Tur som vanligt.
...men i bland kan det vara svårt att direkt se den! Turen alltså!
I morse var jag lite fundersam var min tur höll hus...solen sken ju inte under fotografteringen!
Sedan förstod jag att jag hade en jäkla tur! När fotografen gått började det spöregna och när jag kom till jobbet började snön att falla! Nu?
Tur igen, eller hur?
Den stora avslappningen slog mig i huvudet när jag kom till jobbet. Jag började gäspa och bete mig som om jag kunde somna stående.
Troligen hade jag kunnat det också om jag inte hade fått en mkt viktig liten men intensiv order att sköta och med en kollega som skulle gå brevid mig för att lära upp sig.
Nu var det en riktig tur igen att jag fick en engagerad dubbelgångare för jag hade svårt att hålla mig alert. Mina krafter var slut.
Jag är ändå så glad att jag kommit så här långt nu med allt.
En Kent-text jag lyssnade på i morse löd på ett ungefär: Att man måste våga vara rädd för att vinna! Jag är där nu.
De sjunger också om att sömnen tar alla i sin famn och utesluter ingen...jo, mig glömmer och utesluter sömnen.
Jag önskar man fick vara tonnåring för några dagar igen, då man kunde sova dygnet runt. Men, jag hoppas den tiden faktisktr skall komma tillbaka till mig när allt är över. Alltså inte tonnåren men förmågan till att sova som en dräng! Snälla sömnen, kom och våldsför dig på mig!
Vilken snygg tavla i vardagsrummet!!! Hoppas den är din :) Ikea?
Ska du dit snart? Jag åker dit på Torsdag.
Lovar att det kommer kännas bättre när det lugnat ner sig lite och allt kommit på plats!!
