Köttet och 2:a världskriget....
Barnen såg lite skeptiska ut när de såg köttet efter som det ser lite mörkt ut när man målat det med Colrit och grill-olja och sedan vänt det fram och tillbaka i grillkryddor i ugnenen men de tyckte det var jättegott och grannen också!
Vi diskuterade hur det var att växa upp under andra världskriget . Kanske galet samtalsämne men man måste ta chansen att diskutera med folk nu som fanns med då eller hur?
Det låter hemskt men grannen hade inte så hemska minnen av Stockholm den tiden.
Mest minns han mörkläggningen och att det var roligt att, först under barndomens sista år smyga ut i mörkret med grannungarna och göra kojjor i vedstaplarna som fanns på gårdarna (och där samsas om utrymmet med råttorna) !
När han blev äldre och tonåring minns han också mörkret som gott då det fanns rikligt om mörka trappuppgångar att kyssa flickorna i!
Barnen börjar förstå mer av historia och att äldre människor varit med om mycket som de anser forntid!
Jag eskorterad grannen hem efteråt då han hade lite osäkerhet i själen och även benen (efter något glas vin till maten).
Plockade i hop en tallrik med rester från måndagen, ett fat med prinskorv och stekt potatis som han kunde äta till lunch i morgon samt skrev ned våra telefonnummer tydligt i fall han skulle känna oro eller behöva oss.
Bjöd upp honom på middag även i morgon.
Jag ringde hans fru på sjukhuset och hon lät glad och lovade att inte oroa sig.
Vet ni vad jag tycker är en stor styrka som jag dessvärre har svårt med själv?
Att kunna ta emot hjälp när man behöver den.
Själv uppskattar jag ju att kunna hjälpa men vill själv aldrig vara till besvär eller ta hjälp av någon som jag inte gör rätt för mig inför.
Vad dum jag är. Jag måste genast ta lärdom av den här insikten!
Nyss har jag uppdaterat mig i boken inför i morgon och gjort hemskrivningen.
Ska även uppdatera mig lite till i morgon bitti men nu vill jag läsa min bok om att vara snäll. Sov gott.
Jag tror inte att du behöver läsa den där snällboken:) Du är ju redan hjärtegod.....Så gulligt av dig att ta dig an grannen. Ja, nog är det bra att kunna ta emot hjälp men ack så svårt. Ha en bra kväll. *kram*
Känner igen det där. Jag har jättesvårt att ta emot hjälp. Men jag tror att det är för att jag har blivit besviken så många gånger. Ber man om hjälp så kanske man inte förväntar sig att få hjälp men man hoppas iaf. Bland det värsta jag vet är att bli besviken :(
Vilken bra och snäll granne du är, vad han måste uppskattat att bli bjuden på middag så när frugan är på sjukhus.
Ha en bra onsdag!
Jag är nog lite som du att ha lite svårt att ta emot hjälp av andra, men gärna ställer upp för mina medmänniskor. Jag har hört att det är en styrka att våga visa sin svaghet. Det är något jag behöver träna mer på...att visa att jag behöver hjälp.
Mina föräldrar, som tyvärr inte lever längre, levde även under första världskriget och berättade att vi i Sverige var mer påverkade av kriget då. Man svalt mycket mer trots att tillgången på mat egentligen var större. Men den maten var inte tillgänglig för fattigt arbetarfolk och det rådde en gigantisk svartabörshandel med livsmedel för dem som hade råd.
Under andra världskriget var det visserligen mer ont om mat totalt sett och man hade ransonering med ransoneringskort. Men den fungerade och det fanns tillgång till mat för alla på ett mer rättvist sätt då.
Intressant för både vuxna och barn att höra äldre berätta om hur det var förr i tiden. Det tyckte jag var jätteroligt då min morfar levde, att höra hur livet var för lääänge sedan.
Kram och ha en bra dag! :)
så snäll granne du är!!!!!
Nu var det för länge sen jag var här inne å kikade,
ska skärpa mej *lovar*.
Så gulligt av dej att hjälpa till, så skönt det måste vara för hans fru.
Jag har oxå otroligt svårt att ta emot hjälp från andra för att jag inte vill vara till besvär.
Ha en toppendag.
Kram
