Bara lite till....



Så här ser det ut inne i affärerna.
E får sig på bilden en omgång med ryggutdragning av butiksägaren.



Så här såg vår restaurang ut till frukost.



Efter frukost åker man ut och badar såklart.



Vacker och varmt.



Jag och sönerna klättrade upp till viewpoint.
En ganska tuff klättring, rakt upp!
 


Ganska högt faktiskt!

 

Efter klättringen blev det het djungelpromenad innan vi kom till utsiktsplatsen.

 

Skitigt är det också att klättra där, gympadojorna blir aldrig mer sig lika.
Den röda jorden färgar på allt.



A tar sig en lunch på stranden.



Många fruktdrinkar blir det på stranden.
De tar t ex en halv mango och kör med krossad is i mixern och vips så har man en underbar drink.



De här bilderna togs minutrarna innan det börjar ösregna.
Ett varmt regn.
Det regnar och blixtrar ofta på kvällarna i Thailand har jag märkt.



Hur fasen kan båten luta åt vårt håll?



Sedan på kvällen, sista kvällen hoppade vi in på frisersalongen brevid vårt hotell och lät klippa oss allesammans utom JR som inte hade behov.
D fick nya flätor.
"Kvinnan" på bilden ovan inte kvinna....



A och E blev jättefint klippta för 40 kronor var.
D´s flätor tog lååång tid att göra men blev väldigt fina

Jag däremot blev riktigt fult klippt eftersom hon skar mitt hår på asiatiskt vis.



Hur som helst var det en rolig upplevelse att frisera sig i Thailand :-)



Hela gänget fina barn.
Sista morgonen.



En annan variant av fina flätor än den hon hade första gången.



Vad ska man säga, min snygga son A!



Jag och D i våra nya baddräkter.
Jag blev tvungen att få lite sol på axlarna också :-)



Min snygga son E. Solen steker hårt rakt uppifrån.



D och JR torråker lite lång-tail-båt.



Sist på eftermiddagen innan vi blev hämtade av taxin för att åka till flygplatsen blev JR äntligen ett med flocken.



Skön sitt-stil.



På väg till flygplatsen såg jag detta....måsta vara världens farligaste jobb...elektriker i Thailand.



På flygplatsen i Bangkok åt vi sedvanliga världens största Banana split med mjukglass...mums.
Grabbarna klädde upp sig....



JR sover middag i Kina.
En sådan chock hur kallt det var i övriga världen.

Resan hem gick bra och kändes inte så lång som den verkligen var.
Vi sov mycket.

Och sist av allt: Vi längtar redan tillbaka!
Jag och JR åker nästa vinter igen, kanske provar vi ett nytt ställe men så långt har vi inte kommit i planerna än.
Året efter det åker vi med barnen igen.
Jag kan säga att det var värt varendea extrapass!

Barracuda och pistoler i solnedgången näst sista kvällen.



När vi hade landat på vårt fina sista hotel i Aonang "Beach Terasse hotel" och sedan varit och badat hela dagen så gick vi ned för att undersöka hotellets resturang.



Det såg ju svindyrt med den utsikten och alla fiskarna och hummrarna som åkte runt i olika akvarium...



Men det var det inte.
Helt normala priser även här.

 

Vi njöt av den vackra solnedgången och kastade en lite tanke på att det här var bättre än att vara hemma och skrapa rutorna på bilen.



A är inte helt med på noterna att posera på kort just nu i denna perioden av sitt liv :-)
I bland fångar jag dock honom utan de värsta grimaserna.



D och JR poserar alltid snällt.
Jag säger bara: Nu tar jag kort till Farmor och Farfar och då ställer de upp!
D vill att farmor och farfar skall se allt!



E, jag och JR tog Barracuda.
In kom 300 gram var vilket var alldeles för mycket för att orka äta.
När JR och jag åt det förra året var det jättegott men här var det...lite torrt och för mycket.



Sen bar det ut på byn för shopping även denna kväll.
Grabbarna är så farsinerade av alla vapen som pistoler och kaststjärnor och sådant...



Jag säger bestämt nej till alla former av soft-air-gun och sådant skit även om de tjatar.



JR var lite bekymrad att han gjorde sådan min på denna bild när han var så tuff med pickorna :-)



Så här ser shoppinggatan ut på kvällarna i Aonang.
Vill man åka taxi någon stans så blir det med sådana här sidovagnsmopeder som heter tuc-tuc och tar 5 pers.


Vägen hem från Koh Lanta.

Vi kom hem till Sverige välbehållna igår kväll.
Nu sitter jag här strax efter 5 på morgonen med störd dygnsrytm och tänker att jag ändå kan passa på att blogga några fler delar av resan som jag ännu inte haft möjlighet att blogga.

Det här blir en trevlig dagbok för oss från resan sedan och ett litet stöd för minnet när man sätter igång att drömma sig tillbaka och minnas.

Mycket stavfel har det blivit i min resedagbok men det får helt enkelt vara så.
Omständigheterna för blogg var inte de gynnsammaste....



Sista kvällen på Koh lanta blev jag sjuk. Fick feber och ont i magen.
JR fick gå själv med barnen för att äta middag.



När de kom tillbaka satt D på verandan och skrev sin läxa med en ödla som publik i taket.



Nästa dag var det dax att åka tillbaka till älskade Aonang. 
Vi hade betalat för att få åka "private van" ...men det var allt annat än "private" eftersom den som vanligt var överfylld med folk och väskor.
In kom vi i varje fall i den, packade som sillar som på ditresan men skillnaden var den att denna bil pajade ihop efter ca en kvarts resa, kylarsystemet gick sönder och vatten sprutade ut från motorn.
Det blev till att byta bil.

 

Nu fick vi åka de resterande 4 timmarna på olika flakbilar i olika konstallationer av folk på flaken.
Som oftast var det väldigt trångt och D fick sitta i JRs knä största delen av resan.



Det var varmt och regn om vart annat under resans gång.



I sverige skulle det vara otänkbart att åka motorväg i 120 km i timmen på ett flak med resväskor.
Dödsångest.



Men det finns ju de som har det värre...åka moped i regnet är ju inte heller någon höjdare....
De sitter upp till 4 stycken på varje moppe och kör fort som fan.



Barnen räknade upp till 24 kor som gick löst på motorvägsrenen under resans gång.
Denna på bilden var dock bunden.



JRs utslag började denna morgon....



Alla är trötta....



Dock lättade och nöjda när vi som sista personer fick stiga av levande.



Vi firade med att gå till "vår" resturng och åt....som vanligt.



Sedan tog vi en avslappnande massage för att komma till sunda vätskor igen.



JR och grabbarna hamnade i denna lokal...



Medan jag och D hamnade i tält 4 då vi inte orkade vänta på massagen.



Sedan släppte vi upp lyckobalong.



En del shopping blev det som vanligt också under kvällen.


Hemresan närmar sig.

Nu är klockan 8.00 och jag är inne i barnens rum och väcker dem då det är dax att käka frukost nu och sedan dax att packa.
Sedan ställer vi packningen nere i expeditionen så drar vi ut till någon ö och badar hela dagen.
Till kvällen åker jeansen och dunjackan på och vi sätter oss kl 20.00 på flyget till bangkok. kl 01.05 i natt går flyget till Peking och vi landar där vid 06.0 i morgon bitti. Sedan väntar vi där 4 timmar och påbörjar sedan flygresan till Stockholm.
Vi beräknas vara hemma igen vid 16.30 på torsdagen.
Mamma, nu vet du :-)

Bildblogg fran Phranang cave beach.



Igar var det dax att byta hotell enligt planen.
Nu skulle vi till ett som vi aldrigt varit pa forut.



Jag var orolig att det skulle bli nagot sunkigt...
Man vet ju inte sa noga nar man sitter hemma och bestaller pa natet, da ser ju allt bra ut!



Vi behovde inte vara oroliga!
Nu sover vi i varsta lyxen med havsutsikt nastan fran sangen och genomskinliga badrumsvaggar sa man kan se varandra nar man gar pa toa eller duschar!
Inga hemligheter har inte!
Vi bor i rum 306 och barnen pa 204 pa Beach terasse hotel i Aonang. Varsta lyxen! Balkong runt hela var hornlagenhet! Konstigt nog var det inte alls dyrt utna bara normalpris. Borthy har ofta tur!



Ja, sen foljer en underbar dag pa Phranang cave beach.



Vi bara njuter.



Barnen kan roa sig med en stckars dod krabba i timmar och extra roligt blir det att lagga den i min bok nar jag ar och badar!



Lilla sota E.



Jag kan rekomendera alla att aka hit!



I batarna som ses pa bilden under saljer kvinnor hemlagad mat som ar underbar.
De lagar den nar man tittar pa i kok som de har dar i baten.



JR kanns helt aterstalld. Jag sager bara det. Kortison ar fina grejor det!



JR tyckte jag skulle flyga upp och sitta som en sjojungfru pa stenen pa bilden nedan...det var lattare sagt en gjort! Blev ytterst anstrangt :-)



Killarna lekte i grottorna som ar oandliga dar pa stranden...med fladdermossen vinande runt oronen.



Har bakom var ett fint altare tankte vi.
Nar vi kom narmare sag vi att det var fullt med "fallossymboler"som en hyllning till man som dott pa havet forstod vi det som.



Nu hinner jag inte skriva mer, ska i vag till samma o idag som den har jag bloggat idag!
Hoppas allt ar bra dar hemma!
Jo foressten mamma och Camila. Ta en lugnande tablett och genomlev flygresan, det ar vart det for att fa uppleva detta paradis!







Snart kan D na denna ocksa!





Mor och far...tack for fina komplimangen :-) Kram kram


En underbar dag på Nakara long beach.



Vad ska man saga? Underbart vackert!



Barnen dyker och dyker. D har lart sig dyka utan att halla for nasan!



Ah vilken kort kvinna :-)..eller ar det en ovanligt laaaang man?



Under det har stora taket satt vi och at frukost varje morgon pa Koh Lanta.



Snygga familebilder!
Synd bara att vi aldrig blir allesammans pa samma bild!





Busgrabbarna!



Fina far och dotter!



JR flyter!



Barnen samarbetar i sanden. Snart skoljer vagorna bort allt.



JR njuter av allt det vackra.



Jag med.



A har blivit varsta bokmalen har borta, han bara laser och laser!


Babianarslet JR!



I dag fick vi åka till Dr Pruittipong med JR.
När han vaknade efter sista natten på Koh Lanta hade han små fula bett liknande saker på underarmarna.
Vi fick höra att det var myror...

Vi tänkte att det går väl över...
Sedan blev det bara värre och värre! Nu efter 2 dygn är han helt uppsvälld i baken och hela kroppen är prickig med stora blaffor som syns lite på bilden på överarmarna ovan.
han har naturligtvis också fått feber!

Vi fick tag i en doktor som sade att det inte var bedbugs för då skulle övriga familjen och speciellt jag då som låg i samma säng också ha fått.
Han sade allergisk reaktion mot något och skrev ut Prednisolon, tabletter 3 ggr per dag, små rosa rackare som ser helt giftiga ut liggande i en påse och 2 kortisinsalvor i gröna burkar allt utan namn.
jag glömde, 1 tablett Clarityne morgon och kväll också.

Nåväl...han sade att JR skulle komma tillbaka för injektion om han inte blev bättre snart.

Doktorn var barfota och en gladlynt rackare!


En vanlig dag på Koh Lanta.



Faktist håller vi alla jättefint sams hela tiden trots att vi bor så tätt inpå varandra.
Barnen till och med spelar sällskapspel prydligt på kvällarna!



Så här ser poolområdet ut på hotell Nakara.



Så här ser stranden ut!
Den är oändligt overkligt lååång!



Jag och JR älskar att simma i havet och föredrar det alla gånger framför poolerna.



Barnen tycker det är kul med vågorna men vill helst ligga i poolen hela dagen.



Synd att vi inte får hela familjen på kort samtidigt!
Någon måste ju ta korten....



Något vi är bra på hela familjen så är det fruktdrinkar och milkshake.
Vi dricker flera om dagen!



Okay då...att ligga och läsa vid poolen är inte helt fel!



Och inte att bada i den heller :-)


Massage och flätor.

Fin apa va? Det finns gott av dem här.



Nu ligger jag efter med bloggningen.
Det gick ju inte att blogga på Koh Lanta pga riktigt segt nät.



Samma dag som vi skulle resa till Koh Lanta så hade vi några lediga timmar på förmiddagen.
Vi gick bort till massagetälten och njöt av massage.



En timmes Thai- eller Aloe Vera-massage kostar 200 Baht vilket är ca 40 kronor.
Deras händer är så mjuka och sköna men i bland bryter de totalt sönder en!



Jag fick mer tradituionell Thai.massage medans JR och grabbarna fick mer efter-sol-svalkande Aloe Vera.



D fick flätor i hela håret under tiden.
Tjejen som flätade var helt grymt snabb i fingraran.



A och E kan nästan bli lite mobbade för denna skönhetsbehandling de njutit av :-)



Visst blev hennes hår supersnyggt!



Coola lill-tjejen!

En mycket intensiv dag från början till slut!

Jag var helt enkelt för trött för att blogga den underbara dagen igår.
Jag tar den dagen i morgon i stället för den var onekligen speciell.

Idag var väldigt speciell också och intensiv!

Just nu ligger jag och JR här på vår säng och är lite chockade.
Vi var efter middagen ute på byn utan barnen för att köpa lite biljetter till morgondagens resa till Kho Lanta.
Då när vi satt där ramlade en man i hop i våldsamma kramper bredvid oss på gatan.

Jag gjorde första hjälpen och lade honom i framstupa sidoläge och höll fria luftvägar samt hindrade människor från att stoppa in tyg och skedar i munnen på honom.

Krampen ebbade succesivt ut och när han återfått andningen igen blev han galet våldsam.
Han hade sina 2 små barn med sig som grät och skrek.
Han vältrade sig över mig i blint raseri, reste sig och vinglade ut i gatan och föll  ikull, trafiken höll på att köra ihjäl honom men han reste sig igen och slog ned flera parkerade mopeder.
Plisen kom och förstod inte att mannen var sjuk men vi försökte förklara för polisen som var nära att skjuta på honom.

Slutligen fick vi dit ambulansen.

Mannens barn var så rädda, de sade att pappan hade sagt att han trodde han skulle bli sjuk i sin epilepsi redan på morgonen och de var där utan sin mamma som var kvar hemma i sverige.

Ärligt talat...jag är helt chockad  att ha blivit nedbrottad av en stor man.
JR vakade hela tiden över mig och var beredd på att slå ned honom om han gick lös på mig igen men han viste ju också att mannen var sjuk och JR försökte skydda mannen från att göra sig mer illa och att mannen skulle slå sönder fler saker och andra.
Usch vilken upplevelse.

Nå väl, till dagen i övrigt....

Klockan ringde 07.20.
Härlig frukost och sedan kom en taxibuss och hämtade oss kl 08.30

Åert igen utflycktsdag.

Första stoppet var elefantritt!

D och jag på den bortesta elefanten. (Oklart vilka paret bredvid är.)
Sötast var ändå elefantbarnet som var så tufsig och mjuk och gick med hela tiden.


Å Herre Gud vad stora de är!



JR tycker inte om när det raceas så fort... trots att han hade säkerhetsbälte...två-punkts!



D matade med van hand de stora bananätarna.



Apor kan var både söta och äckliga. Den här kunde både och!

Sedan bar det av till ett tempel.



Saken var ju den att det var 1130 steg upp dit.



Jag ser mindre påverkad ut än jag kände mig!
Trappstegen var ojämna och i bland upp mot 40 cm höga.



Jag komer aldrig göra om denna bergsbestgning i 40 graders värme + stekande sol!



Endast E av barnen pallade upp till templet. A och D avbröt efter endast 300 steg.
De fick heliga armband av munkarna på marken.



Därefter djungel-lunch....



och het djungelpromenad.



Efter en stunds taxiåka kom vi sedan till sötvattenskällor i djungeln. Vattenfall fanns också men vi orkade inte gå så långt utn stannade och badade i vattenhålen.
 



Sista stoppet för dagen var märkliga varmvattenfall.
 Det var 40 grader i dessa naturens jacuzzi.





Hoppas innerligt att det är något fel på färgsättningen på  bilden nedan...vi kan inte vara så där röda!
Fst vi är jäkligt röda.
Solen går igenom kläderna.



Kl 17.00 Var vi hemma på hotellet ige, Utmattade gick vi till vår restaurang för middag med solnedgångsutsikt.





Den hhär klänningen var det jag senare under kvällen brottades i med epilepsimannen och som jag kom hem med skrubbsår på armar och ben i. Undrar hur det gick med honom och hans barn...



JR åt dessa tigerräkor vitlök och pepparmarinerade i kväll när vi andra glufsade pizza.



Vår restaurang är så mysig och de har ett underbart kök som klarar alla önskemål till bra priser.
Nu är det god natt som gäller. Dagen har varit intensiv!



Resedagboken måndag 3/11-08 KAIRO!


Kairoresan. (Sannorligt mitt längsta inlägg någonsin!)


02.00 gick bussen. Där satt vi med varsitt frukostpaket och varsin kudde.
Lite trötta men ändå förväntansfulla.
Det började ganska bra, chauffören verkade pålitlig och stod på ordentligt genom öknen.

Under tidiga morgontimmarna när jag tittade ut genom bussfönstret såg jag faktiskt de första kamelerna livs levande i sin naturliga miljö, sand och öken var man tittar, mitt ute i nowhere!

När klockan var 06.00 stannade vi och åt våra medhavda frukostpaket på en inte alltför läcker sylta. Hotellet hade ju packat paketen åt oss.


Relativt snart därefter började en hejdlös våldsam kräks-orgie i bussen!
Min stora son t ex kräktes över den lilla som låg och sov men de flesta lyckades få det i mittgången...

Efter att den första förvåningen släppt tog vår unga reseledare tag i själva uppröjningsarbetet med orden:
-Men vad fasen! Är alla "handlingshandikappade" eller?

Vi fick efter ett tag relativt okay ordning på bussen och de sjuka och kunde fara vidare även om doften kunnat vara bättre i bussen och i en del av resenärernas kläder...

1:a stoppet i Kairo var Muhamed Alis Citadellet, moské och mausoleum.

Där fick vi sittandes på golvet grundkurs i Islams 5 pelare vilka man skall och vill följa som muslim, säkert extremt förenklat förklarat för oss men ändå.

(Så här minns jag det.....)
1. Trosbekännelsen. Den lyder: "Jag bekänner att det inte finns någon Gud utom Allah, och att Muhammed är hans profet."  Detta tror man och konstaterar man minst 1 gång per dygn.

2. Tidebönen. Man skall be 5 gånger per dag. Vid soluppgång, klockan 12.00, klockan 15.00, vid solnedgång och en timme efter solnedgången.

3. Allmosan. 2,5% av årsinkomsten skall skänkas till välgörenhet. Har man det knapert kan man försöka att hjälpa en behövande genom att bjuda på den egna middagsmaten vid sitt bord.

4. Fastan. Man skall genomföra Ramadan, Fasta och avhålla sig från rökning och sex dagtid för att påminna sig om hur fattiga har det. Man bör också försöka vara extra vänlig, omtänksam och givmild mot behövande under denna tid.

5. Vallfärden. Varje muslim som inte är urfattig eller handikappad skall 1 gång i livet vallfärda till Mecka.

Det var spännande att få gå in i en moské, jag har aldrig varit i någon förr.
Det var skorna av och att vara respektfullt klädd men vi turister behövde inte ha slöja som jag antar annars är brukligt.

Just denna moské som egentligen bara används vid stora högtider får män och kvinnnor besöka tillsammans.

Kravet var bara att vid bön skall kvinnorna sitta bakom alla männen så att männen inte blir distraherade av damernas bakdelar vid framåtböj i bönestunden.

Tror inte män att det distraherar oss kvinnor med ett hav av mansbakar framför näsan?

Tror att även muslimska kvinnor håller med om det men de är smarta nog att inte bertätta detta för männen utan i stillhet njuter av bönestunden och dess utsikter!
He he...stå på er kvinnor,  jag tror att Gud finns vid er sida och hör er fastän ni tappar koncentrationen lite ibland! :-D

Efter detta bar det av till pyramiderna i Giza.
Vi köpte biljett och gick in den skållheta syrefattiga trånga gången som ledde oss till pyramidens mitt och gravkammaren.

Det var faktiskt rejält ångestladdat att krypa framåt i den där gången, först nedåt...sedan en raksträcka och sedan uppåt. Bara ca 150 cm i ståhöjd och 1 meter brett.

Folk var bleka....
Jag hade klar känska av klaustofobi och en del ångestsymtom men P och jag pratade om helt andra saker för att klara att gå bara framåt och inte panika.

Barnen..tror ni de hade panik?
Nej då, trots att stora just kräkts var det inga större problem för dem, de är tuffa killar de!

Gravkammaren var inte mycket att se men det känns ändå bra att vi gjorde det, gick in och trotsade obehaget....och nu vet man för resten av livet att man faktiskt varit inne i pyramiderna!
...vad man nu ska med den vetskapen till....

Kairo är verkligen en stor stad.
Där kryllar av folk (fattiga men också mindre fattiga) och bilar (skrotvarianter blandat med nya) men inga trafikregler eller rödljus verkar gälla.

Här råder djungelns lag och man får ta en taxi om man behöver komma till andra sidan gatan.
Herr-går-man är inte uppfunnen här.

Själv skulle jag hellre hoppa bungyjump från pyramidens topp i suicidsyfte än att arbeta som taxi- eller busschaufför i Kairo.

Mitt i allt bilkaos åker människor häst och vagn och till och med åsna!
På lastbilsflak åker familjer lite nonchalant tillbakalutade och jag kan lova att barnen inte sitter i bakåtvända bilbarnstolar!
Det är en annan värld mot vad man är van vid.

Ens egna problem känns så fruktansvärt löjliga och patetiska när man ser folks boende och liv till och med ovanpå gravplatser.
Nilen flyter fram rakt igenom och gör att staden kan vara lite grön i jämförelse med ökenlandskapet runt omkring.

En sak man ändå ser på med avundsjuka är deras sätt att umgås.
De sitter överallt och pratar på gator och trottarer med varandra i stora grupper.
De verkar umgås mer med varandra?
Inte som vi, ensamma strama... men de har antagligen inga jobb att gå till fast de säkert skulle vilja.

När vi sett pyramiderna åkte vi till en visningsplats där man fick sig en överblick över pyramiderna på lite distans.

Försäljarna var som iglar på oss, man kände att man till slut inte orkade vara bara vänlig längre mot dem alla...men man förstår ju att det är deras levebröd...

Efter detta ett snabbt besök vid Sfinxen. Allt var mycket imponerande men det behöver jag väl knappast säga?

Sedan bar det av genom staden till Papyrusmuséet. Kvinnan som jobbade där var så cool och supersnygg för att inte tala om sminkad!


De ville naturlirligtvis få oss att köpa men då skulle de ha sett till att vi fått något i magarna och något att släcka törsten med först, som det var nu var vi helt urlakade och somliga av oss urspydda sedan morgonen!

Vi borde som sagt fått mat först för att bli shoppingbenägna.
(När jag skrev detta på väg till lunchen brände skallevärken innanför pannbenet på mig av vätskebrist.)

Tittade ut på Kairo genom bussrutan på väg till Kairos "Hard Rock Café".
Vi skulle få äta deras buffe och gå på riktiga toaletter med toapapper!

Inte kul att vara magdålig i Kairo kan jag säga.... (en stor del av min dag handlade faktiskt om det fast jag försökte att inte låtsas om det...) 
Bussens toa hade inget lyse..och vid Citadellet var det hål i backen och utan lyse som var toaletterna.... usch vad jag låter bortskämd nu...

Eftersom vi var utsvultna och halvt medvetslösa på Hard Rock och maten "så där" så blev det ett halleluljamoment att få dricka läsk!

Personalen dansade YMCA för oss.
De verkar mycket frälsta i den låten och den dansen, man ser den överallt!

Trötta men glada över förmiddagens upplevelser gick eftermiddagen åt till Egyptiska muséet.!
Där led jag katastofalt av Kairo-quick-step....

Jag kan för den intresserade meddela att jag vid det här laget sett väldigt många toaletter i Kairo och flera av dem flera gånger och min i särklass dyraste utgift under detta dygn var driksen till damerna som delade ut toapapper!

Egyptiska muséet var förutom toaletterna en stor rikedom på sevärdigheter.
En eftermiddag räcker inte. Vilka skatter! Vår guide Muhammed var mycket engagerande och försökte lära oss utalet på Tutankamon som skall uttalas Tut-ankamon!

Jag är däremot inte så imponerad av de mumier vi fick se.
Det fanns tydligen ett till rum med mumier men det kostade extra och det hann vi inte med tyvärr.

Snacka om att vi gjorde Kairo på en dag!
Mer kan man nog inte få in och jag är djupt imponerad av busschaufförens skicklighet som helt utan häftiga inbromsningar, plåtskador eller felkörningar fört oss smidigt från plats till plats.

Vi somnade nog allesammans som bebisar på bussen hem.

Ett stopp mitt i öken för "middag" sedan var vi ånyo helt medvetslösa till dess vi gled in i nattlivets vakna Sharm el Sheikh vid 01-tiden.
Vi gick raka vägen till hotellrummet och sov stenhårt till klockan ringde vid 09.00 nästa morgon.

RESEDAGBOKEN Söndag 2/11-08

(Känsliga läsare varnas redan här och nu att det kan förekomma obehagliga bilder nedan i detta inlägg....)

Vi vaknade sent som vanligt och ett visst prutt-krig utbröt bland gossarna...fniss...(tyckte de).
Vi kom även denna dag i det närmaste försent till frukosten. 

På  vägen dit stannade vi som vanligt dagligen och tiggde, bönade och bad att Silvia, Solresors representant på plats skulle hjälpa oss att eftersöka P´s bagage som ännu inte dykt upp.
Hennes svar var även i dag en uppgiven min och ett : Insha´Allah kommer det i morgon....jag kan inget göra, ingen har någon aning.

P börjar bli less på att inte kunna snorkla ordentligt då hon inte ser något utan sina kontaktlinser.
I dag tvingade vi Silvia att ge  P pengar att köpa linser för.
Just nu, i skrivandes stund är hon ute på byn och letar efter något som kan vara en optiker.
Hoppas hon lyckas!


Pojkarna är ute och snorklar med en Göteborsk morfar som heter Stefan som är f.d röjdykare.
Han älskar att snorkla med mina orädda söner då hans egna barnbarn mer vill stå på stranden och titta på. 
Jag passar på att ligga här i lugn och ro i solen (på den trånga stranden) och gona mig!

När barnen kom upp från vattnet kom ävenb P tillbaka från shoppingen med nya solbrillor och kontaktlinser.
Efter lite solande gick vi alla med vår instruktör och snorklade 1 timme till innan vi gick tillbaka till hotellet och åt lunch.

Det var helt otroligt! Bara 50 meter ut i vattnet fanns rev men så otroligt mycket vackra fiskar att det såg ut som om man klivit rakt ned i ett vackert rent akvarium!
Jag kände mig helt hög av havets storslagna skönhet!

Efter detta åt vi lunch och låg sedan några timmar vid poolen då barnen för dagen var less på att snorkla och i stället ville leka med sina nyfunna kompisar.


Barnen gick tillbaka till hotellet och jag och P gick ned till havet och snorklade en stund till. Vi var ensamma kvar då det mörknade och det var nästan lite läskigt (fast klockan bara var runt 17-tiden.)


Ett flygvapen, vad jag antar det Egyptiska? övade sina konster övanför våra huvuden, de flög i otroliga formationer och gjorde trick så förvånansvärda att man svimmade av bara tanken på att sitta i ett av planen. Fötrutom de snabba planen var även lite måplan ute och luftades.

Derekt från havet gick vi in i hotellets iskalla dusch, gjorde oss i ordning och gick till en tidig middag.
Jag äter inte så våldsamt mycket just nu... känns naturligt att ha lite inkomster så att det inte blir så stora utgifter....

Efter middagen letade vi lite till efter en extra resväska till mig eftersom min ju vägde för mycket på nedvägen redan och redan då var fullpackad till bristningsgränsen. Vi hittade ingen och var inte så shoppingsugna denna kväll. Pojkarna fick köpa en engångs undervattenskamera då de längtade efter att fdotografera fiskarna.



Sedan lade vi oss på några kuddar på en restaurang  där dansande araber underhöll. Vi drack milkshakes och rökte vattenpipa med persikosmak.

Vid 22-tiden var vi hemma på hotellet och väl tillbaka på hotellrummet började vi göra oss i ordning för Kairoresan som skulle ta sin början mitt i natten, kl 02.00 efter bara någon timmes sömn!


RESEDAGBOKEN Lärdag 1/11-08

Det blev sovmorgon med sen frukost.
Poolen hela förmidagen.
Jag skrev några vykort till nära och kära hemmavid, de kommer väl Insha´Allah fram till jul :-D men jag hoppas de kommer fram!
I reseguiden stod det att normal tid för vykort att komma fram till Europa är 2 veckor.


En lugn dag förutom för min mage som är allt annat än stillsam.... måste ha fått i mig lite Nilenvatten....inte roligt men det hör väl till....

PÅ eftermiddagen var vi nere på stranden vid Röda havet och gjorde våra första snorklingsförsök.

Man behöver inte gå mer än 20 meter ut för att på grunt vatten vara i reven där man kan se de mest färgsprakande akvariefiskar av Nemo-typ!
Hur läckert som helst.
  
Det mörknar ju ganska tidigt här och när skymningen börjar falla promenerade vi utefter den nu tomma stranden som är så vacker utan turister som packade sillar.

Vattnet ser så klart och rent ut.

Vi tog oss en liten kvällstupplur innan kallvattenduschen som måste genomlidas. (Verkar inte finnas varmvatten i vår dusch....åtminstone inte på kvällarna!)
 
Klockan 20.00 infann vi oss på den Mexikanska restaurnagen där barnen spelade biljard med massor av andra barn och de åt stora portioner Tacos.


P och jag delade en flaska vin och åt kyckling respektive biff...ni får själva gissa vem som åt vad :-D

Var vi än tittar finns restauranger från världens alla nationaliteterer men var finns den arabiska och den inhemska maten som vi så gärna vill prova och lära oss om.
Vem fasen åker till Egypten för att äta Tacos och på "Thank God it´s Friday"?

Efter maten gick vi och tog en choklad á la lyx på Starback efterföljt av en liten souvenirshoppingrunda!

Pojkarna fick varsit gigantiskt badlakan med Tutankamon på och jag köpte 4 väldigt turistiga kaffekoppar som minne.

Jag fick också starka funderingar på att köpa en till resväska eftersom det kommer bli nödvändigt med 1 till för att komma hem med allt som nu inte är rent och prydligt längre och dessutom uppblandat med souvenirer.


När vi gick hem i den varma ljuvliga natten var klockan halv tolv.


RESEDAGBOKEN Fredag 31/10-08

Det är mtt på dagen.
Jag har ingen klocka så jag vet inte alls vad hon kan vara.
Solen strålar het vid poolen men det fläktar även idag så man upplever det bara som behagligt skönt.
 
Igår kväll vid 17-tiden infann vi oss i hotellets gym där vi blev väl omhändertagna av 2 egyptiska gossar som gav oss en halvtimmes sport-massage över ryggen.

Allt gick mycket prydligt till även om jag inte är helt bekväm med att ta av mig helt på överkroppen i ett rum ensam med en okänd 20-åring... även om nöjjet säkert låg mest på min sida.
Men som sagt, jag hade inte behövt oroa mig, det hela gick mycket anständigt till.

Sedan kom barnen till gymet och vi tränade lekfullt allesammans dryga timmen. Jag inledde med att springa på löpbandet 3 km i 12 km/h, det kändes kanonbra och jag tycker jag var duktig!

Efteråt dök massören upp igen och attackerade mig med stretchövningar för min onda stela ljumske och barnen skrattade muntert när han gick lös på mig plågsamt, vänligt men ihärdigt!
Kanske är de inte helt vana med att se semestrande damer springa sig riktigt ofräsht svettiga efter en dag vid poolen... tror faktiskt de var lite imponerade av dessa mammor!


Vi hade under eftermiddagen igår fått byta till ett större rum i tyst läge. Kanon!

Efter dusch gick vi till middagen och "All inclusive-middagen" var denna kväll betydligt bättre, kan till och med sägas vara jättegod jämfört med dagen innan!

( Faktiskt var alla måltider efter den första dagen verkligen jättegoda på vårt hotell!)

På kvällen gick vi ned till straden för att ta oss en första titt på havet.
Man såg tyvärr inte så mycket då det blir så väldigt mörkt här på kvällen.

Staden är dock upplyst som det värsta las Vegas med arabiska vatttenpipa-caféer där man ligger på kuddar på mattor och röker.

Naturligtvis charmades vi på 2 röda sekunder in på ett sådant ställe och vi frågade inte efter priset första gången vilket vi borde gjort, det blev väldigt dyrt men det var en rolig toppenupplevelse.



I morse ställde P och jag klockan på 07.30  och vi gick iväg på Yoga som hölls av en extremt vig thailändska i en trädgård i skuggan.
Erkänn att vi var duktiga som gjorde även det här!

Sedan väckte vi barnen och gick på frukost i den mexikanska resturangen.
E tyckte det var den godaste frukost han någonsin ätit, massor av chokladindränkta pannkakor!


RESEDAGBOKEN Torsdag 30/10-08


(Kortet ovan är från vår balkong ankomstdagen när solen just börjat gå ned. Om man vände ryggen åt andra hållet såg man faktiskt havet!)


Ligger just nu vid poolen, en av poolerna!
Första dagen blek och vacker :-D
Det är varmt, soligt men så skönt för det fläktar lite.


Man kanske kan säga att vi inlett med att ha haft lite tur i oturen....? :-D

Min resväsk med mina och pojkarnas kläder kom fram....men inte P´s väska!
En hel klunga med Egyptier ansamlades runt 2 svenskor med 2 blonda gossebarn som ensamma stod kvar runt det tomt snurrande väskbandet på flygplatsen.

Vårt första men inte sista möte med de arabiska männen....
P som visste att det förutom "att de vill gifta sig" omgående också är otroligt vänliga och varma människor vågade prata med dem medan jag mer stramt direkt svarade på frågan som kom först:
-Var är era äkta män?

-Hemma i Sveige och arbetar! Vi är extremt gifta och skötsamma, missta er inte! Vi bär mental slöjja!

(Jag kände mig extremt misstänksam mot deras avsikter... lärde mig dock med tiden att hantera det mer skämtsamt och lite vänligt lättsammare...)

När dessa detaljer avhandlats och upprepats ofantliga gånger, de ville verkligen vara övertygade om att våra män fanns och inte heller var Egyptier siktade de sig slutligen in på det mödosamma detektivarbetet att försöka eftersöka vårt saknade bagage.
Deras byråkrati var inte att leka med och bagaget kommer Insha´Allah...bokra (i morgon) ....

Turligt nog är P och jag exakt lika stora i längd och vikt, bröststorlek och sådant så hon kunde använda mina kläder!
4 man i en resväska!
Tur jag packat med saker i överkant!

Man kanske inte kan säga att turen var med oss för när vi slutligen kom till hotellet fick vi ett rum med 2 enkelsängar, endast 2 kuddar och 2 täcken...på oss 4 personer....mitt emot discot!

Vi har fått byta rum idag till ett där 4 kan sova som ligger en bit i från discot och det är lugnt och jättefint!

Första kvällen var det ett info-möte innan middagen.

Tjejen Sylvia som höll i det, representanten för Solresor, började med att beklaga sig och säga att det i stort sätt inte var någon idé att vi gick till havet och straden eftersom hotellet hade extremt liten del som vi fick vara på där.
Detta kom ju lite som en chock eftersom det inte direkt var så katalogen framställt det....

Sedan gick vi till middagsbuffén som faktiskt denna kväll inte var någon höjdare...
Ni som brukar läsa min blogg vet att jag inte oft klagar men nu började det kännas lite "mycket"!


Ett 5-stjärnigt hotell....vi kände oss faktiskt ganska lurade så här första kvällen!
All inclusive....jo tjena!

Vi var trötta och somnade  ofrivilligt "tätt omslingrade" i de smala sängarna :-D till ett öronbedövande discodunk!

I dag vaknade vi strax efter 10.00 och gick till frukosten i den Mexicanska grannrestaurangen där vår "All inclusive-frukost" ingick.
Tro det eller ej men frukosten hade stängt kl 10.15!
Kändes som....Nu får det vara nog!!!! Nu får oturen vara slut!

Vi gick tillbaka till vårt hotell och där kunde de snällt nog fixa oss en kopp kaffe och lite söta bakelser till frukost!

Vi hittade sedan hotellets fina pooler med vattenruschbanor som vi ligger vid nu efter lunchen som vi ätit på hotellet. 
(Det är faktiskt jag som kommer åkande i vattenruschbanan ovan!)

Lunchen var helt okay och vi hoppas att oturen från och med nu vänt!
Till efterrätt finns två stora bord med en ocean av sötsaker i alla former, barnen är mer än nöjda!


Till i kväll har vi beställt sport-rygg-massage på hotellets gym och vi planerar också att sporta lite!
I morgon bitti ska vi se om vi kan vara med på Yogan innan frukost.

Glömde att skriva att vi gick ut "på byn" igår kväll. Det ser grymt glassigt ut!
Det första vi såg utanför vårt hotell var de vädigt låååånga limosinerna utanför kasinot.
 
Restauranger utgjordes på sina håll av kuddar och mattor direkt på gatorna där folk låg i godan ro och rökte vattenpipor som gav i från sig angenäma fruktdofter.
Miljontals lyktor i olika färger gav i från sig mysigt ljus och stämning! Musik som vi inte i är vana med sjöngs ut i högtalare och bidrog till känslan av att vara långt långt hemmifrån!

Försäljare fanns överallt.
Det såldes souvenirer precis överallt. Jag gjorde mina första trevande försök till köp med prutning...jag köpte ett par nya Foppa-kopior till E för 40 Egyptiska.
Utgångspriset var 65 så man kan nog inte säga att jag var så framgångsrik.
Jag köpte också en chockrosa adventsstjärna i papp som kommer passa perfekt hemma hos mig med min rosa vägg. 25 Egyptiska för den.


Omgivningarna här är verkligen häftiga! Spetsiga berg, turkos hav, vita hus och palmer...och SAND!

Alla är så snälla mot oss men speciellt mot barnen, de verkar älska barn!

P har temporärt fått adoptera ett av barnen eftersom det är stört omöjöligt att vara singeltjej här, de är på oss som iglar fast vi agerar kyliga isbitar om det behövs.
De verkar respektera "Mammarollen"  och tycka om "Modern" i allmänhet så där har vi tur!

Mitt ibland alla bikiniklädda turister sitter helt svarkädda kvinnor med slöjjor som bara visar ögonen.
Det känns som stora kontraster och det känns som man vill respektera olikheterna även om alla är införstådda att detta är en semesterort.

RESEDAGBOKEN Onsdag 29/10-08.

Avresedagen.
Mot Egypten och Sharm el Sheikh!
  
 
P sov hos oss denna natt så vi i samlad trupp skulle kunna resa iväg.
Har jag berättat vem P är?

I korta drag: Hon är vänninna och kollega tillika arbetskamrat.
Hon reser jättemycket och i mina ögon har hon varit i stort sätt i hela världen utom Amerika och Sydamerika och hon har arbetat på väldigt många spännande ställen i världen t ex på Grönland och i Saudiarabien.
Kvinnan kan till och med arabiska lite grann vilket  under resan har varit väldigt praktiskt!
Kan man ha världsvanare resesällskap?

En obarmhärtig väckarklocka (läs minst 3 stycken) ringde kl 04.20.
Det var bara att ställa sig upp och ta på sig kläder samt pressa ihop den tokfyllda resväskan (27 kg kläder mm till mig och pojkarna).

-2,5 grader kallt utomhus och mig veterligen årets första ishinna som täckte Stockholms gator.

J körde oss till Arlanda och vi passade på att köra lite mot enkelriktat när vi letade efter rätt gate.
Vi inledde med att växla lite mer pengar men där hade vi lite otur då Egyptiska pundet under de senaste veckornas finanskris ökat 25% i pris!
Nåväl,man kan inte ha tur med allt alltid :-D

Planet var någon halvtimme försenat pga dimma och diverse ursäkter så vi hann med en fika innan vi gick på.
Nu sitter vi här uppe i luften och barnen tittar på filmen som visas, "Kungfu Panda" och snart skall filmen "Mamma Mia" visas, den har jag tänkt att se.
P sover här i stolen predvid.

De har lovat drygt 30 grader C när vi kliver av planet. Härligt! Då känns det extra bra att i detta nu ha jeans, dubbla tröjjor och skinnjacka på sig!


(Kan hända hade inte fotografen i mig riktigt vaknat när jag smällde av ovanstående bilder...lite suddiga och morgontrötta!
De 2 första fotona i detta inlägg är fusk, de fotade jag av ett vykort eftersom man inte får fotografera inne på Egyptiska muséet där masken finns och eftersom min kamera inte tål vatten där fiskarna finns

:-D  ....sen blir det dock inga mer fuskbilder i mina resedagboksinlägg!)


RSS 2.0