Borthys blogg!

I går drog jag för första gången ett Securitaslarm. I dag drog jag för första gången i mitt liv ett traumalarm.
Tur som tokig, 9 liv, änglavakt. Vi är skärrade men tacksamma.

Maken var uppe på garagetaket (en plan yta med staket runt om där vi förvarar en del brädor och framförallt hela årets pellets.
Han skulle slänga lite skräp därifrån och slängde ned det på asfalten nedanför. Rätt vad det var gav hela staketet vika och han föll handlöst 3, 5 meter (+ sin egen längd om man räknar så? Jäkligt högt i varje fall).

Han var vid medvetande men tappade känsel i fingrar och hade smärtor i höft och fot.
Knäpp som man är, man vill ju inte ta upp resurser i onödan ringde jag sjukvårdsupplysningen. Det var 30 före! När jag väntat mig ned till plats 20 i kön ringde jag 112.

De kom med blåljus. Han fick åka som traumalarm i vakuum-madrass och nackkrage med syrgas och hela baletten.
På akuten blev det traumarummet och sedan trauma-CT.

Sedan började den stora väntan. I 5 timmar låg han blick stilla fastspänd på Spineboard uppkopplad. Eftersom han inte klagar i första taget så låg han tålmodigt utan att klaga.
Det gjorde jag! Tyckte det var fördjävligt att det ska ta så många timmar att få ett akutsvar på en akut trauma-CT,  speciellt som jag vet att det oftast granskar dessa bilder direkt!
Hans rygg, nacke och insida blev slutligen frikända.
Han är blåslagen och haltar, har ett blåmärke på ena sidan av kroppen som heter duga. Nu vilar han i soffan efter allt.
Barnen är härligt sorglösa. De var så tålmodiga hela dagen på akuten. Nu bakar de pepparkakor och de ska i stället för att göra ett pepparkakshus göra en pepparkaksambulans med pappa på en bår!
Vilken tur vi hade i dag att allt gick så bra. Vad fort allt kan förändras.