Borthys blogg!

Har medvetet hållt mig från datorn den förra veckan och till 100 % ägnat mig åt att vara närvarande och nära mina barn och fixa livet i allmänhet!
Jäklar vad bra det gått, känner mig riktigt stolt att allt flytit så bra och jag har varit så strukturerad.
Har inte tummat på ordningen, matlagningen, tider som skall passas, strukturen som ger trygghet!
Jag klarar det bra helt enkelt!

Nu var det några dagar sedan jag skrev så jag får nästan tänka efter vad jag pysslat med?
På firman var det i slutet av förra veckan lugna gatan så jag bet tag i att lära mig en sak jag kände mig svag i eller hur jag ska kalla det.
Det finns ett verktyg vi tar till i bland ...men det händer så sällan att man i de lägen sällan känner det som hjälpmedel...utan man känner sig snarare tafflig i handlaget.
Jag bestämde jag mig för att bli superproffs på det så då läste jag in mig på manualen och vi gjorde en IQ-fiskmås-stress-anpassad instruktion.

Utöver detta har mitt fokus funnits på hemmafronten då jag känt stor ära i att vara en bra mamma.
Det är ju inte som förr längre när man alltid var på plats, nu har jag bara min chans var annan vecka och då har jag inte direkt lust att vara borta i tanken.
 
I lördags morse hade lilla sonen fotbollsmatch som jag var och tittade på och direkt efter det åkte jag och sönerna in till stan och gjorde av med saftigt med pengar på vaccinationer.
Shit vad dyrt det är men det måste ju göras ett sådant program inför Egyptenresan.
Lika bra är väl det för sedan har vi livslångt skydd  om vi fullföljder snyggt nu vilket vi ska.

När kvällen kom var det dax för eldprovet. Vi var bjudna till vår gamla gata för den årliga kräftskivan. J kunde inte komma då han var på björnjakt (jo du läste rätt!).
Jag och barnen travade dit. Jag kände mig så jäkla orolig för att återse alla och vårt hus.
Det gick bra till en början.
Sen, fram emot natten kom en pappa fram till mig och sade: Dina barn sitter uppe i det husets soffa och tittar på tv med de andra barnen.

"Det huset" var vårt gamla hus!
Jag tog de tunga stegen upp för trapporna. De välkända stegen på grusgången.
Öppnade dörren och gick in i hallen. Såg mig runt.
Hittade barnen.
Började gråta.
Det kändes så hemskt!
Det vatr stökigt och rörigt och helt utan känsla. Inga gardiner. Rörigt.
Barnen och jag fick titta runt och vi grät. Kändes som om huset var förnedrat. Men det var säkert saknaden som gjorde oss ledsna.
Sedan gick vi hem och lade det bakom oss.

I söndags åkte vi till Media Markt och köpte lite nya kablar som jag behövde till hushållet. T ex en lång antennsladd som jag spikade upp runt väggen i gossarnas rum så att vi slipper snubbla på en för kort som legat över golvet.
Pojkarna fick mer på sitt word of warcraft-konto.
Under eftermiddagen började jag städa och tvätta och så gick jag lös med silver-spray-färgen viket blev riktigt bra.
Ska blogga bilder från de senaste dagarna i detta inlägg inom kort!

I dag på morgonen har jag varit inne i stan hos tandhygienesten. Köpte efteråt 2 orkidéer på hötorget och åkte sedan hem och hämtade mina GI-matlådor  för nu gäller strikt GI-diet och arbete för mig!
Motion och hälsa skall vara denna veckans inrikting!