Borthys blogg!

Jag fick ett brev av flyttkarlarna att de återfunnit min design och att alla fel är tillrättade!
Vad glad jag är för det för det är lite för mycket att stå i med flytt både i privatlivet och i bloggen samtidigt känner jag!
Nu är jag hemma här i bloggen igen och det är en fast punkt när annat är ostadigt!

 Jag känner mig som en ko som för första gången för året får gå ut i hagen, det spritter i benen och jag vänder mitt ansikte mot solen! Njuter! Pirrig!
...Va fasen? Skrev jag ko?
Nä, mer kalv på grönbete är nog mer en sann beskrivning, jag känner mig pånyttfödd och fri i själen! Så glad!

...Samtidigt är jag så oskyddad och hudlös nu... hur beskriver man? 
Sårbar...
Jag har lite svårt att veta vem jag är... pust...skraj!

Tycker att det ibland är lite svårt att sätta i hop alla delarna av vad som är JAG. Jag hittar delar av mig hela tiden som jag har saknat så länge men jag har svårt att direkt hitta var dessa pusselbitar ska sitta?
Jag har nog levt väldigt vilset länge nu....
Tur att mitt livs resa kommit hit nu!

Jag har en inre styrka och är kapabel till att klara allt i mitt liv själv men samtidigt hamnar jag än så lätt i gungning att jag inte har koll på min vardag.
Jag bor fortfarande och ett kort tag till halvdant på 2 ställen och vet inte var jag har saker, det oroar mig att inte ha hela kontrollen.

Vardagliga saker funkar inte. Förvirrad :-D 
Nyss tittade jag mig i spegeln och funderad varför mina ögonvitor såg ut som ostekta äggvitor som hängde ut ur ögonen.... (låter läckert va :-D)  och så förundrades jag över varför det kliade i mitt ansikte...

Hur kan man glömma att man är en allergisk typ som måste medicinera varje dag på våren och sommaren?
Det är ju inget nytt för mig direkt ? Det är ju inte direkt nytt för mig men sådana saker kan plötsligt bara vara borta för mig.

För några dagar sedan bara tappade jag totalt min bankomatkod från min hårddisk,den koden som jag levt tätt tillsammans med under så många år och den har ju suttit i mina fingrar men nu är den plötsligt bara borta ur min skalle?

Ovanstående är bara små exempel på hur jag känner mig nu.
Det skiftar precis hela tiden. Ena stunden är jag så rastlös att det snurrar i huvudet och i nästa är jag så välmående att blodet brusar i ådrorna och hela sinnet är fullkomligt skönt och underbart. Stark livslängtan!

Just nu sitter jag i min lägenhet och dricker kaffe och lyssnar till Håkan Hellströms senaste skiva som är så magisk och härlig och som jag inte för något i världen skulle kunna lyssna på när jag varit svag.

Jag har ju inte klarat av att lyssna på något som helst poetisk känslomusik under det senaste åren... det var ju inte så länge sedan jag återintroducerade mina älsklingar Kent i mitt liv igen! Jag kan igen och jag njuter och berörs! Jag vågar!

Jag älskar egentligen att flyga innombords av sköna känsliga texter men jag har fått ta bort det under en lång tid ur mitt liv. Jag var tvungen att storstäda mitt liv först, börja om med mig själv.
Nu vill jag igen och jag tror det är ett bra tecken, jag vågar och klarar av att känna igen! Härligt!

Nu skall jag ta mig ett bad och sedan slänga mig i väg till IKEA och köpa fler sängar och annat viktigt  till min lägenhet.
När jag kommer tillbaka skall jag baka bullar för första gången här så det blir liksom lite som att ta oskulden av detta kök!

Baka bullar och jag hör ihop och jag hoppas många framöver kommer över och tar en fika och äter bullar hos mig i mitt nya liv.

Till kvällen skall jag börja packa i kartonger i villan inför flytten som nu snart är en slutgiltig sanning.

Nu kom jag på en sak som slog mig i morse när jag kom till min lägenhet. Jag tycker om dofterna här nu. Inte så att de riktigt är mina än men den förra ägarens gubb-lukt är för alltid borta och ersatt med nytt. Snart kommer jag inte känna några dofter alls när jag öppnar min lägenhetsdörr, det kommer vara en del av mig. Jag börjar vilja införa liv och personlighet här i lägenhet nu men jag ska skynda långsamt. Jag har inte bråttom.