Värsta bästa trippen!
Det är ett rent helvete och man vill bara dö....och ändå kan man ca några timmar efteråt tänka sig att göra om det!
Och vi kvinnor gör det igen!
Man vet att det gjort ont mer än vad man kan utstå men de positiva följderna och kicken av en normal förlossning överväger på något vis stort.
Man kan säga till folk att det gjorde ont (rent teoretiskt minns man) men man minns ändå inte smärtan på riktigt när det väl är över, kroppen måste förtränga det, det försvinner ur minnet.
En minimal superliten del av denna funktion måste också vara inblandad när man tränar?
Endorfiner! Vilka härliga saker! (Jo, jag erkänner, jag är en missbrukspersonlighet eller vad det kan heta? Berondepersonlighet?)
Mina grabbar sover hos sin farmor och farfar i natt eftersom de skulle ha en myskväll tillsammans.
Jag är således själv.
En riktigt tung dag på jobbet där jag kände mig ledsen och frustrerad över hur jag blev tvungen att sköta mina arbetsuppgifter.
Jag ville också be mina arbetskamrater om ursäkt för att jag kände att jag inte visade upp min bästa sida mot någon pga frustrationen men jag tror att de förstod mina känslor.
Med tunga steg och känsla av förkylning steg jag in i gymet kl 16.00 efter jobbet.
Där mötte jag upp med JH som vi planerat.
Hon är inte bara väninna och kollega hon är också superstark rugbyspelare i Svenska landslaget!
Den kvinnan kan det här med träning!
Hon pushade och instruerade mig först i maskinerna 1,5 timmar sedan 30 minuter bålstabilitet på matta med boll!
Det som jag tror skiljer oss vanliga dödliga från elitidrottsmän som hon i träning är att de kan ta ut sig på ett annat sätt, vet att tänja gränserna och klarar att köra lite till när det gör ont och man vill ge upp.
Hon lär mig att kämpa med mig själv och mot mig själv, att ta i och bita ihop!
Så jäkla kul att träna med henne.
Tack JH för att du vill göra det här med och för mig!
Därifrån flög jag på endorfiner hem, i total avsaknad av frustration efter den tunga dagen!
Kan inte bättre beskriva det, jag är totalt lycklig i huvudet efter träningen!
Någon som fattar vad jag pratar om?
Tänk att jag nästan skulle närma mig 40 innan jag började träna på allvar i mitt liv.
Jag känner att jag är på gång och det ska bli spännande att se vad som händer med kroppen under våren.
Nu sitter jag och väntar på att biffen som jag blev sjukt sugen på skall bli klar!
Denna kväll ska bara vara min. Ska titta på tv och kanske ligga och läsa i badkaret.
Hoppas jag somnar tidigt!
Jag släpade mig också halvförkyld upp på gymmet på lunchen och körde 45 minuter hård styrketräning. Det var sååå jobbigt, har ingen kraft liksom. Känner mig ändå nöjd nu. :)
Jag känner igen mig i det där att komma igång sent, jag började träna på allvar då jag flyttade hem från Stockholm, d v s för 6 år sedan (styrketräning) och sedan 2 år tycker jag att jag har ett helt okej, regelbundet, omväxlande träningsschema.
Det där med att föda barn låter... hemskt... ingenting för mig. Tur att det finns modigare kvinnor som ser till att befolkningen ökar.
Kram på dig!
Du kom väl upp ur badkaret innan Du lade dej att sova? Kan det verkligen vara sant att kvällen BARA BLEV DIN? Blev det inte ens ett litet telefonsamtal till/från någon på nån timme? FNISS!(Kosing SNART inneför julklapp)
Känner precis igen det du beskriver om träning! Visst är det en otroligt häftig känsla att vara hög av endorfiner!!! Lycklig i huvudet är en så bra beskrivning!
kram
