Borthys blogg!

Igår Onsdag blev en fartfylld dag det också.
Alltså inte så fartfullt men det var fart på mig!

Först spacklade jag lite på morgonen och sedan promenerade jag till tåget, åkte in till stan och var hos tandläkaren och lagade plomben som ramlade ut ur en tand förra veckan.

Därefter promenerade jag runt i stan i dryga timmen och köpte tyg och mönster till lite kjolar och klänningar.
Oj vad jag längtar efter att sy och skapa!

Jag köpte även 2 av mina favvoklänningar på Indiska!

När jag kom innanför dörrarna hemma strax innan kl 13.00 beslutade jag mig för att springa till eftermiddagspasset på firman.
Det var 4,5 km och det tog 29 min. Ingen vidare tid men det var jäkligt skönt efter en dusch när man eftersvettig seglade in på firman 14.00! Nöjd!

Var liksom av motionen påfylld med energi!
Sedan gick jag massor av steg hela den kvällen till kl 21.30 då JR kom och hämtade mig från firman.
Vi tittade på ett avsnitt till av Homeland. Bra serie det där!
Sedan var det god natt.

Nu är jag bara supersugen på att helgen ska komma så jag får sy och renovera varvat med lite motion och kvalitetstid med JR som jag hoppas helt börjar hämta sig nu.
Han har varit tillbaka på jobbet om än lite klen från i onsdags.

Äntligen känner jag mig normal igen.
Jag har riktigt hygglig vardagsenergi igen.

I måndags vaknade jag tidigt efter nattjobbet och jag ch JR tog en slapp em framför TVn då han ju låg hemma sjuk.

På tisdagsmorgonen var det fortsatt sängläge för JR men upp med tuppen för mig.
07.45 var det utvecklingsamtal för yngsta sonen och han gick mycket väl godkänd igenom besiktningen.

Därefter gick N och jag ett varv runt sjön efter en kopp kaffe vid hennes köksbord.
Härligt med tjejsnack!

På dett följde lite mathandling och sedan en film med JR i soffan hemma. En Varg Veum-film.

Jag glömde en jobbig sak...
Efter promenaden skulle jag betala räkningar.
Märkte då att mitt personkonto i Nordea var kapat.
Itunes hade dragit flera tusen när lönen hade kommit.
Blev till att ringa banken och spärra kortet och sedan skriva till ITunes store och fråga vad jag skulle göra?

Fick sedan under kvällen mail från dem att de var hemskt ledsna och att de skulle betala tillbaka pengarna inom 10 dagar och att en utredning via banken skulle inledas.

På kvällen drog jag på mig arbetskläderna och började spackla i hallen.
Det svåraste var inte spacklingen utan att komma till skott och byta om! Det här har inderekt stressat mig, att jag inte kommer någonstans.
Måste ju köra på här om det skall hända något och det var faktiskt riktigt roligt!

Senare på kvällen gjorde jag och D gymnastik till en Ipod-app och efter det såg JR och jag 2 avsnitt av serien Homeland som vi missade förut när den gick på TV.
Energin är tillbaka igen!

 

 

 

Löpning 2012:
99,05km.

Är f.o.m 12/3 med i stegtävling på jobbet. Måste skärpa mig.


Måndag 19/3: 8.299 steg. 

Tisdag 20/3: 12.158 steg. 

Onsdag 21/3: 7.228 steg. 

Torsdag 22/3: Cyklat till och från jobbet. + 11157 steg. 

Fredag 23/3: Cyklat till och från jobbet + 9519 steg. 

Lördag 24/3: löpning 5,01 km på 32,04 min. Skönt att ha börjat igen! 13850 vanliga steg. 

Söndag 25/3: 9285 steg. 

 

Nja...blev väl lite klent även denna vecka.

Försökte börja här i slutet av veckan men det går trögt. Måste till mer glöd! Har börjat med en liten Beroccakur för att brinna igång lite men ännu inte sett resultat.

Först av allt: jag skulle aldrig blogga om lilltjejens sjukhusvistelse om det inte var så att hon VILLE det.



Vi är så otroligt stolta över hur modigt hon hanterat de senaste dagarna!

Under en tid har hon haft besvär från magen och blivit utsatt för massor av provtagningar. 
I början av den här utredningsprocessen grät hon hysteriskt för ett litet blodprov.
Nu är hon världens mest självsäkra och skrattar när hon får droppnål!



I lördags inleddes fasta och tillhörande förberedelser.

I måndags infann jag och en hungrig D oss på sjukhuset.
Hon skulle undersökas med gastro- och coloskopi i narkos.

Personalen som tog hand om oss var så duktiga och vänliga och D somnade med ett skratt.

Undersökningarna tog ca 40 min och när hon låg på uppvakningen fattade hon inte ens att det hade blivit gjort redan.

Sen...hade vi beslutatat hon och jag att åka till Mc Donalds och moffa i oss allt hon orkade!

Det blev dock inget av med det för kirurgen ville ha henne fastande ytterligare ett dygn.
Han hittade roten till det onda, en polyp (bakvägen) som han nästa dag ville plocka bort på operation i narkos.

Sagt och gjort, hon förblev tåligt fastande.

På tisdagen åkte JR och D till sjukhuset för nästa sövning.
Även denna gång gick allt som på räls och hon skrattade sig in i sövningen.

Sedan tog själva operationen längre tid än planerat och JR hann bli väldigt orolig! Usch för att vara förälder i sådana här sammanhang!

På uppvakningen var hon helknasig efteråt och det har vi skrattat mycket åt.



Sen...åkte JR och D till Mc Donalds och allt var över!
Skönt!
Nu hoppas vi att problemen skall vara över.
Ett återbesök om några månader men förhoppningsvis är allt bara bra för alltid.



De förbannade avloppsproblemen har bara fortsatt.
Detta har lett till att vi inte kunnat tvätta, diska, dusch gå på muggen...allt det där man behöver.

Först av allt....
När jag såg denna blomma, för mig vårens första tänker jag på flera av mina vänner som av olika anledningar just nu har sorg och är ledsna.
Denna lilla gula blomma får symbolisera förhoppningar om att de var och en på sitt sätt skall känna livsglädje igen.


Jag har inte varit på värsta topp jag heller sedan vi kom hem men det har varit PMS-relaterat förstår jag nu :-)
...Shit vad intelligent man är....

Direkt börjar det vardagliga när man kommer hem men kroppens tempo är inte anpassat efter det nu efter semestern.
Stopp i avloppet vid tvättmaskinen...har brottats med det flera timmar nu utan att något händer.
Springer nu med hinkar för att kunna tvätta kläderna från resan klart.



(Snodde kortet av morsan...PÅ bilden: Syrran, jag och kära far!)

Ville göra vår i köket ochså och efter att ha varit med föräldrarna och Syrran på Ikea igår och införskaffat lite rekvisita till "att göra vår i köket" så lade jag igår kväll ett par gräddvita gardiner i klorin och hoppas att de nu skall bli vita!
Vi får väl se om några timmar när de torkat och strukits.



När jag ändå hängde i tvättstugan så mycket i morse så passade jag på att klippa ned pelargonerna.
Endast 3 av alla mina stora krukor från i somras tror jag har ev hopp om liv.
Ska det se ut så här när man klippt ned skiletten?

Finns hopp om liv?


Sist men inte minst tog jag fram cykeln idag.
Måste börja cykla till firman.
I och för sig inte helt fel men jag vill välja detta själv när det passar mig.De har rivit parkeringshuset där och nu återstår bara fullt krig om de få parkeringsplatserna som finns. Detta stressar mig ordentligt.
Hur fan tänker man?

Vi kom hem på torsdagkvällen.

Trötta och hungriga slängde vi av oss kläder och allt bagage rakt ut på balkongen så att eventuella kryp skulle avlida.
Tur nog för oss var det minusgrader.

Sen åkte jag och handlade yoghurt och mjölk och lite sådant man behöver för frukost..... + pizzor då vi inte orkade laga något.
Sista pizzan, sen blir det bättre kosthållning.

Konstigt nog hade jag inte gått upp något i vikt i Thailand trots att jag ätit allt möjligt.
JR tappade 4 kg då han tröttnade på ris, han kan ju inte som glutenintolerant äta mycket annat där.
Nu har vi lärt oss att gluten heter Pang-sa-li....svenskt uttal.

På fredagsmorgonen efter att alla gått till jobb och skolor började jag det tråkiga jobbet med uppackningen.
Hällde ut allt på vardagsrumsgolvet och började rensa och tvätta.

När klockan var 13.00 hade jag kommit så här långt som bilden nedan visar och det var dax att gå till eftermiddagspass på firman.

Känner av viss ångest och stress av att inte ha allt under kontroll hemma.
Jag har ingen koll på almanackan och hur livet ser ut och då blir jag alltid stressad.
Så de närmaste dagarna får förutom jobb vigas åt att hitta tillbaka till vardagen

Nu är det lördag och ångesten har släppt lite. Det är jobbarhelg för mig.
Bara att ta det med ro och inte stressa tillbaka till livet.

Så här ser det ut inne i affärerna.
E får sig på bilden en omgång med ryggutdragning av butiksägaren.



Så här såg vår restaurang ut till frukost.



Efter frukost åker man ut och badar såklart.



Vacker och varmt.



Jag och sönerna klättrade upp till viewpoint.
En ganska tuff klättring, rakt upp!
 


Ganska högt faktiskt!

 

Efter klättringen blev det het djungelpromenad innan vi kom till utsiktsplatsen.

 

Skitigt är det också att klättra där, gympadojorna blir aldrig mer sig lika.
Den röda jorden färgar på allt.



A tar sig en lunch på stranden.



Många fruktdrinkar blir det på stranden.
De tar t ex en halv mango och kör med krossad is i mixern och vips så har man en underbar drink.



De här bilderna togs minutrarna innan det börjar ösregna.
Ett varmt regn.
Det regnar och blixtrar ofta på kvällarna i Thailand har jag märkt.



Hur fasen kan båten luta åt vårt håll?



Sedan på kvällen, sista kvällen hoppade vi in på frisersalongen brevid vårt hotell och lät klippa oss allesammans utom JR som inte hade behov.
D fick nya flätor.
"Kvinnan" på bilden ovan inte kvinna....



A och E blev jättefint klippta för 40 kronor var.
D´s flätor tog lååång tid att göra men blev väldigt fina

Jag däremot blev riktigt fult klippt eftersom hon skar mitt hår på asiatiskt vis.



Hur som helst var det en rolig upplevelse att frisera sig i Thailand :-)



Hela gänget fina barn.
Sista morgonen.



En annan variant av fina flätor än den hon hade första gången.



Vad ska man säga, min snygga son A!



Jag och D i våra nya baddräkter.
Jag blev tvungen att få lite sol på axlarna också :-)



Min snygga son E. Solen steker hårt rakt uppifrån.



D och JR torråker lite lång-tail-båt.



Sist på eftermiddagen innan vi blev hämtade av taxin för att åka till flygplatsen blev JR äntligen ett med flocken.



Skön sitt-stil.



På väg till flygplatsen såg jag detta....måsta vara världens farligaste jobb...elektriker i Thailand.



På flygplatsen i Bangkok åt vi sedvanliga världens största Banana split med mjukglass...mums.
Grabbarna klädde upp sig....



JR sover middag i Kina.
En sådan chock hur kallt det var i övriga världen.

Resan hem gick bra och kändes inte så lång som den verkligen var.
Vi sov mycket.

Och sist av allt: Vi längtar redan tillbaka!
Jag och JR åker nästa vinter igen, kanske provar vi ett nytt ställe men så långt har vi inte kommit i planerna än.
Året efter det åker vi med barnen igen.
Jag kan säga att det var värt varendea extrapass!

När vi hade landat på vårt fina sista hotel i Aonang "Beach Terasse hotel" och sedan varit och badat hela dagen så gick vi ned för att undersöka hotellets resturang.



Det såg ju svindyrt med den utsikten och alla fiskarna och hummrarna som åkte runt i olika akvarium...



Men det var det inte.
Helt normala priser även här.

 

Vi njöt av den vackra solnedgången och kastade en lite tanke på att det här var bättre än att vara hemma och skrapa rutorna på bilen.



A är inte helt med på noterna att posera på kort just nu i denna perioden av sitt liv :-)
I bland fångar jag dock honom utan de värsta grimaserna.



D och JR poserar alltid snällt.
Jag säger bara: Nu tar jag kort till Farmor och Farfar och då ställer de upp!
D vill att farmor och farfar skall se allt!



E, jag och JR tog Barracuda.
In kom 300 gram var vilket var alldeles för mycket för att orka äta.
När JR och jag åt det förra året var det jättegott men här var det...lite torrt och för mycket.



Sen bar det ut på byn för shopping även denna kväll.
Grabbarna är så farsinerade av alla vapen som pistoler och kaststjärnor och sådant...



Jag säger bestämt nej till alla former av soft-air-gun och sådant skit även om de tjatar.



JR var lite bekymrad att han gjorde sådan min på denna bild när han var så tuff med pickorna :-)



Så här ser shoppinggatan ut på kvällarna i Aonang.
Vill man åka taxi någon stans så blir det med sådana här sidovagnsmopeder som heter tuc-tuc och tar 5 pers.

Vi kom hem till Sverige välbehållna igår kväll.
Nu sitter jag här strax efter 5 på morgonen med störd dygnsrytm och tänker att jag ändå kan passa på att blogga några fler delar av resan som jag ännu inte haft möjlighet att blogga.

Det här blir en trevlig dagbok för oss från resan sedan och ett litet stöd för minnet när man sätter igång att drömma sig tillbaka och minnas.

Mycket stavfel har det blivit i min resedagbok men det får helt enkelt vara så.
Omständigheterna för blogg var inte de gynnsammaste....



Sista kvällen på Koh lanta blev jag sjuk. Fick feber och ont i magen.
JR fick gå själv med barnen för att äta middag.



När de kom tillbaka satt D på verandan och skrev sin läxa med en ödla som publik i taket.



Nästa dag var det dax att åka tillbaka till älskade Aonang. 
Vi hade betalat för att få åka "private van" ...men det var allt annat än "private" eftersom den som vanligt var överfylld med folk och väskor.
In kom vi i varje fall i den, packade som sillar som på ditresan men skillnaden var den att denna bil pajade ihop efter ca en kvarts resa, kylarsystemet gick sönder och vatten sprutade ut från motorn.
Det blev till att byta bil.

 

Nu fick vi åka de resterande 4 timmarna på olika flakbilar i olika konstallationer av folk på flaken.
Som oftast var det väldigt trångt och D fick sitta i JRs knä största delen av resan.



Det var varmt och regn om vart annat under resans gång.



I sverige skulle det vara otänkbart att åka motorväg i 120 km i timmen på ett flak med resväskor.
Dödsångest.



Men det finns ju de som har det värre...åka moped i regnet är ju inte heller någon höjdare....
De sitter upp till 4 stycken på varje moppe och kör fort som fan.



Barnen räknade upp till 24 kor som gick löst på motorvägsrenen under resans gång.
Denna på bilden var dock bunden.



JRs utslag började denna morgon....



Alla är trötta....



Dock lättade och nöjda när vi som sista personer fick stiga av levande.



Vi firade med att gå till "vår" resturng och åt....som vanligt.



Sedan tog vi en avslappnande massage för att komma till sunda vätskor igen.



JR och grabbarna hamnade i denna lokal...



Medan jag och D hamnade i tält 4 då vi inte orkade vänta på massagen.



Sedan släppte vi upp lyckobalong.



En del shopping blev det som vanligt också under kvällen.

Nu är klockan 8.00 och jag är inne i barnens rum och väcker dem då det är dax att käka frukost nu och sedan dax att packa.
Sedan ställer vi packningen nere i expeditionen så drar vi ut till någon ö och badar hela dagen.
Till kvällen åker jeansen och dunjackan på och vi sätter oss kl 20.00 på flyget till bangkok. kl 01.05 i natt går flyget till Peking och vi landar där vid 06.0 i morgon bitti. Sedan väntar vi där 4 timmar och påbörjar sedan flygresan till Stockholm.
Vi beräknas vara hemma igen vid 16.30 på torsdagen.
Mamma, nu vet du :-)

Igar var det dax att byta hotell enligt planen.
Nu skulle vi till ett som vi aldrigt varit pa forut.



Jag var orolig att det skulle bli nagot sunkigt...
Man vet ju inte sa noga nar man sitter hemma och bestaller pa natet, da ser ju allt bra ut!



Vi behovde inte vara oroliga!
Nu sover vi i varsta lyxen med havsutsikt nastan fran sangen och genomskinliga badrumsvaggar sa man kan se varandra nar man gar pa toa eller duschar!
Inga hemligheter har inte!
Vi bor i rum 306 och barnen pa 204 pa Beach terasse hotel i Aonang. Varsta lyxen! Balkong runt hela var hornlagenhet! Konstigt nog var det inte alls dyrt utna bara normalpris. Borthy har ofta tur!



Ja, sen foljer en underbar dag pa Phranang cave beach.



Vi bara njuter.



Barnen kan roa sig med en stckars dod krabba i timmar och extra roligt blir det att lagga den i min bok nar jag ar och badar!



Lilla sota E.



Jag kan rekomendera alla att aka hit!



I batarna som ses pa bilden under saljer kvinnor hemlagad mat som ar underbar.
De lagar den nar man tittar pa i kok som de har dar i baten.



JR kanns helt aterstalld. Jag sager bara det. Kortison ar fina grejor det!



JR tyckte jag skulle flyga upp och sitta som en sjojungfru pa stenen pa bilden nedan...det var lattare sagt en gjort! Blev ytterst anstrangt :-)



Killarna lekte i grottorna som ar oandliga dar pa stranden...med fladdermossen vinande runt oronen.



Har bakom var ett fint altare tankte vi.
Nar vi kom narmare sag vi att det var fullt med "fallossymboler"som en hyllning till man som dott pa havet forstod vi det som.



Nu hinner jag inte skriva mer, ska i vag till samma o idag som den har jag bloggat idag!
Hoppas allt ar bra dar hemma!
Jo foressten mamma och Camila. Ta en lugnande tablett och genomlev flygresan, det ar vart det for att fa uppleva detta paradis!







Snart kan D na denna ocksa!





Mor och far...tack for fina komplimangen :-) Kram kram

(Bilderna fran forra inlagget var ju fran Koh Lanta och innan JR blev sjuk.)

Han mar idag efter kortison och behandling mkt battre och hanger med oss till stranden!

Vad ska man saga? Underbart vackert!



Barnen dyker och dyker. D har lart sig dyka utan att halla for nasan!



Ah vilken kort kvinna :-)..eller ar det en ovanligt laaaang man?



Under det har stora taket satt vi och at frukost varje morgon pa Koh Lanta.



Snygga familebilder!
Synd bara att vi aldrig blir allesammans pa samma bild!





Busgrabbarna!



Fina far och dotter!



JR flyter!



Barnen samarbetar i sanden. Snart skoljer vagorna bort allt.



JR njuter av allt det vackra.



Jag med.



A har blivit varsta bokmalen har borta, han bara laser och laser!

I dag fick vi åka till Dr Pruittipong med JR.
När han vaknade efter sista natten på Koh Lanta hade han små fula bett liknande saker på underarmarna.
Vi fick höra att det var myror...

Vi tänkte att det går väl över...
Sedan blev det bara värre och värre! Nu efter 2 dygn är han helt uppsvälld i baken och hela kroppen är prickig med stora blaffor som syns lite på bilden på överarmarna ovan.
han har naturligtvis också fått feber!

Vi fick tag i en doktor som sade att det inte var bedbugs för då skulle övriga familjen och speciellt jag då som låg i samma säng också ha fått.
Han sade allergisk reaktion mot något och skrev ut Prednisolon, tabletter 3 ggr per dag, små rosa rackare som ser helt giftiga ut liggande i en påse och 2 kortisinsalvor i gröna burkar allt utan namn.
jag glömde, 1 tablett Clarityne morgon och kväll också.

Nåväl...han sade att JR skulle komma tillbaka för injektion om han inte blev bättre snart.

Doktorn var barfota och en gladlynt rackare!

Faktist håller vi alla jättefint sams hela tiden trots att vi bor så tätt inpå varandra.
Barnen till och med spelar sällskapspel prydligt på kvällarna!



Så här ser poolområdet ut på hotell Nakara.



Så här ser stranden ut!
Den är oändligt overkligt lååång!



Jag och JR älskar att simma i havet och föredrar det alla gånger framför poolerna.



Barnen tycker det är kul med vågorna men vill helst ligga i poolen hela dagen.



Synd att vi inte får hela familjen på kort samtidigt!
Någon måste ju ta korten....



Något vi är bra på hela familjen så är det fruktdrinkar och milkshake.
Vi dricker flera om dagen!



Okay då...att ligga och läsa vid poolen är inte helt fel!



Och inte att bada i den heller :-)

Vi bokade biljetter till Koh Lanta.
Tjejen på "resebyrån" (ett bord på gatan) sade att vi absolut skulle åka taxi dit, inte båt då taxi bara skulle ta 2 timmar och vara bekvämt med luftkonditionering...



Satan i gatan vilken resa det blev.
Regnet öste ned vilket gjorde chauffören stressad att inte hålla schemat.

Vi satt som packade sillar och jag vet inte vad som var värst...sitta längst bak som A och E gjorde inklämda bland Kellogspaket och resväskor eller som jag och JR gjorde, längst fram utan bälten när han körde som en galning.



Omkörningar om varje bil.... hur som helst...



Men det finns ju naturligtvis de som har det sämre...man kanske inte ska klaga.
Resan tog 4 timmar drygt.
En mardröm.

Fin apa va? Det finns gott av dem här.



Nu ligger jag efter med bloggningen.
Det gick ju inte att blogga på Koh Lanta pga riktigt segt nät.



Samma dag som vi skulle resa till Koh Lanta så hade vi några lediga timmar på förmiddagen.
Vi gick bort till massagetälten och njöt av massage.



En timmes Thai- eller Aloe Vera-massage kostar 200 Baht vilket är ca 40 kronor.
Deras händer är så mjuka och sköna men i bland bryter de totalt sönder en!



Jag fick mer tradituionell Thai.massage medans JR och grabbarna fick mer efter-sol-svalkande Aloe Vera.



D fick flätor i hela håret under tiden.
Tjejen som flätade var helt grymt snabb i fingraran.



A och E kan nästan bli lite mobbade för denna skönhetsbehandling de njutit av :-)



Visst blev hennes hår supersnyggt!



Coola lill-tjejen!

Först av allt måste jag säga att det inte är MINA solskadade fötter på inlägget innan...speciellt riktat till kära far! Det är JRs!
Det är således JR som börjar få mamma-fötter :-)

Har massor av bilder att visa här och nu men datorn är inte världens snabbaste att ladda upp bilder så jag tror jag får återkomma i ärendet!
Vi har det superbra och hoppas att ni alla där hemma också har det!