Väntar på fotografen.
Snart är allt över för denna etapp. Den här helgen har varit stressig för mig. Både födelsedag för sonen, släktkalas och total avidentifiering av huset som om en liten stund skall fotograferas av mäklarfirmans fotograf.
Rummen ser helt trista och obebodda ut men det var ju så de ville ha det.
Det känns både sorgligt men också som att : Nu får det faktiskt vara klart snart om inte jag ska bli ett vrak!
Det är bara att stänga av för känslor som vemod och sorg och börja tänka framåt!
Det här är tv-rummet. Känns faktiskt så löjligt att först skala bort allt liv ocxh sedan ställa in små patetiska örtkrukor på diskbänken!
Tulpaner för trivseln.
Vårt badrum är riktigt fint tycker jag.
Sovrummet.
Tulpaner i parti och menut!
Största sonens rum.
Minsta sonens rum. Var är leksakerna?
Vardagsrummet.
Nä, nu en kopp kaffe och torka håret innan döds-stöten.
Usch vad sorgligt det känns i dag! Ni bor verkligen jättemysigt nu. Vid mina tidigare separationer har det inte funnit hus att sälja, då har det gått mycket lättare - någon har flyttat ur lägenheten och den andra har bott kvar... typ.
Styrkekram till dig min vän! Håll dig borta från kentskivor ett tag till nu! Lova det!
K R A M! ♥
Vilket tjusigt hem, men jag gillar nog ändå bäst när stora sonen klättrar upp för ena dörrkarmen mot taket (har bild på det) och när golvet flyter av julklappspapper m.m. Men jag förstår även att sådan bilder får man inget hus sålt på. Tack för senast förresten, och Du min kära dotter, såg MYCKET
piggare ut än vad Du själv beskriver dej som.
urtjusigt men håller med "mor" ovanför... visst är det väl konstigt att vi ska sälja hus med sterila och stilade bilder....?? Man känner sig lite stressad av alla dessa tjusiga hus bilder som är på nätet och i tidningen....om man inte tänker sig för kan man ju tro att alla har det så tjusigt och det är bara hos mig det ser ut som ett inferno..... just nu värre än vanligt=)
kram
