Jag skulle andas i det tomrum som blev över...
Lyssnar just i detta nu på Winnerbäck och har också försökt att spela och sjunga lite till men jag kan bara lugnt konstatera att spela det kan jag inte! Tyvärr. Måste ta tag i detta och lära mig!
...Fast om jag får kommentera lite på just den textraden här ovan så tror jag inte att man kan andas alls i ett sådant vakum som blev över....? Man vill nog hellre kräkas...
Nog om det.
Jag vill tacka för era kommentarer på mitt förra inlägg, publicerade och inte publicerade, flera hann uppenbarligen läsa....
Jag vill speciellt tacka "O". Tack för dina ord.
I dag blev en dag som egentligen inte hade gått ihop alls om inte min tur varit framme igen.
Jag skulle ha jobbat förmiddag idag och det var till i morse helt kört för mig att få ledigt.
Sedan började det med att chefen i morse sade de höll ställningarna till mig fram till 8.00 så att jag hann vara hemma till J kom hem och tog barnen då han varit på konferens.
Sedan var jag ju jätteledsen att jag inte kunde få vara med på yngsta grabbens skolavslutning....men så ringde chefen igen och sade att det var lugnt ett tag till, jag kunde stanna hemma över skolavslutningen med beredskap på att ila till firman om order ramlade in.När skolavslutningen började närma sig sitt slut ringde jag ånyo chefen för att höra läget? Fortfarande grönt vilket var extrem tur då vi kl 10.30 skulle träffa banken och de nya ägarna av villan och skriva över den på dem och lämna över nycklarna.
Hur hade det gått utan att jag kunnat vara med? Hade tänkt att göra det via faxen på jobbet... fullmakt...
Hur som helst så¨löste det sig och jag fick därefter besked att jag fick flex hela dagen då firman låg i träda!
Högsta vinsten den här dagen alltså! Jag och J firade detta och alla pengarna som nu tillfäligt sitter på våra konton med att gå hem till honom och packa upp alla jäkla kartonger och försöka få lite ordning hemma hos honom.
Tur att vi är så goda vänner. Vi stod och sjöng sommarpsalmer och plockade in mat i skåpen innan han drog iväg med ett lass till tippen.
Jag tog en kortare rast här vid datorn men skall strax fortsätta jobba på igen.
I går var ett sovdygn som blev riktigt bra!
Somade så skönt på morgonen. Vaknade glad och utvilad vid 15.00-tiden.
Telefonsamtal som gjorde mig glad.
Åkte till Kungens Kurva och storhandlade på Systemet och på City Gross.
Dagens absolut hemskaste var att när jag kom hem var det bara att ta barnen till villan en sista gång.
Vi grät och kramades och jag led alla helvetes kval att se barnens sorg och frustration över att lämna huset.
Det kändes som om någon dött och att vi hade begravning. Oåterkallerligt. Stor smärta.
Yngsta sonen grät ut: "Jag har bott här hela mitt liv!" Det låg sådan stor smärta i det när han sade det.
Det var så svårt att hantera detta för mig.
Barnen sade de aldrig skulle glömma.
Jag kommer heller aldrig glömma.
Jobbigt att behöva vara vuxen i bland...men i den här stunden var det nog lika jävligt att vara barnen.
När vi kom åter till lägenheten sansade vi oss och barnen spelade lite datorspel medan jag satte upp gardiner och sedan stekte pannkakor till stora grabbens utflykt till skansen. Köpte en ny lagg på City Gross...
Stekte över ett glas rödvin!
Öppnade en flaska som visade sig vara super-najs och som jag varmt kan rekomendera!
Nä, nu åter till arbetet i J´s lägenhet.
Rusar genast till systemet, har alltid så svårt att bestämma mej för viner, jätteglad att någon rekommenderar ett så att jag får prova ett nytt, tack, återkommer med lägesrapport när det är urdrucket...
ha en bra dag och ta hand om er..kramen
Och så ringer jag och ojjar mej över att behöva jobba i fina vädret NÄR ALLA ANDRA FÅR GÖRA ROLIGT , känns det som.
Jag vill bara vara i Famnen nu!!!!!
Vad skönt att det ordnade sig för dig idag, så att du kunde vara med på avslutningen och göra bankbesöket. SKönt att du och exmaken är sådana goda vänner.
Jag förstår att det måste ha varit väldigt tufft att ha varit i huset en sista gång. En stor styrkekram till dig!
Åh vad jobbigt med huset och barnen!! Tufft!!!! Men bra att de visar sina känslor - och hur eländigt det än är bitvis som kommer man ut ur det starkare!
kram till er!
Nu är bilder skickade till din hotmail adress=)
kram kram
Usch vad sorgligt att lämna huset... här känns det som om uppmuntrande ord känns för tomma.
Hoppas det blir en fin nystart för er ändå, när allt kommit på plats.
Kram!
Läste den där texten (Winnerbäcks alltså) och funderade lite. Jag har alltid fått andas i det tomrum som blivit över, om det alls blivit något, i alla mina förhållanden och det är när jag är singel som jag kan andas fritt. Så olika kan livet vara...
