Borthys blogg!

Kairoresan. (Sannorligt mitt längsta inlägg någonsin!)

02.00 gick bussen. Där satt vi med varsitt frukostpaket och varsin kudde.
Lite trötta men ändå förväntansfulla.
Det började ganska bra, chauffören verkade pålitlig och stod på ordentligt genom öknen.

Under tidiga morgontimmarna när jag tittade ut genom bussfönstret såg jag faktiskt de första kamelerna livs levande i sin naturliga miljö, sand och öken var man tittar, mitt ute i nowhere!

När klockan var 06.00 stannade vi och åt våra medhavda frukostpaket på en inte alltför läcker sylta. Hotellet hade ju packat paketen åt oss.


Relativt snart därefter började en hejdlös våldsam kräks-orgie i bussen!
Min stora son t ex kräktes över den lilla som låg och sov men de flesta lyckades få det i mittgången...

Efter att den första förvåningen släppt tog vår unga reseledare tag i själva uppröjningsarbetet med orden:
-Men vad fasen! Är alla "handlingshandikappade" eller?

Vi fick efter ett tag relativt okay ordning på bussen och de sjuka och kunde fara vidare även om doften kunnat vara bättre i bussen och i en del av resenärernas kläder...

1:a stoppet i Kairo var Muhamed Alis Citadellet, moské och mausoleum.

Där fick vi sittandes på golvet grundkurs i Islams 5 pelare vilka man skall och vill följa som muslim, säkert extremt förenklat förklarat för oss men ändå.

(Så här minns jag det.....)
1. Trosbekännelsen. Den lyder: "Jag bekänner att det inte finns någon Gud utom Allah, och att Muhammed är hans profet."  Detta tror man och konstaterar man minst 1 gång per dygn.

2. Tidebönen. Man skall be 5 gånger per dag. Vid soluppgång, klockan 12.00, klockan 15.00, vid solnedgång och en timme efter solnedgången.

3. Allmosan. 2,5% av årsinkomsten skall skänkas till välgörenhet. Har man det knapert kan man försöka att hjälpa en behövande genom att bjuda på den egna middagsmaten vid sitt bord.

4. Fastan. Man skall genomföra Ramadan, Fasta och avhålla sig från rökning och sex dagtid för att påminna sig om hur fattiga har det. Man bör också försöka vara extra vänlig, omtänksam och givmild mot behövande under denna tid.

5. Vallfärden. Varje muslim som inte är urfattig eller handikappad skall 1 gång i livet vallfärda till Mecka.

Det var spännande att få gå in i en moské, jag har aldrig varit i någon förr.
Det var skorna av och att vara respektfullt klädd men vi turister behövde inte ha slöja som jag antar annars är brukligt.

Just denna moské som egentligen bara används vid stora högtider får män och kvinnnor besöka tillsammans.

Kravet var bara att vid bön skall kvinnorna sitta bakom alla männen så att männen inte blir distraherade av damernas bakdelar vid framåtböj i bönestunden.

Tror inte män att det distraherar oss kvinnor med ett hav av mansbakar framför näsan?

Tror att även muslimska kvinnor håller med om det men de är smarta nog att inte bertätta detta för männen utan i stillhet njuter av bönestunden och dess utsikter!
He he...stå på er kvinnor,  jag tror att Gud finns vid er sida och hör er fastän ni tappar koncentrationen lite ibland! :-D

Efter detta bar det av till pyramiderna i Giza.
Vi köpte biljett och gick in den skållheta syrefattiga trånga gången som ledde oss till pyramidens mitt och gravkammaren.

Det var faktiskt rejält ångestladdat att krypa framåt i den där gången, först nedåt...sedan en raksträcka och sedan uppåt. Bara ca 150 cm i ståhöjd och 1 meter brett.

Folk var bleka....
Jag hade klar känska av klaustofobi och en del ångestsymtom men P och jag pratade om helt andra saker för att klara att gå bara framåt och inte panika.

Barnen..tror ni de hade panik?
Nej då, trots att stora just kräkts var det inga större problem för dem, de är tuffa killar de!

Gravkammaren var inte mycket att se men det känns ändå bra att vi gjorde det, gick in och trotsade obehaget....och nu vet man för resten av livet att man faktiskt varit inne i pyramiderna!
...vad man nu ska med den vetskapen till....

Kairo är verkligen en stor stad.
Där kryllar av folk (fattiga men också mindre fattiga) och bilar (skrotvarianter blandat med nya) men inga trafikregler eller rödljus verkar gälla.

Här råder djungelns lag och man får ta en taxi om man behöver komma till andra sidan gatan.
Herr-går-man är inte uppfunnen här.

Själv skulle jag hellre hoppa bungyjump från pyramidens topp i suicidsyfte än att arbeta som taxi- eller busschaufför i Kairo.

Mitt i allt bilkaos åker människor häst och vagn och till och med åsna!
På lastbilsflak åker familjer lite nonchalant tillbakalutade och jag kan lova att barnen inte sitter i bakåtvända bilbarnstolar!
Det är en annan värld mot vad man är van vid.

Ens egna problem känns så fruktansvärt löjliga och patetiska när man ser folks boende och liv till och med ovanpå gravplatser.
Nilen flyter fram rakt igenom och gör att staden kan vara lite grön i jämförelse med ökenlandskapet runt omkring.

En sak man ändå ser på med avundsjuka är deras sätt att umgås.
De sitter överallt och pratar på gator och trottarer med varandra i stora grupper.
De verkar umgås mer med varandra?
Inte som vi, ensamma strama... men de har antagligen inga jobb att gå till fast de säkert skulle vilja.

När vi sett pyramiderna åkte vi till en visningsplats där man fick sig en överblick över pyramiderna på lite distans.

Försäljarna var som iglar på oss, man kände att man till slut inte orkade vara bara vänlig längre mot dem alla...men man förstår ju att det är deras levebröd...

Efter detta ett snabbt besök vid Sfinxen. Allt var mycket imponerande men det behöver jag väl knappast säga?

Sedan bar det av genom staden till Papyrusmuséet. Kvinnan som jobbade där var så cool och supersnygg för att inte tala om sminkad!


De ville naturlirligtvis få oss att köpa men då skulle de ha sett till att vi fått något i magarna och något att släcka törsten med först, som det var nu var vi helt urlakade och somliga av oss urspydda sedan morgonen!

Vi borde som sagt fått mat först för att bli shoppingbenägna.
(När jag skrev detta på väg till lunchen brände skallevärken innanför pannbenet på mig av vätskebrist.)

Tittade ut på Kairo genom bussrutan på väg till Kairos "Hard Rock Café".
Vi skulle få äta deras buffe och gå på riktiga toaletter med toapapper!

Inte kul att vara magdålig i Kairo kan jag säga.... (en stor del av min dag handlade faktiskt om det fast jag försökte att inte låtsas om det...) 
Bussens toa hade inget lyse..och vid Citadellet var det hål i backen och utan lyse som var toaletterna.... usch vad jag låter bortskämd nu...

Eftersom vi var utsvultna och halvt medvetslösa på Hard Rock och maten "så där" så blev det ett halleluljamoment att få dricka läsk!

Personalen dansade YMCA för oss.
De verkar mycket frälsta i den låten och den dansen, man ser den överallt!

Trötta men glada över förmiddagens upplevelser gick eftermiddagen åt till Egyptiska muséet.!
Där led jag katastofalt av Kairo-quick-step....

Jag kan för den intresserade meddela att jag vid det här laget sett väldigt många toaletter i Kairo och flera av dem flera gånger och min i särklass dyraste utgift under detta dygn var driksen till damerna som delade ut toapapper!

Egyptiska muséet var förutom toaletterna en stor rikedom på sevärdigheter.
En eftermiddag räcker inte. Vilka skatter! Vår guide Muhammed var mycket engagerande och försökte lära oss utalet på Tutankamon som skall uttalas Tut-ankamon!

Jag är däremot inte så imponerad av de mumier vi fick se.
Det fanns tydligen ett till rum med mumier men det kostade extra och det hann vi inte med tyvärr.

Snacka om att vi gjorde Kairo på en dag!
Mer kan man nog inte få in och jag är djupt imponerad av busschaufförens skicklighet som helt utan häftiga inbromsningar, plåtskador eller felkörningar fört oss smidigt från plats till plats.

Vi somnade nog allesammans som bebisar på bussen hem.

Ett stopp mitt i öken för "middag" sedan var vi ånyo helt medvetslösa till dess vi gled in i nattlivets vakna Sharm el Sheikh vid 01-tiden.
Vi gick raka vägen till hotellrummet och sov stenhårt till klockan ringde vid 09.00 nästa morgon.