Borthys blogg!

....för att försöka göra bra.

Kanske börjar jag bli sjuk?
Eller så är jag bara regelrätt utpumpad.
Jobbet har varit väldigt starkt och engagerande den senaste tiden och speciellt den senaste veckan och jag tror att jag utan att ha märkt det givit allt jag kunnat och kanske mer därtill och nu behehöver jag ladda om batterierna.

Jag tog ett avsked när jag åkte från jobbet idag och när jag gick ut genom portarna kände jag hur jag ville springa därifrån och att jag var helt tom i huvudet.
Kunde inte ge mer.
Började tokfnittra i fel situationer innan jag kom därifrån, helt tom i skallen.
Kanske man borde gråtit i stället men den känslan kom inte.

Jag brukar inte ta med jobbet hem och det har jag inte gjort nu heller men jag har tömt mig på energi där just nu.
Tror inte jag behöver säga igen att jag älskar mitt jobb, det är inte så att jag på något sätt är less.

På vägen hem stannade jag för säkert fyrtiofjärde gången vid ortens växthus för att se om de fått in pelargonfrön att så men de bara svarar nej.


I dag kunde jag inte längre vänta på att få se det gröna spira mot liv och vår så jag köpte 4 små sticklinar av Mårbackapelargon som jag nyss planterat i större krukor och ställt i köksfönstret som en hyllning till och längtan efter våren.

När jag kom hem ringde jag kommundamen som jag försökt få att förstå sedan vi skiljde oss att jag nu inte ska betala maxtaxa längre...
Hon håller med mig men verkar oförmögen att hjälpa mig.
I dag tog samtalet mellan tanten och en utmattad Borty drygt en kvart och hon lovade nu plötsligt att göra bättring.
Jag får väl bara hoppas.

Det verkar helt omöljligt denna vecka att få till motionen.
Med mkt god vilja och jäklaranamma får jag i hop 10.000 steg på jobbet på en dag men då står och går jag hela tiden och tar alla chanser att göra ärenden.
Ha sedan efter jobbet bara fått till ca 5ooo steg på hemmaplanen genom att gå i stället för att ta bilen till affären, när jag hämtar barnen hos vänner och tar omvägar där det finns möjlighet.
 
Skrev jag det? I går bakade jag och minsta sonen rulltårta med smörkräm. Det var mysigt att baka med honom men det var ett svårt lidande att bara känna doften utan att smaka. När man håller sig på 1200 kcal om dagen så får man inte ens tänka tanken på rulltårta. ....stön.....


Kolla vad söt han är när han blir tokig av att det kliar under gipset! Han kliar med en penna dit fingrarna inte når.


Nu är klockan 19.30 och jag har varit nere i källaren och hämtat min symaskin så nu ska jag fixa mina nya mysbyxors, ge dem resår längst ned så att de inte fladdrar!

....sen ska jag innan jag landar i soffan ta en ordentlig omväg för att gå till J och släppa in katten då han (J) är bortrest i jobb.