodde faktiskt att det var ord från en dikt men det var de ju inte?
Tack för att du erkände du också! Du är en kapabel kvinna som alltid!
Är det förtal? Jag kanske har drömt det då... att du uppmärksammat mig på detta? Jag vet inte. Ett minne jag har från tidig barndom är ändå när jag kollade i min första skolfrökens badrumsskåp! Den är grym, eller hur! Vilka är dina bästa badrumskåp-minnen?
Säg aldrig att du inget har att säga! Jag vill höra dina kommentarer!
Mitt bästa badrumsskåpsminne är när jag utan att tänka på det publicerat en bild på min blogg med badrumsskåpet öppet. Jag fattade inget första sekunden när jag läste första kommentaren.
