Borthys blogg!

Fredag som var min lediga dag började med att klockan ringde kl 05.00.Härligt!

Strax efter 06.00 satt J och jag på tåget in till stan för att möta upp barnen utanför kyrkan.
Vi hade riktigt trevligt på tåget och han berättade hur han löst ett problem...

Han hade ärvt en kristallkrona av sin på äldre dagar storrökande mormor som nu flyttat till ett ålderdomshem.
Hur skulle han få ren kristallkronan från nikotinets bruna antilyster?

En normal människa hade väl polerat och jobbat med den...jäkligt länge....men varför göra det när det kan gå snabbare och bli renare?
Han knölade in det stora åbäket i diskmaskinen och körde det långa ekonomi-programmet på elen och prismorna och ut kommer en splitterny glänsande kristallkrona!

Jag skrattade så jag tjöt när jag hörde det här och gissa: Nu hänger den i hans hall och gnistrar och lyser så fint!
En exman med spänning kan man väl säga att jag har!

Kl 07.00 satt vi i Klara kyrka vid centralen i Stockholm.
In kommer sedan det allra ljuvaste av luciatåg.
4 klasser från Adolf fredrik.
Jag har väl sagt det ganska många gånger nu men de låter som änglar och där finns inga falska toner.

Regnet som borde vara snö stod som spön i backen.
Jag tog inga bilder i kyrkan, det var ändå för mörkt och man vill inte störa med fotografering....

Åkte hem och lämnade lilla grabben i hans skola.
Lade mig själv att sova någon timme. JH ringde och frågade om vi skulle träna igen men jag var för lat tyvärr...

Gick i stället upp och åkte iväg till Farsta och Kungens Kurva och köpte julklappar.
Känner mig lite stressad, har lite svårt med avståndsbedömningen till jul och jag vet inte vad jag har kvar att köpa och göra, om jag borde vara skitstressad eller om jag kan relaxa?

När det blev kväller igen var det luciafirande i lilla grabbens skola med liten familjefest.
Halva släkten slöt upp.
De var så söta!

(Svårt att ta kort i ett mörkt rum....blir suddigt och dant att hålla still kameran utan stativ....)

När denna festlighet var slut gick jag barnen och syrran hem till mej och så kom J över och lämnade granen han huggit i Dalarna på deras mark till mig.
Den var ytterst charmig.... en typisk lägenhetsgran som han sade men jag tror han måste varit as-berusad :-D när han högg och valde den för den har bara grenar på en sida!

Syrran och jag klädde den efter att vi knutit snören i alla kulorna jag köpt på IKEA vilket tog en hel evighet.

Jo, jag förstår om man sätter glöggen i halsen att jag klätt den så tidigt men jag gillar att ha julstämning innan jul....inte efter, då vill jag att det snabbt som attan ska bli skidsäsong och sedan vår!

Det hann bli ganska sent innan det gjordes kväller igår så vi tog lite sovmorgon i morse.
Sedan försvann dagen i ett snabbt nafs.
Skickade i väg äldsta sonen på hans långa skoldag i Blå hallen där de hade flera konserter och skall ha det även i morgon.

Lilla sonen lekte någon timme med någon kompis och då passade jag på att tvätta och städa en del.
Erkänn att jag faktiskt inte skriver så mycket om städning nu längre och det beror på att jag inte städar så mycket nu som förr.


Klockan 18.00 stod vi i kön för att få komma in i blå hallen och se Adolf fredriks luciatåg.
Döm om min förvåning när jag då får ett samtal från polisen.
De har hittat skurkarna som sparkat sönder min bil när jag hälsade på Darr i Annanstad för några veckor sedan!
Vilka hjältar!
Måste ha fångats på någon kamera eller hur arbetar polisen?
Jag är så imponerad och nästan rörd över att de lagt ned arbete på det här! Detta hade aldrig kunna hända i Stockholm att man lagt resurser på sådant!


Som sagt, man verken vill eller kan fota ett luciatåg i mörker....diskret.
Det var så vacker så hälften hade varit gott och väl nog!
Sång från alla håll och kanter i de mest ljuva klanger och arr.

Nu till ett erkännande från mig.
Jag är bitter.
Riktigt ordentligt!
Jag glädjs för min son skull men...
Det gör ont i mig när jag tänker på att min chans är förbi att få gå på Adolf fredrik!
Det är nog första gången jag känner så här, att jag är gammal och mitt tåg har gått utan att jag visste att det här tåget fanns.

Tänk att få stå och vara sångare i denna storslagna gigantiska kör och dela denna passion, sjunga tillsammans med röster som kan!
Upplevelsen måste vara obeskrivbar.
Det går inte heller att beskriva min avund.



Tänker att jag kanske måste börja i någon kör igen innan min röst blir för gammal och darrig men när ska man ha tid? Får börja tänka efter var mina prioriteringar ligger.
Har inte sjungit i någon kör sedan jag fick barnen.
Shit vad länge sedan....

Blå hallens innertak ser ut som nattens himmel.
Antar att det är därför den heter Blå hallen men eftersom jag inte tidigare varit i den visste jag inte att den såg ut så.

När konserten var slut åkte vi hem och åt lördagsgodis och kollade en video. Gossarna somnade raskt.